Introduktion till bloggen:

Var tredje person har haft en panikattack under det senaste året - det gäller alla människor i hela världen. Jag är en av dom. I sju år har jag varit drabbad, till och från. Jag har varit nere på botten och jag har kravlat mig upp för att sedan falla igen. Jag har sökt hjälp via allt från kuratorer och läkare till böcker och cd-skivor. Inom mig jag har en enorm viljestyrka som vill befria mig från ångesten. Många gånger är det dock lättare i teorin än i praktiken. Under 2012 kommer det att bli förändringar i mitt liv. NU ska jag bli fri. Följ gärna med mig på denna resa. Nu ska både kropp och själ vårdas!

onsdag 4 januari 2012

Ångest-attack i affären

Idag har det inte varit en bra dag. Jag vaknade på fel sida skulle man kunna säga. Hade ställt larm så att jag skulle komma upp i tid, men när jag inte kunde somna igår kväll gick jag och la mig på soffan, där somnade jag. Jag hade enormt mycket kryp i benen, och då kan jag bara inte ligga still.
Men eftersom att jag sov på soffan hörde jag inte alarmet i morse. Och när jag har ångest, då kan jag sova hur länge som helst. Vaknade strax efter kl 13 och blev arg på mig själv direkt eftersom att jag sovit för länge. När jag är i perioder med mycket ångest så kan en sån liten grej förstöra hela mig dag.

Kom inte upp förrän klockan blev 15 och då ville jag försöka kompensera min långa sovmorgon med att göra bra saker. Jag tog cykeln till Hemköp nere på stan, min tanke var att handla för att laga en god middag. Inne på affären kände jag hur spänd jag var och ångesten kom över mig. När det dessutom var lång kö vid kassan var jag nära att bara ställa ner mina varor och springa ut därifrån.
Jag stod ändå kvar och cyklade sedan hem med tårar i ögonen. Slet av mig jackan direkt när jag kom in i hallen och la mig ner på hallgolvet för att försöka lugna ner mig. Vartefter jag slappnade av mer och mer kom tårarna, efter en stund forsade de ner längst mina kinder.

Jag lyckades dock hålla paniken borta. Jag grät ut och svor lite över hur misslyckad jag kände mig, sen tog jag ett djupt andetag och försökte få tillbaka mig själv igen.

Det försvann ganska fort, efter en kvart kände jag mig som innan jag åkte till affären. Det är konstigt hur det fungerar det där. Bakslagen är så sjukt jobbiga, men samtidigt vet jag att jag måste göra dessa saker för att komma vidare. Jag kan inte låta ångesten vinna.

Har försökt att fokusera lite på hur jag är i kroppen under dagen, och varje gång som jag tänkt på det har jag känt hur spänd jag är. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra för att lära mig slappna av?! Att göra det under specifika övningar tycker jag att jag klarar av, men det är de här spänningarna som jag har hela tiden under dagarna som blir jobbiga. Hur övar man upp sin "grund-avslappning"?
Jag kan verkligen känna i både rygg, nacke, huvud och käkar att jag spänner mig för mycket.

Funderar på hur jag är när jag sover, är jag spänd då också? Hur vet jag det? Ibland kan jag vakna på morgonen och ha enormt spända käkar, men har det varit så hela natten eller börjar jag spänna mig när jag är på väg att vakna? Frågorna är många...

Imorgon hoppas jag ha energi till att göra följande saker:

  • Fylla i och skicka papper till Försäkringskassan
  • Ringa support för mitt nya databatteri som krånglar
  • Laga mat
  • Städa badrummet
Imorgon ska bli en bra dag!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar