Rå-ångest

Fy fan för den här dagen. Jag skrev ju om mina mardrömmar från i natt... Klockan var närmre 12 innan jag vaknade (hade då sovit i 12 timmar). Låg och tittade på TV fram till kl 16:30 då jag gick och la mig igen. Sov fram till kl 19 och sen dess har jag haft rå-ångest. Kallsvettas, mår illa.. vill gråta.. Har försökt att pyssla lite, men det går inte.. Får ännu mer ångest när jag tänker på hur svårt det kommer bli att sova i natt. 

Ska försöka att fixa fram en film eller två som kan underhålla mig i natt om John Blund håller sig borta... Men först ska jag nog gå in i duschen och duscha kallt. Kallvatten är bra mot ångest om ni inte visste det. När jag har svåra panikattacker lägger jag mig alltid i badkaret med kallvatten från kranen. Det behöver inte bara vara kallvatten, men det ska vara svalkande. 

Känner att jag överandas i princip konstant just nu. Borde sätta mig och försöka meditera, men det känns ju fan helt omöjligt med den här känslan i kroppen. 

Tryck över bröstet

En elefant har bestämt sig för att ställa sig och trampa på min bröstkort... det är i alla fall så det känns. Och det har gått lång tid sedan han var här och stampade sist. Jag har så mycket oro i kroppen nu att jag inte vet vart jag ska ta vägen...

Så här går mina tankar:

Sambon ska vara hemma imorgon också och vila upp sig, så jag måste ta mig upp helt ensam på morgonen och sedan cykla till jobbet. Vad gör jag om jag inte honom där att peppa mig om jag mår dåligt? Och tänk om jag inte kommer kunna somna? Då kommer jag ju må skit! Och tänk om älsklingen kommer bli dålig igen nu på natten? Eller imorgon när inte jag är hemma!? Om jag somnar, kommer jag då att vakna helt svettig av mardrömmar i natt också? 


Ja, ni ser ju själv hur snurrigt det är i mig just nu. Att försöka tänka positivt i dessa lägen är oerhört svårt. Borsta tänderna, en stund på spikmattan och ett försök till att stänga av alla tankar får det bli. Sen hoppas jag på det bästa.

Klockan 06:40 ringer mitt larm imorgon bitti. Klockan 15:30 cyklar jag hemåt med känslan "jag klarade det".... hoppas jag!   

Orolig mage

Det märks att jag påverkas av det som händer omkring mig just nu. Igår kväll låg jag och sambon i lugnan ro och tittade på en TV-serie i sängen, plötsligt fick jag hemskt ont i magen och efter tio minuter fick jag gå in på toaletten... och där blev jag kvar. Hade hemsk diarré och ropade till sambon att det inte skulle bli nån mer TV för min del.. En halvtimme senare däckade jag i sängen.

I morse kände jag att magen var lite ur balans, men det var mycket bättre. Var en sväng hos grannen, gick en sväng på stan och mötte sedan upp en kär vän för en fika. Allt gick bra så långt, men när vi sen var på Åhlens för att kolla in bokrean kände jag hur knipet kom tillbaka... In på äckel-toan där och så var det dags igen!

Nu är jag hemma igen och känner att jag ska ta en Imodium för att slippa springa till toaletten hela kvällen.

Yrsel

Igår kväll blev jag alldeles snurrig i huvudet. Jag antog att det var för att jag var så trött och gick och la mig innan kl 22. Vaknade vid 7 i morse och kände mig utvilad, men jag är fortfarande snurrig! Kanske kan det bli så när man slappnar av efter att ha spänt sig under en vecka, för spänna mig det gör jag undermedvetet. Ska kanske försöka somna en stund till i hopp om att det är bättre när jag vaknar nästa gång. För idag ska jag göra en massa roliga saker!

Ångestvibration i ådrorna

Jag känner den där jobbiga ångestvibrationen i kroppen igen, det är som en svag vibration som rör sig i mina ådror. Så får jag alltid om jag är spänd eller oroar mig. Jag antar att det beror på kommande jobbet och jag vet inte riktigt hur jag ska bearbeta det.. Jag har en konstig känsla som är som en blandning av rädsla och längtan, jag känner mig stressad inför att jag måste må helt bra NU! Men det fungerar väl inte så.. Tror att jag ska gå på meditationen på söndag även om det inte var min plan från början... Kanske kan det hjälpa mig lite.

Imorgon ska vi nog försöka att gå på bio. Det är en stor utmaning! Jag bokar biljetterna innan så att jag får välja plats... vill absolut sitta på kanten! Vi tänkte se den nya filmen av Peter Magnusson som hade premiär idag, vi kan behöva få oss några goda skratt. Hoppas att det kommer kännas bra imorgon om att jag känner mig stark då så att jag vågar gå, det vore mysigt. Kanske kan vi ta den bion som går vid 18-tiden, då brukar det väl inte vara lika mycket folk?!

Nu ska jag lägga mig i ett bad och läsa lite... sen blir det sängen!

Magkollaps i badmintonhallen

Åkte med sambon för att spela badminton nu på eftermiddagen. Det var jätteroligt och väldigt jobbigt! Efter 40 minuter var jag helt svettig, mitt hjärta slog fort och jag flåsade... då trodde visst min mage att det var ångest jag hade och bestämde sig för att det var dags för ett akut besök på toaletten. Jag blev aldrig orolig eller fick ångest, men jag förstod direkt att magen reagerade på symtomen som i mitt fall brukar vara tecken på panikångest.

Hur får jag magen att förstå skillnaden på den fysiska ansträngning som sker när man tränar och de fysiska ansträngningar som kroppen utsätts för när ångesten kommer? Det är ju i princip samma saker som händer i kroppen! Antar att det bara är att fortsätta att träna och hoppas på att magen till slut förstår vad det är som händer.

Hur som helst var det väldigt skönt att svettas ordentligt och jag ångrar inte att jag åkte. Egentligen borde jag väl se det som något positivt... jag menar, jag fick ju ingen ångest trotts att magen ballade ur. Förut hade jag fått panik om magen blev så där när jag inte var hemma. Nu kunde jag ta det lugnt, gå på toaletten, packa ihop våra saker, byta om och gå till bilen.

När väl magen blir så här brukar det hålla i sig länge också, brukar få gå på toaletten 3-4 gånger inom några timmar; Men nu blev det inte så, det räckte med en gång. Framsteg!!

Överandningstest i steg 3

Som jag skrev tidigare har jag nu kommit in på steg tre i Ingen Panik-boken. Nu handlar det om andning. Alldeles i början av kapitlet kommer det en andningsövning där man ska stå och hyperventilera i 90 sekunder för att se hur kroppen reagerar på det. Ofta kan man börja överandas när man har panikångest, och poängen med testet var att se hur mycket kroppen påverkas av att få för lite syre.

Jag var väldigt orolig innan då jag hört att övningen kan framkalla en riktig panikångestattack. Men det som hände mig mig var att jag blev yr efter kanske 20 sekunder. När ytterligare en stund hade gått började jag känna att jag var så pass yr att det var väldigt obehagligt. Jag började att kallsvettas och under de sista sekunderna fick jag huvudvärk. Jag kunde riktigt känna pulsen slå i huvudet på mig.

Jag trodde att 90 sekunder skulle kännas som en evighet, men det gick väldigt snabbt eftersom att jag var så fokuserad på att känna efter vad som hände i kroppen. Men det kändes att det var väldigt påfrestande för kroppen! Efter övningen tog det ytterligare ett par minuter innan jag blivit av med alla symtom.

Jag tror att det var en väldigt nyttig övning och jag kan se ganska tydligt att jag måste öva på att hålla en lugn och jämn andning när jag får ångest. Ser fram emot att se vad mer som bjuds i detta kapitel!

Usch vilken dag...

Allt började bra med besök av min älskade kusin och liten bebis. Mycket gos och prat om gamla minnen! När de hade åkt kom mensvärken, värre värk än vad jag brukar få. Sen kom huvudvärken. Och sist, men inte minst, kom ångesten.

Ville bara gråta, äta tårta och sova; Gjorde dock ingenting av det. Nöjde mig med att ta en Ipren och sen bädda ner mig i sängen. Blev så glad när sambon kom hem efter jobbet och kröp ner under mitt täcke och bara kramade om mig, länge! Han gav mig massor med positiv energi och nu känns det lite bättre. Han gör mig lycklig.


Imorgon kommer det att kännas bättre, då kommer PMS-besvären vara borta och jag kan återgå till jobbet med mig själv igen. Ska bland annat gå in på Steg 4 i Ingen Panik-programmet; Denna vecka kommer att handla om andning.

Ökad ångest vid PMS

De flesta av oss kvinnor blir ju lite extra känslomässiga ett par dagar innan mens. Hormonerna sprutar i kroppen och man vill både skratta, gråta och skälla på en och samma gång. De två senaste månaderna, när jag redan mått dåligt innan, har det blivit mycket värre än vanligt. Utöver de där vanliga känslosvallet ökar också ångesten. Jag vill bara att mensen ska komma så detta släpper, och det brukar det göra ganska omgående vilket jag tycker är ganska konstigt.

Det är inte lika illa den gången, men så mådde jag ju också sämre över lag för en månad sen. Tänk vad mycket kemi det är i kroppen hela tiden...

Klump i halsen

Igår kväll fick jag som en stor klump i halsen som värkte ända ner över bröstkorgen. Jag ville bara svälja och svälja, som att något satt fast i halsen. Men det hjälpte inte, ingenting ville hjälpa!

Ångesten är en listig jävel. Kanske är det så att han nu söker nya vägar att ta kontroll över mig eftersom att jag försöker utplåna honom?

Tycker ni att det är konstigt att jag refererar till ångesten som honom? Det har jag inte alltid gjort, men på något vis är det lättare att se ångesten som en svart liten gubbe som bor i mig. Det är så mycket lättare att be honom lämna mig i fred än att be en känsla om det. Det låter kanske flummigt, men testa själv, kanske fungerar det bättre för dig också!

I morse när jag vaknade var klumpen i halsen borta men det tog bara en halvtimme innan den var tillbaka igen. Jag känner mig inte ångestfylld, bara lite orolig i kroppen - är ju ganska känslig nu så det kanske räcker med det för att få fysiska symtom.

Jag ska försöka att inte tänka så mycket på klumpen, då blir den snarare större än mindre.