Introduktion till bloggen:

Var tredje person har haft en panikattack under det senaste året - det gäller alla människor i hela världen. Jag är en av dom. I sju år har jag varit drabbad, till och från. Jag har varit nere på botten och jag har kravlat mig upp för att sedan falla igen. Jag har sökt hjälp via allt från kuratorer och läkare till böcker och cd-skivor. Inom mig jag har en enorm viljestyrka som vill befria mig från ångesten. Många gånger är det dock lättare i teorin än i praktiken. Under 2012 kommer det att bli förändringar i mitt liv. NU ska jag bli fri. Följ gärna med mig på denna resa. Nu ska både kropp och själ vårdas!

tisdag 10 januari 2012

Mina mediciner

Jag har alltid varit emot "lyckopiller". När jag började förstå att jag hade ångest var jag fast besluten om att klara det utan mediciner. Men man kommer till en punkt där man känner att man gjort allt man kunnat och där det handlar om att ge upp eller ta hjälp. Då valde jag att börja äta medicin. Och jag kan helt ärligt säga att det räddade mig. Det gav mig den där extra skjutsen som gjorde att jag kunde orka ta mig upp ur det svåraste. Jag vill ändå poängtera att medicinerna är inga mirakeltabletter som bara kommer och tar bort allt det onda, det är en hjälp på vägen där man måste göra det största jobbet själv.

Fluoxetin är en antidepressiv medicin som tillhör en grupp som kallas selektiva serotoninåterupptagshämmare. Serotonin är en signalsubstans i hjärnan som bland annat reglerar vårt stämningsläge i kroppen. Fluoxetin ökar mängden serotonin i hjärnan.

Jag åt Fluoxetin under flera år och lyckades bli helt ångestfri under ett par år, i alla fall så pass att det inte hindrade mig från att leva att "normalt" liv.
Varje höst brukar jag få en svacka och förra hösten blev den värre än tidigare. Min läkare föreslog att jag sjylle testa en ny medicin och eftersom jag inte klarade av att jobba för tillfället kände jag mig stressad till att må bättre och valde att testa medicinen han rekommenderade - Venlafaxine.

Venlafaxine (går också under namnet Efexor) är ett SNRI-preparat och den jobbar också med att öka mängden serotonin i hjärnan, dessutom ökar den också halten av noradrenalin som påverkar vårt beteende, sömn, koncentration etc. Jag blev bättre men hade fortfarande ångesten liggandes i kroppen, jag klarade dock av att jobba igen vilket var det viktigaste. Jag blev dock aldrig vän med den nya medicinen och nu i höstas, ett år senare, kände jag att jag ville tillbaka till min gamla medicin igen. Utsättningen av Venlafaxine var en hemsk upplevelse, kan skriva ett eget inlägg om det senare.

Nu äter jag Fluoxetin igen och hoppas kunna hitta tillbaka till ett ångestfritt liv. Jag äter också Atarax vid behov; Det är en väldigt mild tablett som verkar lugnande - den skrivs också ut mot klåda och nässelfeber. Jag har läst på nätet att många personer inte alls tycker att Atarax gör någon som helst skillnad, men för mig tycker jag att den fungerar bra. Jag är ganska känslig för mediciner och behöver inte ta någon stor dos. Man kan ta upp till sex tabletter om dagen (á 25 mg), men för mig brukar det nästan alltid räcka med en eller en halv tablett.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar