Introduktion till bloggen:

Var tredje person har haft en panikattack under det senaste året - det gäller alla människor i hela världen. Jag är en av dom. I sju år har jag varit drabbad, till och från. Jag har varit nere på botten och jag har kravlat mig upp för att sedan falla igen. Jag har sökt hjälp via allt från kuratorer och läkare till böcker och cd-skivor. Inom mig jag har en enorm viljestyrka som vill befria mig från ångesten. Många gånger är det dock lättare i teorin än i praktiken. Under 2012 kommer det att bli förändringar i mitt liv. NU ska jag bli fri. Följ gärna med mig på denna resa. Nu ska både kropp och själ vårdas!

torsdag 29 mars 2012

Disträ? Jag? Du måste skoja.

Jag vet inte riktigt hur jag mår idag om jag ska vara ärlig. Ena stunden känner jag mig på topp, för att bara minuten senare känna mig väldigt nedstämd. Men jag har i alla fall inte bara legat i sängen idag, och det är det viktigaste.

Började dagen med lite tankspriddhet. Skulle cykla ner på stan för att posta ett paket... Gick ut till cykeln för att då komma på att det kan ju vara bra att ta med sig paketen som man ska posta. Väl nere på stan sen parkerade jag cykeln på torget och gick mot pressbyrån när tanken slog mig. Fan, plånboken är ju i vinterjackan! Det var ju bara att vända om och cykla hem igen och hämta den förbaskade plånboken.

Jag köpte ett vadderat kuvert och gick till brevlådan för att posta. Självklart var brevet liiiite för stort för brevlådan och jag gick in på Pressbyrån igen, de meddelande mig att jag skulle vända mig till ett postombud och lämna in paketet, tydligen kunde dom inte ta emot det. Det är fan inte meningen att det här paketet ska bli postat idag. Inga postombud fanns i närheten.


Men jag gjorde ett försök vid en annan brevlåda och där gick det, tack och lov, precis ned! Nu hoppas jag bara att posten gör sitt så att paketet kommer fram till födelsedagsbarnet i tid.

Efter alla postproblem  gick jag en runda på stan. Köpte en ny vår-tröja och en liten present till mormor (som egentligen är sambons mormor) som ligger på sjukhuset med nyopererad höft. På sjukhuset ligger också min kära vän med sin lilla dotter som har lunginflammation, så passade på att köpa lite godis till henne också innan jag cyklade iväg till sjukhuset.

De långa korridorerna ekade tomma men båda mina besök var välkomna och jag är glad att få sprida lite glädje under deras svåra stunder. Att vara liten, sjuk, rastlös och isolerad på sitt rum är inte det lättaste!

Nu är jag hemma igen och har klätt på mig min nya korallfärgade tröja. Väntar in sambon så jag kan ge honom en mysig födelsedagskram innan vi ska hem till svärmor och äta middag.

Ikväll ska jag plugga lite till min mediala kurs, har en bok att avsluta och sedan skriva ner lite personliga tankar och åsikter om.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar