Fysisk aktivitet mot ångest

Jag läste om en studie från 2008 som Institutet förr stressmedicin i Västra Frölunda hade gjort. Resultatet visar på att det är väldigt svårt att påverka sin ångest med fysisk träning, medan det är mycket lättare att påverka en depression. Om man vill skapa att skydd mot ångest krävs organiserad och regelbunden träning. Jag tror att det stämmer väldigt bra. Efter ett träningspass kan man känna sig stark och ångestfri, men för att ångesten ska hålla sig borta krävs mycket mer än så.

Jag skrev ju efter mitt träningspass igår att jag tänkte att ångesten kom ut med varje svettdroppe, och jag tror inte att det var dumt tänkt egentligen. Men det är ju så otäckt att ta ut sig, då blir man yr (vilket är helt normalt), och för mig känns det precis som när jag håller på att få en ångestattack. Jag tror inte att en promenad räcker mot ångest, den måste faktiskt svettas ut. 

Ska försöka att ta ut mig lite mer för varje gång i hopp om att jag kan övertyga mig själv om att det faktiskt inte är farligt. Det räcker liksom inte med att jag vet det egentligen, min hjärna vill ha bevis. Jag har ju världens chans här nu att kunna träna ordentligt eftersom att jag blir arbetslös den sista januari. Har lön under februari också, så den månaden kan jag fokusera på mig själv med gott samvete innan jag börjar söka jobb ordentligt.

Vågar ännu inte åka till gymmet själv utan åker dit med sambon. Om jag ska dit själv måste jag gå eller cykla dit och då kommer genast en massa orostankar om vad jag skulle göra om paniken kommer. Men jag ska träna, alltså, jag ska träna på att träna.