Introduktion till bloggen:

Var tredje person har haft en panikattack under det senaste året - det gäller alla människor i hela världen. Jag är en av dom. I sju år har jag varit drabbad, till och från. Jag har varit nere på botten och jag har kravlat mig upp för att sedan falla igen. Jag har sökt hjälp via allt från kuratorer och läkare till böcker och cd-skivor. Inom mig jag har en enorm viljestyrka som vill befria mig från ångesten. Många gånger är det dock lättare i teorin än i praktiken. Under 2012 kommer det att bli förändringar i mitt liv. NU ska jag bli fri. Följ gärna med mig på denna resa. Nu ska både kropp och själ vårdas!

tisdag 31 januari 2012

Mediterat igen

Efter en väldigt tung start på dagen tog jag mig till sist till gymmet i alla fall, där svettades jag ut min ångest och lät den sedan stanna där. Hem för att duscha och äta innan det bar av mot meditationen. Känslan i rummet när flera personer mediterar tillsammans är speciell, det byggs verkligen upp starka energier. Idag kändes det dock inte helt bra, den där värmen som jag känt i luften de tidigare gångerna var inte där. När jag berättade för kvinnan som höll i det hela sa hon att jag verkligen hade känsla för det där, hon måste ha uppfattat rummet på samma vis, och att hon tyckte att jag skulle gå deras mediala utvecklingskurs.
Jag sa precis som jag känner - att allt medialt skrämmer mig lite grann just därför att man inte känner att man har kontroll på det hela. Jag vet dock att jag är lite medial utav mig, men att jag aldrig vågat fördjupa mig i det. Hon förklarade kursen som att "ta körkort i det mediala" och att man gör det för att just hitta den där kontrollen.

Jag har suttit och sugit på karamellen hela kvällen nu, och jag tror faktiskt att jag ska hoppa på det här. Men jag behöver inte bestämma mig förrän på onsdag då jag ska dit igen.

Vet inte om jag tror på allt medialt. Men healing tror jag verkligen på, och mina tarotkort (som jag knappt vill tro på) bevisar för mig gång efter gång att de faktiskt fungerar... Det är lite spännande med sånt här och jag tror att jag kommer att gå in i det med inställningen att jag, om inte annat, i alla fall kan lära mig något om mig själv.

Se inte det här inlägget som att jag gått och blivit flummig. Se det som att jag fortsätter min resa mot att finna nya vägar fram i livet. Jag ser det som en del av mitt äventyr!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar