Jag har svårt att sätta ord på den här upplevelsen. Det var mäktigt, märkligt och intressant stund vi delade. Vi var åtta stycken som var med och alla var liggande på madrasser. Vi började med en avslappningsövning och sen var ledaren helt tyst under de resterade 40 minuterna, allt som hördes i rummet var andetag och avslappningsmusik.
Ledaren gick omkring i rummet och skickade ut healing, vissa stunder till hela gruppen men också specifikt till var och en. Efter bara en liten stund började det kännas konstigt i högra halvan av kroppen och det gick till slut över i värk. Mest värkte det i min arm och nacke (tydligen kan det bli så när man får healing). Jag kände att jag var helt med i huvudet, men kroppen tappade jag liksom kontroll över... den ryckte till då och då och min andning förändrades hela tiden.
Mitt ansikte drog ihop sig precis som när man gråter väldigt häftigt, men det kom inga tårar.. det var som att det skedde inuti. Kände stundom ganska obehagliga känslor och hela tiden kände jag en väldig obalans i kroppen. Jag kunde inte känna att jag njöt av upplevelsen, kanske främst på grund av smärtan i armen.
Efteråt kunde jag bara beskriva upplevelsen som att jag varit med om ett stort
kaos. Hon berättade för mig att jag var väldigt öppen för att ta emot healingen och att hon förstod att jag upplevde det som rörigt, för det hade varit ganska rörigt under vissa stunder.
Det märkliga var att alla där inne hade, precis som jag, upplevt allt väldigt starkt på bara ena halvan av kroppen. Hon beskrev det som att vår vänstra sida är vår sida för
känslor och den högra är vår sida för
handlingskraft. Kommer ni ihåg när jag var på meditationen och hela tiden hade något som drog i min vänstra sida av kroppen? Det måste alltså ha varit känslor som försökte bli uppmärksammade. Och nu antar jag att allt handlar om handlingskraften jag behöver inför nya jobbet.
Hon berättade också för mig att hon kunde se att jag hade mycket ångest och oro omkring mig men att hon ser en enorm skillnad på mig nu och när jag först kom till henne. Hon sa att jag var väldigt mottaglig för allt och att hon nu kunde se stjärnor i mina ögon.
Visst låter det fint?
Nu efteråt känner jag ett större lugn inom mig... tom på något vis, och trött! En ganska behaglig känsla som jag känner att jag vill stanna i till dess att jag somnar. Innan jag åkte dit hade jag mycket ångest och kände mig skakig i hela kroppen. Glad att jag åkte!
.JPG)
Paketinslagning har jag också ordnat med, kan inte skriva innehållet nu ifall han får för sig att titta in här på bloggen.
Hur som helst så blev jag väldigt avundsjuk på alla de mäktiga upplevelser som folk hade upplevt, ingen resa var lik den andra. Därför tänkte jag skam den som ger sig och bokade in mig på meditationen imorgon också.
Jag bokade in mig på meditationen i eftermiddag och är riktigt spänd inför hur det kommer att vara. Mamma blev också nyfiken på detta och ska följa med! Jag vet inte vad jag kan förvänta mig, har ju aldrig mediterat tidigare. Det enda jag hört om meditationsstadiet är egentligen att det är samma känsla som man får när man fastnar med blicken på någonting, när man inte kan slita blicken från något och bara sitter och stirrar. Hänger ni med på vad jag menar? Man hör allt som händer runt omkring men man är så inne i sin egen värld att man inte kan slita sig förrän man blir verkligt distraherad.
Sen många år tillbaka har badkaret varit den plats dit jag tar mig så snart jag känner att ångesten blir för mycket att hantera. I badet kan jag slappna av på ett helt annat sätt och där känner jag mig skyddad på något vis. Dagar med mycket ångest kan jag bada 4-5 gånger. Tacksam över att vi inte betalar för vattnet och för att jag ännu inte fått simhud mellan tårna. Vet att jag är lite utav en miljöbov under dessa dagar också, men när ångesten kommer är det ingenting jag orkar bry mig om.