Vad händer i kroppen när vi får ångest?

Jag har alltid sökt fysiska förklaringar på vad som händer i kroppen när ångesten kommer, och jag tror att det är så otroligt viktigt för att kunna ta sig förbi det. Igår satt jag och läste i boken "Ångest - om orsaker, uttryck och vägen bort från den" som är skriven av Christer L. Nordlund. Jag tyckte att han beskrev allt väldigt enkelt, jag ska försöka att sammanfatta det.

När vi hotas av fara skickar hjärnan signaler till det autonoma nervsystemet (det är den del som vi inte kan styra med vår egen vilja). Det går otroligt snabbt och direkt förbereder sig kroppen för att slåss eller fly. Det är en försvarsmekanism vi har inom oss sedan födseln och det sker automatiskt så fort vi uppfattar fara. Kroppen hamnar i ett försvars- eller stresstillstånd och gör sig redo för vad som komma skall.
Vid en liten nivå rädsla kan vi faktiskt öka vår prestationsförmåga - en gång läste jag om en kvinna som kunde lyfta en bil själv för att få loss sin lilla son som hade hamnat under den - men om rädslan blir extrem gör den oss istället handlingsförlamade.

När vår rädsla blir påtagligt större än vad faran motiverar, eller när vi inte alls kan hitta någon orsak till vår rädsla, då kallar vi det istället för ångest.

Nordlund delar in styrkan av vår rädsla i fyra olika kategorier.

1. Spänning - Faran upptäcks, registreras och värderas. Vi blir vaksamma och spänner oss. 
2. Oro - Faran omkring oss växer och vi ser oss som hotade. Vi oroar oss för vad som ska hända under den närmsta tiden. 
3. Ångest - Faran är mycket hotande. Vår kropp förbereder sig för att slåss eller fly.
4. Panik - Vi är livshotade. En fruktansvärd rädsla infinner sig och vår tankeförmåga sätts ur spel. Endast våra reflexer och instinkter fungerar.

Jag skulle säga att jag ständigt är i kategori 1, spänning, jag har jättesvårt att slappna av och hoppar högt bara någon kommer i närheten av mig utan att jag upptäckt det innan. Blir ofta skrämd även här hemma om sambon kommer nära mig utan att jag hört honom komma. I kategori 2, oro, befinner jag mig ofta - men så länge det stannar där och jag kan se hur orealistiska mina tankar är så stannar jag där. Om jag inte är stark nog hamnar jag genast i ångest-nivån, då kryper det i hela mig och jag börjar tro på mina tankar. Det är inte ofta jag hamnar i kategori 4, panik, nu för tiden. Oftast kan jag hindra mig själv innan jag hamnar där, men det är fortfarande en väldigt skrämmande plats.