Den röda tråden

Sover mest hela tiden just nu. Det var lite svårt att somna i natt, men det gick också till slut. Idag gick jag en promenad med grannen till affären. Det är inte speciellt långt borta, men alltid brukar jag ändå ta med mig cykeln dit för att snabbt kunna ta mig hem om det behövs. Men idag glömde jag helt bort mig själv och gick dit utan cykel.. kom inte på det förrän jag var näst intill hemma igen.

Jag märker att alla dessa små framsteg peppar mig lite. När sambon kom hem skulle vi gå ut på stavpromenad i skogen och jag vågade mig på 5 km-spåret. Det är backe upp och backe ner mest hela tiden och tar ganska precis en timme för oss att ta oss runt. Jag var lite orolig innan... 

"Tänk om jag får panik när vi är där allra längst borta... tänk om stressmagen sätter fart... tänk om jag svimmar!", dessa tankar kom som ett brev på posten.... men jag slog bort dom fort. Vi trotsade också regnrusket och lerpölarna när vi gav oss ut. Och nu efteråt känner jag mig stolt. 

Dessutom hittade jag något i skogen som jag letat efter länge. DEN RÖDA TRÅDEN! Den ska ju vara bra att hitta har jag hört?! Nu är bara frågan vad jag ska göra med den? Hahaha...

Den röda tråden

  

Bakis-gång

Desto längre dagen går, desto mer bakis tycks jag bli. Jag tål verkligen inte mycket alkohol! Min plan om att dega i soffan hela dagen gick bokstavligen åt skogen då sambon lyckades övertala mig till att följa med på en stavgångspromenad i elljusspåret. Skön att ha det gjort, men huvudvärken är nu ännu mer påtaglig.

Vid 17-tiden kommer min kusin hit! Så nu blir det en Ipren och en timmes sömn för att försöka bli människa igen inför kvällen.

Ett nytt litet projekt

Min gymträning har det inte blivit mycket av på sista tiden.. inget alls närmre bestämt. Nu är våren här och det är dags att komma igång igen. Nu har jag tänkt mig att plocka fram stavarna och ta mig ut och gå. Jag ska försöka göra det som lite terapi samtidigt. Dvs. att jag ska gå ensam och riktigt försöka rensa huvudet under promenaderna.

Hon som leder min meditation säger att man kan meditera när och var som helst. Lite så hade jag tänkt mig att det ska fungera. Jag testar en period och ser hur det känns och hur jag mår av det. Förhoppningsvis kommer det att ge mig så pass mycket att jag känner mig motiverad till att fortsätta sen också.

Magkollaps i badmintonhallen

Åkte med sambon för att spela badminton nu på eftermiddagen. Det var jätteroligt och väldigt jobbigt! Efter 40 minuter var jag helt svettig, mitt hjärta slog fort och jag flåsade... då trodde visst min mage att det var ångest jag hade och bestämde sig för att det var dags för ett akut besök på toaletten. Jag blev aldrig orolig eller fick ångest, men jag förstod direkt att magen reagerade på symtomen som i mitt fall brukar vara tecken på panikångest.

Hur får jag magen att förstå skillnaden på den fysiska ansträngning som sker när man tränar och de fysiska ansträngningar som kroppen utsätts för när ångesten kommer? Det är ju i princip samma saker som händer i kroppen! Antar att det bara är att fortsätta att träna och hoppas på att magen till slut förstår vad det är som händer.

Hur som helst var det väldigt skönt att svettas ordentligt och jag ångrar inte att jag åkte. Egentligen borde jag väl se det som något positivt... jag menar, jag fick ju ingen ångest trotts att magen ballade ur. Förut hade jag fått panik om magen blev så där när jag inte var hemma. Nu kunde jag ta det lugnt, gå på toaletten, packa ihop våra saker, byta om och gå till bilen.

När väl magen blir så här brukar det hålla i sig länge också, brukar få gå på toaletten 3-4 gånger inom några timmar; Men nu blev det inte så, det räckte med en gång. Framsteg!!

Power Yoga

Pust och stön! Har just testat en cd-skiva med Power Yoga som jag fick låna av en kär vän. Jag är ju lika vig som ett kylskåp ungefär! Det var otroligt jobbigt och det knakade både här och där under övningarna, kanske har mina kotor i ryggen hoppat rätt nu då? Vore underbart.

Yoga handlar ju så mycket om andning och det är verkligen inte lätt att tänka på att andas lugnt när man står i de mest konstiga ställningar. Började vid ett tillfälle skratta åt mig själv för hur jag såg ut när jag stod där och hade slagit en knut av mig själv, skönt att jag är hemma och testar och inte i nån yogagrupp - då hade det blivit lite tungt för självkänslan tror jag!

Vet inte om yoga är min grej riktigt, men det är säkert roligare när man väl mjukat upp kroppen lite och faktiskt kan göra övningarna fullt ut. Tror att jag fick med en annan skiva också där det handlade om balans och stretching, kanske ska ta och starta där istället!

Nu ska jag ta mitt svettiga jag in i duschen.

Fysisk aktivitet mot ångest

Jag läste om en studie från 2008 som Institutet förr stressmedicin i Västra Frölunda hade gjort. Resultatet visar på att det är väldigt svårt att påverka sin ångest med fysisk träning, medan det är mycket lättare att påverka en depression. Om man vill skapa att skydd mot ångest krävs organiserad och regelbunden träning. Jag tror att det stämmer väldigt bra. Efter ett träningspass kan man känna sig stark och ångestfri, men för att ångesten ska hålla sig borta krävs mycket mer än så.

Jag skrev ju efter mitt träningspass igår att jag tänkte att ångesten kom ut med varje svettdroppe, och jag tror inte att det var dumt tänkt egentligen. Men det är ju så otäckt att ta ut sig, då blir man yr (vilket är helt normalt), och för mig känns det precis som när jag håller på att få en ångestattack. Jag tror inte att en promenad räcker mot ångest, den måste faktiskt svettas ut. 

Ska försöka att ta ut mig lite mer för varje gång i hopp om att jag kan övertyga mig själv om att det faktiskt inte är farligt. Det räcker liksom inte med att jag vet det egentligen, min hjärna vill ha bevis. Jag har ju världens chans här nu att kunna träna ordentligt eftersom att jag blir arbetslös den sista januari. Har lön under februari också, så den månaden kan jag fokusera på mig själv med gott samvete innan jag börjar söka jobb ordentligt.

Vågar ännu inte åka till gymmet själv utan åker dit med sambon. Om jag ska dit själv måste jag gå eller cykla dit och då kommer genast en massa orostankar om vad jag skulle göra om paniken kommer. Men jag ska träna, alltså, jag ska träna på att träna.  

Träning

Idag gjorde jag och sambon andra besöket på gymmet för i år. Förra gången fick jag ångest och fick pina mig igenom det, jag vågade heller inte anstränga mig för mycket eftersom att de känslorna påminner så mycket om känslorna man kan få under en ångestattack.

Idag gick det mycket bättre, jag hade ingen ångest och vågade träna ordentligt. Det blev lite obehagligt när man var trött och blev lite snurrig, i hjärnan kommer genast en skylt upp som säger "VARNING! ÅNGESTEN KOMMER". Men jag kunde fortsätta ändå. 

Jag försökte tänka att svetten var ångesten som lämnade min kropp. Det var en skön känsla.Och oj vad skönt det kändes efteråt. Åt en god middag och ligger nu framför TV'n i en mysig OnePiece och stickade sockor. 

Jag känner mig glad och lättad i sinnet. Men jag vågar nästan inte njuta av det för mycket eller uttala det högt, då kommer rädslorna om att det goda ska försvinna och att jag ska ramla ner några trappsteg igen. Men försöker att tränga bort dessa tankar och istället njuta av att jag mår bra. Jag tror att mycket har att göra med att jag verkligen känner att mina senaste dagar har varit meningsfulla; Jag har faktiskt gjort saker och inte bara legat i sängen.