Leo är här!

Den 11/12 klockan 02:01 kom vår lilla son Leo till världen. Han var bara 45 cm lång och vägde 3095 gram. Han är väldens finaste och vi är så otroligt stolta <3
Jag ska berätta mer om förlossning och så vidare så snart jag har lite energi. Så länge får ni se en liten bild på sötnosen:

Nu är det nära

December månad är här, likaså kylan och snön. BB-väskan är packad, julpyntet är näst intill färdigt och vi börjar känna oss redo för att få träffa vår son för första gången. Det är en konstig känsla att ha haft en annan människa inuti sig så länge, men ändå veta så lite om honom.

När jag i december förra året bestämde mig för att starta detta projekt mot ångest hade jag ingen aning om hur stort och omtumlande detta år skulle komma att bli. Jag hann jobba med mig själv väldigt bra i några månader innan graviditeten upptäcktes. Jag tror att dessa månader av hårt arbete verkligen var nödvändiga för att jag sen skulle kunna ta mig an graviditeten så bra som jag faktiskt gjort.

Mycket hormoner har det varit, men ångest?! Nej, näst intill ingenting. Så på ett sätt kan man ju säga att projektet inte kunde ha blivit mer lyckat än vad det blev. Ett av mina största mål med detta projekt var att våga ta steget mot att skapa mig en egen familj.. och nu är jag snart där! Tre veckor är det kvar till beräknad förlossning, det innebär att det är som mest fem veckor kvar.. FEM VECKOR, sen är vi en familj.

Jag räknar med att det kommer bli några jobbiga veckor i början med alla hormoner som ska ställas om i kroppen, men sen hoppas jag att jag kan fortsätta på detta ångestfria spår och istället hålla fokuset på vår son och vår lilla familj. Men det blir ett nytt kapitel.

Den sista tiden innan förlossningen kan nog komma att kännas ganska lång nu då jag inte kan göra så himla mycket alls. Allt går lite i slowmotion och minsta överansträngning får fogarna lida av om kvällarna. Men jag gör mitt bästa för att hitta saker att fördriva tiden med... lite bakning, julpyntande, korsord, TV, bad.... ja, diverse!

Nu är det dags för lunch och sen ska jag sova middag (man måste väl passa på nu?).

Almost ready

Äntligen börjar det mesta falla på sin plats här hemma. Vi är jättenöjda efter om-tapetseringen och både kök och lillens rum är nu i princip färdigt. Ska ta bilder och lägga ut sen så ni får se hur fint vi fått det!
Lite smått kvar att köpa, BB-väskan ska packas och den sista mentala förberedelsen ska göras... sen är det äntligen dags för oss att få träffa vår son.

Vecka 34 nu, 46 dagar kvar till beräknad födsel. Shit. Det är ju snart!

lite depp

Nu var det länge sedan jag skrev... är i en liten svacka just för tillfället. Bebis blir tyngre och tyngre, vilket i och för sig är tur, men det resulterar i en hel del krämpor här och var. Halsbränna varje dag, svårare att röra mig, ihoptryckta lungor vilket gör det svårt att andas, och svårt att sova (vaknar kanske en gång i timmen av att jag ligger obehagligt eller har svårt att andas och snarkar).

Just nu är det lite extra tungt när det är sånt skitväder ute, plus att vi har målaren här vilket innebär att jag är typ inlåst i sovrummet som nu även agerar både kök, sovrum, barnrum och datarum. Saker överallt! Men allt kommer nog kännas lättare så snart det är färdigt och jag istället kan fokusera på att få i ordning.

Hoppade över föräldragruppen nu på morgonen, var så otroligt slut igår kväll så sambon tyckte att jag skulle låta bli att ställa klockan och sova om jag kunde. Och jag sov bättre i natt, skönt!

Hoppas sista tiden går fort nu, jag är trött på att vara gravid och vill ha min bebis!

Föräldragrupp

Om 40 minuter börjar vår första träff med föräldragruppen uppe på barnmorskemottagningen. Jag kommer tyvärr att gå själv på träffarna då sambon inte kan komma ifrån jobbet på förmiddagarna. Men det ska bli ganska spännande och jag hoppas att få lära mig mycket och hitta ett skönt lugn inför förlossningen.

Bäst att jag skyndar mig nu :-)

Dramatisk kväll!

Sammandragningar har man under hela graviditeten eftersom att livmodern tränar inför förlossningen. De kan bli fler om man stressar eller anstränger sig. Igår kväll låg vi bara och tittade på TV och för första gången blev sammandragningarna obehagliga, och täta. Minst var 10e minut kom en sammandragning och jag blev lite orolig med tanke på att jag bara låg och slappnade av (då ska det i regel avta). 

När jag gick på toaletten kom det lite blod på pappret och då blev vi rejält oroliga och ringde till förlossningen för att få råd. De ville att vi skulle komma upp på en gång för att titta till så bebis mådde bra. Tack och lov så gjorde han det! I drygt 20 minuter fick vi ligga och lyssna på hans fina hjärtljud. 

Alla graviditeter är som sagt olika och man vet aldrig riktigt vad som kan ske. Förmodligen berodde den lilla blödningen på känsliga slemhinnor och ingenting annat. Efter att ha träffat både barnmorska och läkare fick vi åka hem och sova - bra mycket lugnare än någon timme tidigare! 

Det är tur att han är en sån aktiv liten krabat där inne, det är väldigt lugnande att känna hans rörelser. Vaknade ett par gånger i natt av sammandragningar, men de är inte längre så täta som igår kväll. Känner att jag måste bli bättre på att låta bli att göra saker som är för påfrestande för kroppen nu, vill inte att lillen ska komma riktigt ännu! 

När vi satte oss i bilen igår och skulle åka till förlossningen, då kände jag hur ångestnivån steg i kroppen. Jag spände mig och var väldigt orolig. Fick ta flera djupa andetag för att försöka slappna av. Det märktes på bebis hjärtljud att han kände av min stress, i början hade han väldigt hög puls.. men när jag såg att han mådde bra kunde jag slappna av, och då gick även hans puls ner. Stackars lilla plutten som blir så stressad av sin mamma <3

Nu ligger jag och lillplutten och lyssnar på Håkan Hellström för att bli på gott humör. Lite omlott med det så har vi tvättstugan och ska ta tag i att sortera lite papper. Måste ordna en pärm till lillens papper som börjar trilla in nu.. försäkringar och sånt! :-) 

Frustration

Att vara gravid är inte lätt alla gånger. Första tiden låg jag ju mest och kräktes, sen gick jag in i en period där det mesta var väldigt bra och njutfullt, och nu har jag kommit in i den fas då kroppen börjar säga ifrån. Det börjar bli tungt för rygg och bäcken.

I förrgår tvättade jag kläder, det var alldeles för mycket att släpa på och alldeles för många böjningar (vid tvätthängning, sortering mm), hela den natten låg jag och vred mig av smärtor från fogarna. Måste undvika att bära tungt framöver. Att sitta är också något som är väldigt jobbigt, ett par timmars sittande resulterar varje gång i kramp i ländryggen. Jättetråkigt när jag fick lämna en mysig tjejmiddag i helgen och när jag idag har suttit och pinat mig på två olika födelsedagskalas.

Men nu är det bara tre månader kvar, sen kommer belöningen! Det jobbigaste är nästan allt som jag vill göra här hemma innan förlossningen. Vi väntar fortfarande på ett datum för tapetsering och innan dess vill vi inte åka till IKEA och handla allting (då kommer vi få flytta det fram och tillbaka här hemma helt i onödan). Men desto längre tid det går, desto tyngre blir allt för mig.. och jag vet att jag kommer vilja vara med och ställa i ordning barnrummet. Dessutom ska det byggas ihop en stor byrå, skötbord och spjälsäng (och när det kommer till byggsatser så gör jag det hellre än sambon då hans tålamod inte riktigt finns där när det kommer till IKEA-byggsatser). Sen är det ju en hel del som ska borras upp och organiseras också.

Ska nog ta och ringa till målaren nästan vecka och se om de har planerat in något datum, då blir det lättare att planera för oss också.
Som tur är har jag inte fått några jobb den senaste tiden, det vettetusan om min kropp skulle orka med just nu då vi har mycket aktivitet och raska promenader på arbetsplatsen. Istället kan jag vara här hemma och ordna saker i den takt jag orkar. Många vilopauser finns med under dagarna och ett och annat bad förekommer också (bad är inte bara grymt bra vid ångest, det är också fantastiskt vid graviditetssmärtor).

Tänk att vi snart får träffa vår lilla älskling. Helt fantastiskt!

3D-ultraljud

Idag har vi varit i Stockholm för att göra ett 3D-ultraljud. Jag var lite nervös innan för att åka den långa vägen (tar ca 2 h såhär mitt på dagen när det är mycket trafik). Men det gick väldigt bra och ingen ångest kom.

Väl där så ville inte VÅR SON (ja, nu vet vi säkert att det är en pojke!) visa upp sig så mycket så vi fick inte så många bra bilder med oss. Istället sa dom att vi kunde få komma tillbaka om en månad och göra om det gratis om vi ville. Jag ska fundera lite på det, tycker att det är ganska jobbigt att åka iväg såhär. Då blir det nog tåg och en natt kvar i Stockholm.

Det lilla vi såg var dock helt underbart. Han är så otroligt fin vår son. Kärlek.

Genomförkyld

Att vara genomförkyld när man är gravid är ingen höjdare. När man äntligen lyckats somna ifrån en rinnande näsa och en bedrövlig hosta så är det dags att gå upp och kissa. Och sen är det bara att börja om igen. Men det börjar bli lite bättre nu i alla fall. Bebis är pigg och kry i alla fall, det sprattlas och buffas mest hela tiden.

Om energin är tillbaka under helgen så ska vi åka till Ikea och handla allt vi behöver till vårt nya sovrum och det blivande barnrummet. Ser verkligen fram emot det! Är jag fortfarande hängig så tar vi nog det nästa helg istället, vill ju kunna njuta av shoppingen :-)

Min kusin (med tumören) har fått positiva besked. Förhoppningsvis slipper hon allt vad cellgifter och strålning heter även om det nu är bekräftat att det var cancer. Om tre månader blir det återbesök för att ta nya röntgenbilder och så, men just nu är det positivt. Känns skönt att kunna släppa det ett tag.

Nu ska jag invänta lite positiv energi från de Alvedon jag nyss tog, sen ska jag gå ner till kiosken och köpa gräddfil till tacos-mys!

Känns bättre

Den värsta oron för min kusin har lagt sig. Operationen gick bra och de fick bort allt. Nu är det bara att invänta provsvaren nästa vecka. Hoppas verkligen att hon slipper cellgifter. 

Har också varit orolig för min mamma den senaste veckan då hon haft problem med vad vi tror är njurarna. Idag ska jag följa med henne till sjukhuset för att påbörja en utredning om vad som är fel (hon får mycket vätska i benen, har kissat blod osv.). 

I morse åkte sambon med jobbet till Ungern för en weekend av njutning som dom bli bjudna på, lyx! Hoppas verkligen att han får det superhärligt där borta, han är väldigt flygrädd så jag vet att han har det ganska jobbigt just nu. Tänker på honom! 

Igår var vi hos barnmorskan för lite tester. Jag hade perfekt blodtryck och blodsocker, låg lite lågt i järn så nu har jag börjat äta tabletter. Vi fick också lyssna på bebis hjärta och det var verkligen härligt! Ganska hög hjärtfrekvens var det, och enligt sägner så har ju flickor högre än pojkar. Kanske är det en flicka ändå? Nu är jag ju så inställd på att det är en pojke så det ska bli skönt att få veta säkert den 13:e på 3D-ultraljudet. 

Under min helg som gräsänka har jag ganska mycket inplanerat. Först är det läkaren idag, sen ikväll blir det filmkväll och middag med en vän. Imorgon är det en gigantisk barnloppis här i stan som jag ska gå på med min kusin, och på söndag är det 1-årskalas! 

Nu blir det ett varmt bad och därmed också en skön start på denna regniga dag.

Likheter

Känner mig lite smått frustrerad just nu. Det finns lika många likheter mellan graviditet och ångest som det finns olikheter. Först och främst hade vi ju illamåendet, kräkningarna brukar jag ju slippa om jag inte har extrem ångest.. men det här konstanta illamåendet jag hade är precis densamma som den jag har under en lång period med ångest.

Sen har vi värmesvallningarna - Jag hatar dom! Det kanske är dom som är värst just nu, för när dom kommer är känslan precis densamma som när jag är på väg att få panikångest. Hjärnan slår genast på varningblinkers << ÅNGEST >> << ÅNGEST >>, och jag måste påminna mig själv om att det är graviditeten 100 ggr för att inte få panik. De här snabba temperaturförändringarna är väldigt typiskt mig när jag har ångest.

Humörsvängningarna är ju också ganska vanligt när ångesten kommer. Upp och ner, och fort går det! Även där måste jag påminna mig själv om att det är på grund av alla hormoner i kroppen och inte på grund av ångest.

En annan sak som jag också har under både graviditet och ångest är problemen med aptiten. Har oftast väldigt svårt att äta varma rätter, speciellt på eftermiddagarna. Vet inte hur många gånger jag valt en skål med yoghurt framför middagen som stått lagad på bordet.

Men så snart jag känner den lille vrida på dig och kicka där inne i magen så släpper allt för en stund. Då är det bara njuta som gäller. Igår kväll när sambon kom hem från träningen hittade han mig naken med en stor byggsats från Ikea. Jag ville så gärna bygga ihop lillens framtida klädbyrå och visste inte vart jag skulle ta vägen i alla värmesvallningar som överföll mig. Han tyckte som vanligt att jag var knäpp och tvingade mig till en byggpaus.

Nu ska jag till parken och mysa med en massa andra mammor, bebisar och gravida!

Kontrollfreak

Känner mig lite bättre nu angående all oro. Men det är väl så det kommer att vara med alla hormoner i kroppen - upp och ner! Börjar känna av rörelser i magen allt tydligare nu, och det är verkligen en fantastisk känsla. Så himla coolt att ha en liten människa inuti sig. Längtar efter att det ska kännas utanpå magen också så även sambon får ta en liten del av det magiska.

131 dagar kvar till beräknad förlossning. Shit vad tiden går fort nu. Börjar redan bli lite nervös för själva förlossningen, tror att jag måste läsa lite om det.. Kontrollfreaket i mig vill ha så pass mycket koll som är möjligt, även om man aldrig kan förutspå hur det kommer bli.

Är det någon av mina läsare som har problem med ångest men har fått barn? Skriv gärna och berätta lite om hur det gick för er och hur ni tacklade själva graviditeten, förlossningen och tiden efter. Försvann ångesten eller blev den extra påtaglig någon gång?

Den onda cirkeln

Denna vecka har varit väldigt jobbig på det mentala planet. Många tankar, mycket oro och till och med ångest från och till. "Tänk om-tankarna" är det som gjort sig påminda och skrämt upp mig med alla möjliga scenarier. Mycket rädsla för att något ska vara fel på bebis i magen... och mycket rädsla för hur jag ska må när barnet kommer. Jag vill vara en underbar mamma och är jätterädd för att få mycket ångest, förlossningsdepression eller liknande. Vet ju att jag ligger i en ganska stor riskzon för det.

Men jag har fått mycket pepp från omgivningen under veckan och de påminner mig ständigt om att jag har ett stort kontaktnät och många som gärna hjälper till om det skulle behövas. Tack och lov för nära och kära!

Tror att alla dessa tankar är ganska normala att gå igenom när man är gravid. Det är ju en väldigt stor förändring som skall ske.. men jag är nog lite känsligare än många andra när det kommer till oro. För mig skapar oro rädsla, och rädslan i sin tur skapar ännu mer oro... där har vi ekorrhjulet som är så svårt att ta sig ur.

Igår kände jag hur bebis rörde sig extra mycket, tror han kände att jag behövde det! För när jag känner den där lilla buffande virvelvinden i magen, då släpper all form av oro och jag kan inte annat än le. Känslan är så obeskrivligt underbar.

Mycket har hänt här hemma denna vecka. Vi har kört stor rensning av lägenhet och förråd, ett stort lass körde vi idag iväg med till tippen.. Älskar att kasta en massa saker som man inte längre behöver! Vår lägenhet är ju lite speciell och vi har funderat på hur vi ska göra när bebis kommer. Vi har en våning med kök, sovrum, vardagsrum och badrum, sen har vi nedervåningen med ett stort rum och toalett. Vi har nu kommit fram till att nedervåningen får vara TV-rum (precis som det är nu) och vardagsrummet uppe får bli vårt nya sovrum + kontor (idag har vi bara soffmys och matsalsmöbler där inne). På så vis kan vårt nuvarande sovrum bli barnrum! Vi vill verkligen inte ha leksaker över hela lägenheten för jämnan, det känns viktigt att ha ett rum där alla saker hör hemma. Kanske nämnde jag detta tidigare till och med? Är väldigt förvirrad just nu. Ursäkta min gravidhjärna i så fall.

Nu har vi i alla fall kommit en bra bit på vägen, men denna vecka har satt sina spår i min rygg känner jag nu. Man ska ju inte hålla på och bära när man är gravid, och jag har verkligen försökt att inte bära så tungt.. men att bara stå och titta på känns bara dumt. Nu i efterhand kan jag dock känna att jag borde ha lyft och släpat lite mindre. Men nu är det i alla fall färdigt och det är dags att invänta nya tapeterna som jag ska be hyresvärden om.

Idag kastade vi även vårt köksbord när vi ändå åkte till tippen. Jag har köpt jättefina köksmöbler begagnat och just nu är de lämnade på ommålning, så i några dagar får vi klara oss utan bord. Men sen blir det så fint så!

Vem är du som gömmer dig där inne?

Halvvägs!

140 dagar av graviditeten har passerat och 140 dagar återstår. Underbart att kunna börja räkna ner nu!

Mycket att planera

Sambons semester är nu slut och imorgon ska han åka och jobba igen. Det har varit underbart att ha honom hemma i fyra veckor. Men nu ska vi tillbaka till vardagen igen i några månader innan bebis kommer. Idag har vi varit och köpt spjälsäng och vagn (begagnat) och ett klädskåp på Ikea till alla bebiskläder och sånt. Underbart mysigt!

Vi har nu bestämt oss för hur vi ska göra om här hemma. Vi har två vardagsrum i vår lägenhet, det ena har vi som TV-rum och i det andra har vi soffor och matsalsmöbler (används typ bara när vi har gäster). Så det ena rummet gör vi om till vårt sovrum så att bebis får ett eget rum i vårt nuvarande sovrum. Vi känner att vi vill ha ett riktigt barnrum så att inte hela lägenheten blir fylld av leksaker och sånt sen.

Ska ringa till vår hyresvärd om ett par veckor när dom inte har semester längre för att be om nya tapeter i kök och sovrum. Ringde redan förra året, men då bad han mig återkomma i år eftersom att det inte gått tillräckligt lång tid. Men det blir ju perfekt nu! Vi kommer dock att ta en neutral färg i barnrummet ifall vi kommer fram till att vår lösning inte kommer fungera bra... då vill man ju inte behöva tapetsera om igen!

Shit vad det börjar bli verkligt nu. Jag ska bli mamma - den tanken återkommer hela tiden just nu. Det är fortfarande lite skrämmande, men oj vad jag börjar längta efter vintern nu. Och jag är så sjukt glad över att världens finaste kille ska bli far till mitt barn. Det kunde inte bli bättre!

Baby-shopping

Nu har vi börjat handla lite till bebis. Vi vill inte stå där i höst och ha allt kvar att köpa, bättre att ta det lite pö om pö. Igår var vi och köpte en jättefin gammal vagga som vi ska ha på nedervåningen. På söndag ska vi hämta vagn och säng som vi också köpt begagnat av en bekant.

Det är mysigt att få lite bebisprylar här hemma... nu börjar jag längta riktigt ordentligt efter plutten!

I förrgår fick jag känna av bebis för första gången också. Det fladdrade till rejält i magen när jag låg i sängen, jag blev överlycklig! Mer, mer, mer!!

Vecka 20

Idag går vi in i graviditetsvecka 20, innan denna vecka är slut har vi alltså tagit oss halvvägs! Häftigt att snart kunna räkna ner istället för upp! Har ännu inte känt några sparkar, men längtar ivrigt. Har de senaste dagarna känt mig krasslig med ont i kropp och hals... förhoppningsvis stannar det vid det - ingen lust att få feber och sånt skit.
När jag inte är helt frisk känner jag direkt av den där jobbiga oron i hela kroppen. Jag kan inte riktigt beskriva den mer än att den är obehaglig och att jag inte kan slappna av ordentligt. Spänner mig och får ont i nacke och huvud.

Idag ska jag och mamma göra ett besök på Babyproffsen för att köpa något litet till skrutten i magen. Jag har inte varit där ännu så jag tror nog att jag kan gå och mysa där inne ett bra tag. En snuttefilt ska jag se om jag kan hitta.

Romantik

Efter att ha varit tillsammans i 7½ år så brukar inte romantiken flöda så ofta... men igår kände jag mig som nykär igen! Vi hade det jättemysigt på konserten och när låten "Kärleken väntar" spelades möttes våra händer på min mage, vi tittade på varandra och genast insåg vi hur mycket vi längtar efter den kärlek som väntar oss om några månader. 

Senare när "Utan dina andetag" spelades höll han om mig hela låten och vi sjöng med i hela låten tillsammans. Lycka! Så sjukt lycklig kände jag mig! 

Vi somnade med en grymt skön känsla i natt och jag hade den kvar i kroppen när jag vaknade. Snart ska jag  åka med svägerskan och titta på sambons fotbollsmatch i solskenet. Kvällen ska jag spendera hemma hos mamma, hon åker till Rhodos i natt så vi tänkte passa på att ses medan sambon har lagfest hemma hos oss.  

<3 

Kent

Att jobba gick bra, kände inte av den där extrema tröttheten som kan komma ibland. Men sov två sköna timmar när jag kom hem.
Har inte jobbat något mer denna vecka, så det känns som en bra mjukstart. Har istället kunnat njuta av att vara hemma med sambon som har semester. Vi har spelar minigolf, umgåtts med vänner, grillat och spelat en massa spel; Härligt!

Idag är det superfint vänder och till råga på det kommer Kent hit till sin hemstad för en spelning vid slottet. Vi funderar på att köpa biljetter och åka dit. Vi har velat fram och tillbaka många gånger, men nu känns det ju som att vädret nästan tvingar oss att gå! Dessutom är Kents spelningar alltid guld värda.

Magen växer, men fortfarande känner jag ingenting. Tur att vi nyss var på Ultraljudet och har sett att det faktiskt är en liten välmående bebis där inne, annars hade jag garanterat varit orolig nu :-) Men när som helst kommer även jag att få njuta av dess små sparkar.

Ultraljudet

Det var helt fantastiskt att få titta in på vår lilla ögonsten där inne i magen. Allt var som det skulle och det var sååå härligt att få höra. Barnmorskan hade svårt att se vilket kön barnet har, men hon gissade (till min förvåning) på att det är en pojke. Jag känner nog att det är mer 50/50 nu efter hennes ord. 16 cm var bebisen från topp till tå!

Vilken enorm kärlek jag känner till den här lilla plutten som jag aldrig ens har träffat <3