Introduktion till bloggen:

Var tredje person har haft en panikattack under det senaste året - det gäller alla människor i hela världen. Jag är en av dom. I sju år har jag varit drabbad, till och från. Jag har varit nere på botten och jag har kravlat mig upp för att sedan falla igen. Jag har sökt hjälp via allt från kuratorer och läkare till böcker och cd-skivor. Inom mig jag har en enorm viljestyrka som vill befria mig från ångesten. Många gånger är det dock lättare i teorin än i praktiken. Under 2012 kommer det att bli förändringar i mitt liv. NU ska jag bli fri. Följ gärna med mig på denna resa. Nu ska både kropp och själ vårdas!
Visar inlägg med etikett Dikt/Citat. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Dikt/Citat. Visa alla inlägg

måndag 13 februari 2012

Hemma!

Vaknade, som jag skrev tidigare, alldeles för tidigt i morse. Känslan i kroppen var ungefär som på julaftons morgon när jag var liten - ville skynda mig upp för att se vad som skulle komma! Precis innan vi skulle gå ut till bilen kände jag att jag var orolig, varenda ord som kom ur min sambos mun tyckte jag var enormt störande och jag ville bara att tyst omkring mig. I bilen fick jag ta några djupa andetag... när de negativa tankarna kom fick jag bara blunda och tänka "ta en minut i taget".

När jag väl kom fram släppte allt. Jag kunde helt och fullt fokusera på allt nytt omkring mig och inte en enda orolig tanke har jag haft på hela dagen. Vi har gjort väldigt mycket olika saker idag, bland annat har vi promenerat iväg för att handla (ca 1 timme fram och tillbaka) och senare även åkt bil iväg till en annan anläggning. Inte ens dessa aktiviteter störde mig. Solen sken så fint under promenaden att jag inte kunde annat än att njuta.

Jobbet i sig verkar väldigt lugnt, eftersom att man jobbar med en eller max två personer per dag blir det inte så mycket stress kändes det som. Inte direkt som när man jobbar inom äldrevården och allt handlar om toalettbesök & blöjbyten. Skönt att slippa den biten nu, det är ju ganska slitigt.

Just nu är jag totalt slut i huvudet. Alla timmar med alla intryck tar ut sin rätt och jag känner att jag skulle kunna somna på momangen, men det är nog ingen bra idé inför kommande natt.

Det är ju meditation ikväll. Jag hade inte bestämt om jag skulle dit eller inte idag.. men det känns som att det skulle vara bra för mig. Kan hända att jag somnar då, men jag ska försöka att behålla mitt fokus.

Imorgon är det en ny dag och som jag förstått kommer den att se ut i stort sett likadant som idag. Jag ska jobba med samma personer och de flesta aktiviteter är detsamma. På onsdag och torsdag ska jag jobba med två andra brukare och på fredag är det inte riktigt bestämt ännu.

Såg denna bild cirkulera på Facebook, och tänkte att jag vill dela den med er:



måndag 16 januari 2012

En dikt

I en gammal dagbok hade jag skrivit en dikt. Det var år 2005 och min ångest var som värst, jag visste ännu inte att det var ångest jag hade - det enda jag visste var att jag mådde skit. Här är dikten:

Om himlen alltid var blå
Om vi alltid bra skulle må
Om vi aldrig skulle få chansen att sakna
vad skulle då få oss att vilja vakna?
Om vi alltid fick som vi vill
om alla jämt hjälpte till
Om glädjen alltid genom kroppen strömmar
vad skulle då hända med våra drömmar?
Det är genom misstagen vi lär
vad vi egentligen håller kär
Det är genom att sakna vi ser
vad som annars gör att vi ler
Se till att ta vara på tiden du har
en dag kanske ingenting finns kvar

lördag 7 januari 2012

The Worrying Kind

Moves, I like to make them
Grooves, I like to shake them
Shake me from my troublesome mind

Cause sometimes you'll find
that I'm out of my mind
You see baby, I'm the worrying kind

And you turn up your nose
It's a joke you suppose
But baby, I'm the worrying kind

So if you see me somewhere
With that glassy ol' stare
And the panic and fear in my eyes
Don't call for first aid or the fire brigade
Or the local police cause they wont care
I'm just a silly old boy with my head in the can
I'm just a mortal with potential of a superman
But what sense does it make
When i feel like a fake
When i'm saying to you all be good for goodness sake?


Ooh! Words, I like to break 'em
Words I'd like to shake 'em
Shake them from my troublesome mind
And why? Heaven knows,
It's Gods joke I suppose
But baby, I'm the worryin' kind
And You turn up your nose
And you say it's a pose
But Baby, I'm the worryin' kind

Yeah sometimes I'm blind
I'm just out of my mind
Baby, I'm the worryin' kind


- Ola Salo

måndag 2 januari 2012

Egenskriven dikt:


Panikångest

Allt förändras på en sekund,
under fötterna försvinner all form av grund.
Rädd för att leva, rädd för att dö
Svetten rinner, jag blir blöt som en sjö.
Panik i blicken, ett hjärta som rusar,
ögonen svartnar och öronen brusar.
Benen vill inte längre bära,
ingenting  får komma mig nära.
I stundens hetta finns inga hopp,
jag är instängd och vill fly från min kropp.
Jag kvävs, jag svimmar, jag dör!
Varför är det ingen som ser det jag gör?
Jag försöker att andas lugnt,
men trycker över bröstet är så tungt.
När kraften är slut och botten är nådd,
när kroppen är som slagen och flådd.
Då minskar min rädsla och pannan torkar,
mer och mer jag faktiskt orkar.
Paniken försvinner och blicken blir klar,
jag andas igen och inget finns kvar.