Introduktion till bloggen:

Var tredje person har haft en panikattack under det senaste året - det gäller alla människor i hela världen. Jag är en av dom. I sju år har jag varit drabbad, till och från. Jag har varit nere på botten och jag har kravlat mig upp för att sedan falla igen. Jag har sökt hjälp via allt från kuratorer och läkare till böcker och cd-skivor. Inom mig jag har en enorm viljestyrka som vill befria mig från ångesten. Många gånger är det dock lättare i teorin än i praktiken. Under 2012 kommer det att bli förändringar i mitt liv. NU ska jag bli fri. Följ gärna med mig på denna resa. Nu ska både kropp och själ vårdas!
Visar inlägg med etikett Fakta. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Fakta. Visa alla inlägg

onsdag 18 januari 2012

Tips! Internetbaserat självhjälpsprogram

I slutet av januari eller början på februari kommer det startas upp ett projekt på 8 veckor. Det är helt web-baserat och gratis. Mycket kompetenta människor är det som driver projektet (bland annat Per Carlbring som skrivit den bok jag följer). Eftersom att jag redan håller på med ett program kan jag inte söka detta, men om dessa krav passar in på dig, kolla då upp det:


  • Har svårt att hantera din ångest och/eller ofta känner dig orolig
  • Tycker att din ångest eller oro påverkar ditt arbete, din sömn, dina studier, ditt familjeliv, din fritid och/eller ditt sociala liv
  • Begränsas i vardagen av din oro
  • Undviker att göra saker på grund av din oro/ångest
  • Är motiverad att förbättra din situation genom att aktivt delta i ett mindfulnessprogram
  • Inte redan går i någon annan psykologisk behandling
  • Inte lider av djup depression
  • Inte lider av problematik som bäst behandlas inom psykiatrin (t ex allvarliga självmordstankar eller psykos)


Kolla in sidan www.imå.se för att läsa mer!


Om någon hänger på det där programmet och kommer att blogga under de 8 veckorna, säg gärna till mig då så att jag kan följa er!

onsdag 4 januari 2012

Vad händer i kroppen när vi får ångest?

Jag har alltid sökt fysiska förklaringar på vad som händer i kroppen när ångesten kommer, och jag tror att det är så otroligt viktigt för att kunna ta sig förbi det. Igår satt jag och läste i boken "Ångest - om orsaker, uttryck och vägen bort från den" som är skriven av Christer L. Nordlund. Jag tyckte att han beskrev allt väldigt enkelt, jag ska försöka att sammanfatta det.

När vi hotas av fara skickar hjärnan signaler till det autonoma nervsystemet (det är den del som vi inte kan styra med vår egen vilja). Det går otroligt snabbt och direkt förbereder sig kroppen för att slåss eller fly. Det är en försvarsmekanism vi har inom oss sedan födseln och det sker automatiskt så fort vi uppfattar fara. Kroppen hamnar i ett försvars- eller stresstillstånd och gör sig redo för vad som komma skall.
Vid en liten nivå rädsla kan vi faktiskt öka vår prestationsförmåga - en gång läste jag om en kvinna som kunde lyfta en bil själv för att få loss sin lilla son som hade hamnat under den - men om rädslan blir extrem gör den oss istället handlingsförlamade.

När vår rädsla blir påtagligt större än vad faran motiverar, eller när vi inte alls kan hitta någon orsak till vår rädsla, då kallar vi det istället för ångest.

Nordlund delar in styrkan av vår rädsla i fyra olika kategorier.

  1. Spänning - Faran upptäcks, registreras och värderas. Vi blir vaksamma och spänner oss. 
  2. Oro - Faran omkring oss växer och vi ser oss som hotade. Vi oroar oss för vad som ska hända under den närmsta tiden. 
  3. Ångest - Faran är mycket hotande. Vår kropp förbereder sig för att slåss eller fly.
  4. Panik - Vi är livshotade. En fruktansvärd rädsla infinner sig och vår tankeförmåga sätts ur spel. Endast våra reflexer och instinkter fungerar.
Jag skulle säga att jag ständigt är i kategori 1, spänning, jag har jättesvårt att slappna av och hoppar högt bara någon kommer i närheten av mig utan att jag upptäckt det innan. Blir ofta skrämd även här hemma om sambon kommer nära mig utan att jag hört honom komma. I kategori 2, oro, befinner jag mig ofta - men så länge det stannar där och jag kan se hur orealistiska mina tankar är så stannar jag där. Om jag inte är stark nog hamnar jag genast i ångest-nivån, då kryper det i hela mig och jag börjar tro på mina tankar. Det är inte ofta jag hamnar i kategori 4, panik, nu för tiden. Oftast kan jag hindra mig själv innan jag hamnar där, men det är fortfarande en väldigt skrämmande plats.