Överandningstest i steg 3

Som jag skrev tidigare har jag nu kommit in på steg tre i Ingen Panik-boken. Nu handlar det om andning. Alldeles i början av kapitlet kommer det en andningsövning där man ska stå och hyperventilera i 90 sekunder för att se hur kroppen reagerar på det. Ofta kan man börja överandas när man har panikångest, och poängen med testet var att se hur mycket kroppen påverkas av att få för lite syre.

Jag var väldigt orolig innan då jag hört att övningen kan framkalla en riktig panikångestattack. Men det som hände mig mig var att jag blev yr efter kanske 20 sekunder. När ytterligare en stund hade gått började jag känna att jag var så pass yr att det var väldigt obehagligt. Jag började att kallsvettas och under de sista sekunderna fick jag huvudvärk. Jag kunde riktigt känna pulsen slå i huvudet på mig.

Jag trodde att 90 sekunder skulle kännas som en evighet, men det gick väldigt snabbt eftersom att jag var så fokuserad på att känna efter vad som hände i kroppen. Men det kändes att det var väldigt påfrestande för kroppen! Efter övningen tog det ytterligare ett par minuter innan jag blivit av med alla symtom.

Jag tror att det var en väldigt nyttig övning och jag kan se ganska tydligt att jag måste öva på att hålla en lugn och jämn andning när jag får ångest. Ser fram emot att se vad mer som bjuds i detta kapitel!

Ingen panik-programmet Steg 2 - Funderingar

Mycket i steg två av programmet handlar om att verkligen förstå vad det är man har framför sig och göra sig redo inför utmaningarna ska kolla. Det är några saker man ska fundera på innan man går vidare:

Vilka är dina personliga skäl till att jobba med Ingen Panik-boken?
Jag har kämpat med min ångest i så många år nu och jag känner att jag måste ta itu med detta nu en gång för alla och då vill jag göra det grundligt. Jag har hört positiva saker om både boken och Per Carlbring (författaren) och känner att det här kan vara precis vad jag behöver för att ta mig vidare.

Är det värt att gå igenom detta program även om det kommer att ge dig obehag längst vägen?
Jag antar att detta är ett väl beprövat program och att de obehagliga övningarna inte är i onödan. Mitt hopp är att jag efter dessa tio veckor ska känna att jag har gjort framsteg med mig själv och lärt känna mig själv ännu bättre. Det känns bra att jag inte har något jobb under dessa veckor så att jag verkligen kan ge mig hän åt det.

Vilka delar av ditt liv blir bättre om du blir kvitt din panik?
Ångesten är med, mer eller mindre, i varje del av mitt liv tycker jag. Det största området som skulle bli bättre är att jag kan slappna av på ett annat sätt och inte sitta på helspänn jämt. Då skulle jag få en bättre relation till alla, - speciellt till mig själv. Dessutom skulle det göra mitt arbetsliv och sociala liv mycket lättare.

Fundera på vad din familj och dina vänner gör för att hjälpa dig. Hur kommer er relation att förändras när du blir av med ditt paniksyndrom?
Det är nog främst relationen till min sambo som skulle förändras (förbättras). Det är han som får ta smällarna när jag har ångest. Det är han som får ta hand om mat, hem och se till att få igång mig. Jag skulle inte säga att jag har så mycket vänner när jag mår dåligt, jag drar mig tillbaka och det är inte direkt någon som vågar/vill störa. Vet inte om jag vill bli störd heller, det är ganska jobbigt att behöva säga nej om och om igen när man egentligen vill säga JA!

Vilka realistiska och långsiktiga mål har du för dig själv med det här programmet?

• Kunna gå på bio
• Kunna ta långpromenader
• Kunna slappna av i sociala sammanhang
• Kunna gå ut och äta
• Känna att jag är redo att börja jobba igen

 

Ingen panik - steg 2

Idag är det torsdag och första veckan på Ingen-panikprogrammet är avslutad. Steg 2 tror jag kan vara det viktigaste av alla de 10 stegen - Tankar, tolkningar och förhållningssätt. Och det är ju tankarna som styr allt, hela tiden. Ångesten kommer inte bara, det börjar alltid med en tanke.

Mitt största problem är de automatiska tankarna, dvs de tankar som bara kommer upp som en reflex. Ofta hinner vi inte ens reagera på de automatiska tankarna, det går så otroligt fort. De automatiska tankarna kan starta en rad fysiska symtom innan vi ens har reagerat på den.

Ett annat stort problem med mina tankar är orden "tänk om..." som inleder alldeles för många av mina meningar. Jag försöker verkligen bryta det mönstret, ibland kan jag till och med säga sluta till mig själv. Att bara tänka ordet hjälper inte, jag måste säga det högt för att verkligen förstå -ett knep som en kurator lärt mig! Man känner sig fånig, men det fungerar verkligen (i alla fall på mig).

Jag ser verkligen fram emot att jobba med det här kapitlet! Har ännu inte läst igenom hela, men jag hoppas på att det kommer några konkreta övningar som jag kan göra för att ta mig vidare. Om jag får några AHA-upplevelser lovar jag att dela med mig av dom.

Skrivuppgift1 i Ingen panik-programmet

Nu har jag läst igenom hela kapitel ett några gånger och har kommit till en skrivuppgift där jag ska besvara dessa frågor:

Är det farligt att få en panikattack? Motivera ditt svar.
Det är absolut inte farligt att få en panikattack, men det är väldigt obehagligt. Kroppen reagerar på den falska rädsla du känner och sätter igång en process i kroppen. Paniken kommer när vi inte längre känner att vi har kontroll över situationen eller vår kropp. Man kan inte dö av det och man blir inte galen, det är bara falska känslor som vi får när paniken kommer. Så snart vi slutat vara rädda för paniken kommer den att försvinna från oss.

Hur skulle du beskriva en panikattack, utifrån det du har läst, för en god vän som inte är så insatt?
En jättesvår fråga att besvara, många gånger har jag försökt att få mina nära och kära att förstå, men jag vet ju hur svårt (om inte omöjligt) det är att förstå om man inte varit drabbad själv. Jag skulle nog försöka beskriva den känsla jag har inom mig när paniken kommer. Tänk att du blinkar till och helt plötsligt ligger du instängd i en mörk kista, du kan inte ta dig ut och du får panik. Du svettas, du får hjärtklappning och du vet inte vad du ska ta dig till. Tänk dig sen att någon låser upp kistan och släpper ut dig, men att samma känsla sitter kvar i dig hela tiden, den vill inte släppa. Du vill fly från dig själv, men det går inte. Sen skulle jag också förklara att det inte är farligt när det inträffar och vad jag skulle vilja att personen gjorde om jag fick en panikattack. Om personen som försöker hjälpa dig när du har en panikattack själv blir orolig och får panik är situationen ohållbar - då är det bättre att vara ensam.

Vad förvånade dig mest i Steg 1 om ångest och kroppsliga reaktioner?
Det mesta i Steg 1 har jag faktiskt läst om tidigare, men det är alltid bra att uppdatera sig lite. Jag hade aldrig tidigare läst så tydligt om vad i kroppen det är som gör att vi får de olika symtomen (som att vi automatiskt skickar det mesta av blodet och syret till benen och armarna för att lätt kunna fly en hemsk situation, då får vi för lite blod och syre i hjärnan och vi kan känna yrsel). Jag vet dock att jag blev riktigt chockad första gången jag läste om dessa reaktioner, jag blev oerhört förvånad över att någon annan känt som jag och att det fanns någon som förstod.

Ingen panik - Steg 1

Som jag nämnde tidigare har jag köpt boken "Ingen Panik" av Per Carlbring. Jag har bestämt mig för att köra hela programmet och kommer att ta ett steg i veckan. Då tar det alltså tio veckor att gå igenom hela programmet.

Jag har börjat jobba med steg ett som heter "Därför får man panikångest". Det är mycket fakta som man ska ha med sig sen under de resterade stegen. Mycket har jag läst tidigare men det är alltid bra att uppdatera sig.

Det jag konstaterat när jag börjat läsa är hur långt jag faktiskt kommit på de här sju åren. Det finns mycket som jag var otroligt rädd för då, som knappt oroar mig alls idag. Allt mitt fokus var förut runt magen och jag kände att jag ständigt behövde ha en toalett tillgänglig i fall att. Om jag inte hade någon toalett stressade jag upp mig så mycket att jag satte igång stressmagen och behövde en toalett. Det blev alltså en ond cirkel.
Nu tänker jag inte alls på samma vis, även om jag har stressmagen kvar så kan jag oftast behålla lugnet. Och när jag är lugn så blir magen automatiskt lugnare. Jag får inte längre hemska krämpor och panik så fort magen gör ont, det är ett otroligt viktigt steg på vägen.

80-90 % av de som går igenom det här självhjälpsprogrammet i boken blir panikfria och fortsätter sedan att vara det. Jag ska göra allt jag kan för att bli en av dem.

Ny bok!

Idag fick jag hem boken "Ingen panik - Fri från panik- och ångestattacker i 10 steg med kognitiv beteendeterapi". Min ångestssyster Anna jobbar med den boken och tycker att den är jättebra, så jag ser verkligen fram emot att sätta igång med den.