tag:blogger.com,1999:blog-86573175409567785962024-03-05T10:13:17.209+01:00Projekt: 365 dagars kamp mot ångestUnknownnoreply@blogger.comBlogger265125tag:blogger.com,1999:blog-8657317540956778596.post-49028601316745413822016-08-26T09:19:00.003+02:002016-08-26T09:19:48.017+02:00PsykoterapeutJag har, som jag skrev tidigare, försökt få tid hos någon kurator eller psykolog för samtalsstöd. Idag fick jag äntligen tag på en som skulle ringa mig på måndag. Det är privat, men via landstinget och hon är psykoterapeut. Hoppas på att kunna boka in några tider hos henne.<br />
<br />
Det har dykt upp några jobb på arbetsförmedlingen som jag verkligen blivit intresserad av och sökt. Tror inte att jag är redo än på ett tag, men det skadar ju inte att söka.<br />
<br />
Nu väntar helg med familjen och det ska bli skönt. Hoppas på mycket kvalitetstid!Unknownnoreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8657317540956778596.post-4076685558942838072016-08-24T23:05:00.000+02:002016-08-24T23:05:00.494+02:00Framsteg idagNågonting har hänt inuti mig idag. För första gången på länge har jag kommit på mig själv att tänka framåt med positiva känslor. Jag har anmält mig till en barnloppis och har börjat samla ihop prylar till den, jag har varit på bilskolan och bestämt att vi ska boka uppkörning i början på oktober och jag har tänkt lite på framtida jobb utan att få total panik.<br />
Försöker att ta det väldigt lugnt, men ser verkligen detta som ett framsteg. Hoppas att det fortsätter i denna riktning. Vet att det är lite utav en berg- och dalbana, men jag är glad att denna dag har varit bra. Första dagen på länge jag känner att jag tankat energi istället för att bara förlora den.<br />
<br />
<br />Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8657317540956778596.post-27132777571173791392016-08-23T16:05:00.000+02:002016-08-23T16:05:13.173+02:00Avslut.Idag har jag varit på akutmottagningen för att tömma skåp, lämna in sjukintyg, lämna nycklar och tacka för mig. Min mor körde mig dit och besöket var överstökat på 15-20 minuter. Jag var spänd innan men kunde hålla det på en kontrollerad nivå.<br />
Började med att tömma skåpen, hade tänkt att jag skulle rensa och gå igenom vad jag hade där inne, men väl på plats öste jag bara ner allt i min väska. Gick in till chefen och tackade för att jag fick chansen att jobba där och beklagade att det blivit som det blev. Hon tog emot mig väl och sa att hon gärna kunde vara referens till mig för framtida jobb. När hon frågade hur det var med mig och barnen kände jag hur ögonen sakta fylldes med tårar, jag tog ett djupt andetag och svarade artigt innan jag gick vidare.<br />
I korridorerna på väg ut till bilen kände jag hur jag nästan småsprang. Och väl i bilen igen kom genast huvudvärk och svettningar. Jag kände mig tom och någonstans även misslyckad. Jag trodde verkligen på att detta var rätta platsen för mig. Åter på ruta ett.<br />
<br />
Efter detta har jag känt mig så svag. Benen orkar inte riktigt bära, och energin är som bortblåst. Hade planer på att laga mat och städa undan innan familjen kommer hem från jobb och förskola, men det går bara inte.<br />
<br />
Jag skulle bara vilja ligga i en varm famn och lyssna till tröstande ord medan jag får gråta ut. Sen vill jag gråta till tårarna är slut, och somna medan någon pillar i mitt hår. Känna mig liten igen på någon vis. Bli omhändertagen. Inte känna några krav eller några måsten. Bara vara.<br />
Men om cirka 30 minuter ramlar familjen in och det är dags för mig att samla mig. Äta middag, leka, byta till pyjamas, sjunga för lilla tills hon somnar och sen läsa bok för stora pojken innan han somnar. Oftast bästa tiden på min dag och förhoppningsvis kan de får mig att orka även idag. Mina älskade små barn, och min älskade sambo!<br />
<br />
Funderar på om jag ska byta vårdcentral i hopp om att det ska finnas bättre tillgänglighet att kuratorer och en läkare som kanske förstår mig bättre.Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8657317540956778596.post-73716896732388782092016-08-19T22:56:00.001+02:002016-08-19T22:56:27.078+02:00TankarNär man har barn känns det inte som att man har tid att må dåligt. Jag vill inte må så här och vill komma tillbaka till vardagen så snart som möjligt. Men jag inser också att detta inte är något jag kan stressa bort, då går det istället åt andra hållet.<br />
<br />
Men vilken väg ska jag nu ta? Är det dags att släpa fram alla gamla självhjälpsböcker? Ska jag försöka att vila eller ska jag försöka vara mer aktiv? Borde jag rent av gå tillbaka i denna blogg och läsa hur jag gjorde sist? Eller är det dumt att börja gräva i det gamla?<br />
<br />
När jag vaknar på morgonen mår jag bra, går upp med lilltjejen och vi äter frukost. Sen dröjer det inte länge innan jag börjar känna den där obehagliga knuten i magen, lätt tryck över bröstet och svettningar. De två senaste dagarna har jag fått riktigt smärtor i magen också, så pass att jag inte kunnat röra mig obehindrat. Känner mig konstant lite yrsel och får vissa dagar springa på toaletten hela tiden med stressmage.<br />
<br />
Jag mår oftast sämst första halvan av dagen, efter att vi ätit middag brukar jag må mycket bättre. Det är som att dagens krav försvinner och det inte längre finns några måsten. Egentligen har jag inte några direkta krav på mig just nu, men de skapar jag så bra själv i mitt huvud.<br />
<br />
Många gånger om dagen kommer jag på mig själv att tänka katastroftankar. Tänk om jag dör? Tänk om mina barn dör? Tänk om min sambo dör? Ibland drar jag tankarna så långt att jag till och är vid begravningen. Och då är såklart ångestattacken ett faktum. Om jag kommer på mig själv i dessa tankar så försöker jag såklart avbryta dom illa kvickt, men oftast så far jag så långt i väg i mina tankebanor att jag inte ens hinner uppmärksamma vad jag gör mot mig själv.<br />
<br />
Antar att alla dessa tankar kommer eftersom att jag varit kring liv och död så mycket på jobbet. Varför ska livet vara så förbannat orättvist? <br />
<br />
<br />Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8657317540956778596.post-18482052676660357222016-08-19T16:09:00.001+02:002016-08-19T16:09:53.486+02:00Försöker reda ut mina tankarAllt började i bilen på väg till Kolmården skrev jag igår. Efter samtal med sambon har jag fått klarhet i att det började innan det. Jag hade redan flera veckor innan börjat nämna saker jag upplevt på jobbet som jag hade svårt att släppa, som gav mig dålig sömn och som påverkade mig mer än vad som är hälsosamt. Men jag mådde ju så bra i grunden att jag trodde att jag skulle klara av det. Nu vet jag bättre och har meddelat att jag inte kommer tillbaka till akutmottagningen.<br />
<br />
Att se människor lida, att se människor dö, att se människor i sorg... det är tungt. Att sen dessutom vara en del av det i form av att ge hjärt- och lungräddning till en livlös kropp, krama om någon som just förlorat sin livskamrat eller vara den som tittar en person i ögonen precis när livet lämnar kroppen. Ja, det går inte att beskriva.<br />
<br />
Jag har lärt mig så otroligt mycket under mina månader på akuten, men de tunga delarna är mer än vad jag kan hantera. Vissa saker kommer jag att bära med mig hela livet, både på gott och ont.<br />
<br />
Min läkare försökte stoppa mig redan när jag skulle börja jobba, hon sa att jag skulle vara uppmärksam på mitt mående då det är ett väldigt tungt jobb som inte passar alla. Jag skrattade och sa att det inte var någon fara med mig. Om jag ändå hade lyssnat!<br />
<br />
Jag vill inte ångra dessa månader, de har utvecklat mig som människa och gett mig en ny syn på livet. Även en hel del skrämmande tankar på hur skört livet är. Men jag vill tro att allt sker av en anledning och en dag tror jag att jag kommer att förstå varför jag fick gå igenom detta.<br />
<br />
Jag har försökt komma i kontakt med kurator eller psykolog för att få samtalsstöd. Men överallt är det långa köer. Att få hjälp ska vara så mycket lättare än så. Vänta i flera månader när jag har behovet nu, det känns inte okej. Har både kontaktat personer inom landstinget och privat, det ser likadant ut överallt.<br />
<br />
Dags att göra upp en plan som jag kan följa själv. Uppenbarligen ska man vara sin egen psykolog i dagens samhälle. Återkommer med den.Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8657317540956778596.post-10945652527167127452016-08-18T09:34:00.002+02:002016-08-18T09:34:36.737+02:00Ångestmonstret på återbesökNu har det gått år sedan jag skrev på denna blogg, och helt ärligt trodde jag att det var ett avslutat kapitel i mitt liv. Tji fick jag.<br />
<br />
Här sitter jag nu med ett helt fantastiskt liv som numer består av sambo, 3,5 år gammal son och även en dotter på 15 månader. Vi har köpt hus och trivs fantastiskt. Jag har mellan graviditeterna läst ikapp mina gymnasiebetyg och skaffat mig en undersköterskeutbildning och nu över sommaren fick jag jobb på min sista praktikplats som var på akutmottagningen.<br />
<br />
Jag var så lycklig över att jag äntligen skaffat mig en utbildning och jag älskade att få komma iväg till jobbet så att jag inte bara var mamma hela dagarna. Men någonting gick uppenbarligen fel i mötet med mig själv.<br />
<br />
Det var en solig dag, jag var ledig från jobbet och vi satt i bilen på väg till Kolmården för att ha en mysig dag med familjen. En bilresa på ca 2 timmar. Jag kände redan när vi lämnade stan att det var något i magen, en obehaglig känsla som låg där och grodde. Men jag struntade i det och försökte fokusera på vår roliga dag. Efter ytterligare ett par min kom paniken plötsligt över mig. Som om den aldrig någonsin försvunnit, som att den bara gömt sig en stund. Vi stannade, jag gick på toaletten och försökte sedan åka vidare. Med en halvtimme kvar till resmålet gick det inte längre, panikångest. Tårarna sprutade och jag ville bara fly från mig själv. Ingen annat alternativ fanns än att åka hem igen.<br />
<br />
Efter det hade jag säkert en veckas tid multipla ångestattacker varje dag och var i princip sängliggande hela tiden. Ångest över ångesten. Varför kommer den tillbaka nu? Jag var ju fri? Jag hade ju lämnat detta bakom mig och mådde bra igen.<br />
<br />
Nu har det gått ungefär en månad sedan den där dagen och jag mår bättre. Jag har inte ångestattacker varje dag men kan fortfarande inte jobba eller göra några större utsvävningar. Enormt känslig för all form av stress och förtvivlad över hur jag ska ta mig ur den här skiten, igen. Ska jag behöva göra en lång jävla ångestresa igen?<br />
<br />
Det är en ganska stor skillnad att gå igenom detta när man har barn mot hur det var när jag var ensam. Jag kan inte bara lägga mig ner och ge upp,det går inte. Jag vill inte att dom ska se sin mamma må dåligt. Å, det ger mig sån ångest! Hur ska jag klara av att vara en bra mamma när jag mår så här? Jag behöver bara skriva detta om barnen så knyter det sig i hela mig. Jag är så rädd att de ska bli lidande för mitt mående, det är så fel.<br />
<br />
Jag måste göra upp någon form av plan för att ta mig ur det här. Eller hur var det nu det fungerade? Hur gjorde jag sist? Min hjärna kokar över av alla tankar.<br />
<br />
<br />Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8657317540956778596.post-4386753566554267142013-09-06T17:58:00.003+02:002013-09-06T18:01:25.034+02:00Det är så roligt att jag fortfarande får kommentarer på denna blogg! Jag får alla till min mail, så jag missar ingenting.<br />
<br />
För övrigt kan jag berätta att min son snart är 9 månader och jag är helt ångestfri. Att vara mamma är underbart.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhPrPnJOQfg_uZaO0kE0TGc7T4D2eFN3owYceDixG1JBX5QdL4vfuKSm9zCHG2kuRIWbYcVptIcIr4um1ktvs4ejZNt3nOjC4g_DTdIJhZ_712bwhQTUuLQcj0xjxwRtngpuYFfAcSGtok/s1600/IMG_2284.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="212" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhPrPnJOQfg_uZaO0kE0TGc7T4D2eFN3owYceDixG1JBX5QdL4vfuKSm9zCHG2kuRIWbYcVptIcIr4um1ktvs4ejZNt3nOjC4g_DTdIJhZ_712bwhQTUuLQcj0xjxwRtngpuYFfAcSGtok/s320/IMG_2284.JPG" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<br />Unknownnoreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-8657317540956778596.post-23506280991817760922013-03-12T11:26:00.000+01:002013-03-12T11:26:16.904+01:00På begäran kommer här en bild på min son. Jag ska också svara på frågan i kommentarsfältet om min framtid hör på bloggen, min tanke är inte att fortsätta blogga. Det var ett års projekt och nu har jag inte alls den tiden längre.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjaSUfWly8Z39OW0FQltnwNcW926UiFT5aE8pmVIkY42ELfi80TabRsH4wfNPVIG2TQoifCd5eNDlTmL2Sves2QI6HEqfU9wdTUdOGLxqLRBgMt5sdyFYFq_Zm-OXvoeSqgcNZTVyY-k3M/s1600/DPP_0090.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjaSUfWly8Z39OW0FQltnwNcW926UiFT5aE8pmVIkY42ELfi80TabRsH4wfNPVIG2TQoifCd5eNDlTmL2Sves2QI6HEqfU9wdTUdOGLxqLRBgMt5sdyFYFq_Zm-OXvoeSqgcNZTVyY-k3M/s320/DPP_0090.JPG" width="284" /></a></div>
<br />Unknownnoreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-8657317540956778596.post-87792574596889439262013-03-08T16:07:00.002+01:002013-03-08T16:07:41.022+01:00Efter avslutat projektHelt otroligt att mitt inlägg om <a href="http://projektmotangest.blogspot.se/2012/01/utsattning-av-venlafaxin-efexor.html">utsättning av Venlafaxine</a> fortfarande, över ett år senare, får kommentarer. Vi är många som gått igenom detta hemska och jag lider med er alla som går igenom det just nu.<br />
<br />
Mitt projekt är avslutat och jag tänkte bara kika in och säga att jag mår så jäkla bra! Jag har världens finaste son och jag älskar att vara mamma. Kolik, sömnbrist och tröstlös bebis... nä, ingenting av det har skapat ångest hos mig! När lillkillen är ett halvår ska jag boka tid hos läkare och göra upp en plan för min framtida medicinering. Kanske kan jag sänka den då?<br />
<br />
Tack för allt stöd jag fått under den här resan!Unknownnoreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-8657317540956778596.post-3361895219054103962012-12-31T13:56:00.001+01:002012-12-31T13:56:27.581+01:00FörlossningsberättelseOm någon är nyfiken så får ni här läsa hur förlossningen var:<br />
<br />
<br />
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Lucida Handwriting"; font-size: 18.0pt; line-height: 115%;">Förlossningsberättelse<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<b><span style="font-family: "Garamond","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">2012-12-09 </span></b><span style="font-family: "Garamond","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Vaknade vid 07:00 med värkar.
Jag gick in för att ta ett bad och trodde då att det skulle ge med sig. Under
timmen jag låg i badet blev värkarna starkare och jag förstod att det inte
längre handlade om förvärkar. Väckte sambon och ringde in till förlossningen
för att meddela att det var på gång. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Garamond","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Klockan 10:00 kände jag att jag inte orkade ligga hemma
längre och vi åkte in till förlossningen. Vi fick göra en CTG-kurva som visade
på små täta sammandragningar och vid undersökning var jag öppen 1 cm och hade
2-3 cm kvar av livmodertappen. Barnmorskan trodde inte att någonting var på
gång och en läkare beställde ett akut prov för misstänkt
havandeskapsförgiftning. Jag kunde inte förstå att det inte var på gång när det
kändes så i hela kroppen. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Garamond","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Vi åkte hem för att äta lunch och återkom till
förlossningen vid 15-tiden för att få provsvaren. Jag satt i en fåtölj i
undersökningsrummet när det plötsligt knäppte till två gånger i magen, jag
påpekade att det kändes konstigt och när jag sedan reste mig upp forsade
fostervattnet ut. Klockan var då 15:30. Jag blev lättad över att jag hade haft
rätt och det kändes skönt att det äntligen var igång. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Garamond","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Under eftermiddagen tilltog värkarna. Jag använde mig av
TENS-apparaten och tyckte det var skönt att promenera omkring i korridorerna.
Värkarna kom nu med ca 5 minuters mellanrum. Vid 20:00 fick jag två Citodon som
tog bort udden av värkarna i ett par timmar. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Garamond","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">När klockan blev 22:00 bestämdes det att jag skulle få
hjälp att vila lite över natten för att samla krafter. Jag fick en spruta med
10 mg morfin, en bricanyltablett för att livmodern skulle slappna av samt en
insomningstablett. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Garamond","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Värkarna avtog till stor del och jag hamnade i någon slags
dvala under natten. Kände av värkarna, men var ändå avslappnad och låg i
sängen. Tror att jag sov några timmar. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<b><span style="font-family: "Garamond","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">2012-12-10<o:p></o:p></span></b></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Garamond","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Personalen kom in på morgonen och meddelade att jag skulle
flyttas till ett annat rum. En delad sal som jag skulle få ligga på under dagen
i väntan på att förlossningen skulle komma igång igen. Jag insisterade på att
få göra en undersökning först, min kropp sa mig att det hade hänt mycket under
natten. Efter några om och men fick jag en undersökning som visade att
livmodertappen nu var helt utplånad och att jag hade öppnat mig 4 cm. Jag fick
behålla mitt rum. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Garamond","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Och så var allt igång igen. Värkarna ökade i styrka och jag
fick nya Citodon-tabletter redan på morgonen. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Garamond","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Vid 15-tiden bad jag om att få en undersökning för att se
vad som hänt. Hade endast öppnat mig 1 cm till under de senaste 5 timmarna och
för första gången kände jag mig frustrerad. Värkarna blev tätare men de höll
bara i sig i 20-30 sekunder vilket verkade bekymra barnmorskan. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Garamond","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Under de kommande timmarna började jag använda lustgas
vilket hade väldigt god effekt. Jag använde den vid varje värk och njöt av att
komma in i dimman. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Garamond","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Kl 19:00 kommer en läkare och lägger en epidural på mig.
Jag trodde att det skulle vara mycket smärtsamt, men i sammanhanget var det
inte alls något som jag upplevde som jobbigt. Epiduralen tog väldigt bra och
under de kommande timmarna hade jag inte mycket värkar alls. Jag kunde ta en
paus från lustgasen och var uppe och rörde mycket på mig. Testade att sitta på
en pilatesboll, men det var ingenting för mig. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Garamond","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">När nattpersonalen kom in vid 22-tiden var jag öppen 8 cm
och nu kändes det som att det började närma sig. Kl 23 fick jag
värkstimulerande dropp för att försöka få lite mer ihållande värkar. De kom
tätare, men blev ändå inte längre än ca 45 sekunder. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<b><span style="font-family: "Garamond","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">2012-12-11<o:p></o:p></span></b></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Garamond","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Kl 01 kände jag att trycket nedåt ökade dramatiskt och vi
började göra oss redo för slutskedet av förlossningen. Kl 01:30 kom den första
krystvärken. Om hela förlossningen dittills varit lättare än jag hade väntat
mig så var detta hundra resor värre än vad jag någonsin hade kunnat förbereda mig
på. Jag kände att jag gick sönder och svedan var enorm. Jag fick panik och var
beredd att slänga mig ner från sängen. Inför sista krystvärken fick jag känna
på barnets huvud, det gav mig lite extra kraft och energi som hjälpte mig att
få ut honom. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Garamond","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Klockan 02:01 föddes vår son och jag fick upp honom på
bröstet. Glädjetårarna sprutade och det första jag utbrast var hur liten han
var. Han hade lite svårt att kvickna till så de klippte navelsträngen och
sprang iväg med honom. Jag upplevde aldrig någon oro under den tiden de var
borta med honom. Innan jag visste ordet av hade jag honom på bröstet igen. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Garamond","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Moderkakan kom ut efter en stund och barnmorskan sydde
några stygn. Enligt förlossningsprotokollet förlorade jag 400 ml blod och det
var en lyckad förlossning. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Garamond","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Leo vägde 3095 gram och var 45 cm lång. Vi fick spendera
resten av natten på förlossningen då det var fullt på BB, jag var så trött att
jag sov kvar i förlossningssängen. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Garamond","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Jag hade inga problem med eftervärkar med fick äta
värktabletter i ca en vecka mot smärtan i underlivet efter bristningarna. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Garamond","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Från det att värkarna började tog det 43 timmar innan vi
fick träffa vår prins (ca 35 timmar efter att vattnet gick). <o:p></o:p></span></div>
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8657317540956778596.post-14833563999183636792012-12-30T16:50:00.002+01:002012-12-30T16:50:49.721+01:00KärlekHur har vi klarat oss utan dig i alla dessa år? Du gör livet värt att leva älskade son <3<div>
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEho0HCULg9r5Lbxc4dDuVBaNoGhpRFMDKJyLUdvUSMszv4mCnAS2Pdg-JQVMRrxO1B4zM2GsqUye90F2ZdSg7bd_30gSc9lVgVFhvyX6fpRilAa9_tJQW-BJvEvqoxh1iIc9v5cMCfLGYw/s1600/PC232649.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEho0HCULg9r5Lbxc4dDuVBaNoGhpRFMDKJyLUdvUSMszv4mCnAS2Pdg-JQVMRrxO1B4zM2GsqUye90F2ZdSg7bd_30gSc9lVgVFhvyX6fpRilAa9_tJQW-BJvEvqoxh1iIc9v5cMCfLGYw/s320/PC232649.JPG" width="320" /></a></div>
<div>
<br /></div>
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8657317540956778596.post-8410990371015354072012-12-14T16:03:00.002+01:002012-12-14T16:03:30.282+01:00Leo är här!Den 11/12 klockan 02:01 kom vår lilla son Leo till världen. Han var bara 45 cm lång och vägde 3095 gram. Han är väldens finaste och vi är så otroligt stolta <3<br />Jag ska berätta mer om förlossning och så vidare så snart jag har lite energi. Så länge får ni se en liten bild på sötnosen:<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEghT4DBFsSXKnNQrAHp5z7BoMXiD9ZdEDSHPyZ889yjT7YjQ-DcSzmd6BcGC0NHgKl05_fvUzfnxKS1BqNoJpM7Dxeyou1kuIvbK1MBlwp5snIeMfVc5ZaMEGNKv5nXtmRFWW3hJd1h2HQ/s1600/PICT5246.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="232" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEghT4DBFsSXKnNQrAHp5z7BoMXiD9ZdEDSHPyZ889yjT7YjQ-DcSzmd6BcGC0NHgKl05_fvUzfnxKS1BqNoJpM7Dxeyou1kuIvbK1MBlwp5snIeMfVc5ZaMEGNKv5nXtmRFWW3hJd1h2HQ/s320/PICT5246.JPG" width="320" /></a></div>
<br />Unknownnoreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-8657317540956778596.post-89142469007973456652012-12-07T13:49:00.002+01:002012-12-07T13:49:40.779+01:00Magsjuk i vecka 38Jag hade inte räknat med att åka på magsjuka i graviditetsvecka 38, men tji fick jag! Jag som aldrig är magsjuk annars.. Det började med migrän i onsdags kväll, vid 22-tiden kom första spyan och sen var den natten igång.<br />
Varje timme såg ut så här: Sova 30 minuter, Diarré-attack, 15 minuter efter det kräkas, somna. Så höll det på om och om igen under 9 timmar. Det var riktigt hemskt, speciellt nu när man redan är så osmidig och trött.<br />
<br />
Blev successivt bättre och bättre under dagen igår och till kvällen fick jag i mig lite mat och dryck. Men jag förlorade sjukt mycket vätska, och det lilla som fanns kvar tog nog bebis... så jag kände mig som en torr disktrasa när kvällen kom.<br />
<br />
Vid 22-tiden somnade jag och sen var jag helt väck i 12 timmar, inte ens ett toabesök på hela natten. Det var sjukt skönt att få sova och frukosten har aldrig smakat bättre än nu i morse. Är fortfarande väldigt kraftlös, så denna dag får handla om att få i mig så mycket vätska och mat som möjligt i kombination med vila.<br />
<br />
Under timmarna med magsjuka var bebis helt galen i magen, han förstod väl inte alls vad som stod på stackarn. Och när man mår illa så är det INTE behagligt att ha någon som sparkar och har sig där inne kan jag lova. Jag blev dessutom orolig att förlossningen skulle starta mitt i alltihop eftersom att jag fick anstränga mig så mycket.. fick en hel del förvärkar och sammandragningar, men det lugnade sig tack och lov.<br />
<br />
17 dagar kvar nu!Unknownnoreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8657317540956778596.post-12052603523884805322012-12-03T12:15:00.002+01:002012-12-03T12:15:49.556+01:00Nu är det näraDecember månad är här, likaså kylan och snön. BB-väskan är packad, julpyntet är näst intill färdigt och vi börjar känna oss redo för att få träffa vår son för första gången. Det är en konstig känsla att ha haft en annan människa inuti sig så länge, men ändå veta så lite om honom.<br />
<br />
När jag i december förra året bestämde mig för att starta detta projekt mot ångest hade jag ingen aning om hur stort och omtumlande detta år skulle komma att bli. Jag hann jobba med mig själv väldigt bra i några månader innan graviditeten upptäcktes. Jag tror att dessa månader av hårt arbete verkligen var nödvändiga för att jag sen skulle kunna ta mig an graviditeten så bra som jag faktiskt gjort.<br />
<br />
Mycket hormoner har det varit, men ångest?! Nej, näst intill ingenting. Så på ett sätt kan man ju säga att projektet inte kunde ha blivit mer lyckat än vad det blev. Ett av mina största mål med detta projekt var att våga ta steget mot att skapa mig en egen familj.. och nu är jag snart där! Tre veckor är det kvar till beräknad förlossning, det innebär att det är som mest fem veckor kvar.. FEM VECKOR, sen är vi en familj.<br />
<br />
Jag räknar med att det kommer bli några jobbiga veckor i början med alla hormoner som ska ställas om i kroppen, men sen hoppas jag att jag kan fortsätta på detta ångestfria spår och istället hålla fokuset på vår son och vår lilla familj. Men det blir ett nytt kapitel.<br />
<br />
Den sista tiden innan förlossningen kan nog komma att kännas ganska lång nu då jag inte kan göra så himla mycket alls. Allt går lite i slowmotion och minsta överansträngning får fogarna lida av om kvällarna. Men jag gör mitt bästa för att hitta saker att fördriva tiden med... lite bakning, julpyntande, korsord, TV, bad.... ja, diverse!<br />
<br />
Nu är det dags för lunch och sen ska jag sova middag (man måste väl passa på nu?).Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8657317540956778596.post-38735769832869004492012-11-20T08:55:00.002+01:002012-11-20T08:55:25.757+01:00Bilder från barnkammarenHär kommer de utlovade bilderna på lillens rum:<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEje3PW-k5FHJyNJptVdmUkGstOF6UShdfVQHj1GWx_9L00IcydPpJY_wSKxFN1Hdxq8FVATsZXnrG76dTJGInrZdCJMWa4i29W47DWc5eTA1gTfsnflhm3nIKFTv7DsTigaL4KwLsQuShs/s1600/PICT5210.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEje3PW-k5FHJyNJptVdmUkGstOF6UShdfVQHj1GWx_9L00IcydPpJY_wSKxFN1Hdxq8FVATsZXnrG76dTJGInrZdCJMWa4i29W47DWc5eTA1gTfsnflhm3nIKFTv7DsTigaL4KwLsQuShs/s320/PICT5210.JPG" width="240" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Tänk att vår lille son snart sover här...</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhDRnLgzg1MubO4AxkpvGOIoVvJ3CphF6-fZAXCZHx2UjJrxPF-bYLnRB-_yLMi69OQZKl3Y1fOBRiIZG2N3mYhOMTEmNa0LQR0I7Cu5IY1JofYHxsxnJe691ilQlvsveGns9rZuM4ea6Q/s1600/PICT5212.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhDRnLgzg1MubO4AxkpvGOIoVvJ3CphF6-fZAXCZHx2UjJrxPF-bYLnRB-_yLMi69OQZKl3Y1fOBRiIZG2N3mYhOMTEmNa0LQR0I7Cu5IY1JofYHxsxnJe691ilQlvsveGns9rZuM4ea6Q/s320/PICT5212.JPG" width="240" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg_YsxaeTcws3U5El554QMBS_wS82NnuKpu3RYjKsWifYKNG2viWhKzq9RANyg7vMddg38FHSHWzOpdtVjqjEg8BQ57RP1Ew3SOuKExaXWx0AzAfqWY1o6J0QB-BnaOmWd8OK1SM6tzo1Q/s1600/PICT5213.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg_YsxaeTcws3U5El554QMBS_wS82NnuKpu3RYjKsWifYKNG2viWhKzq9RANyg7vMddg38FHSHWzOpdtVjqjEg8BQ57RP1Ew3SOuKExaXWx0AzAfqWY1o6J0QB-BnaOmWd8OK1SM6tzo1Q/s320/PICT5213.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgcQz1wqJz_uwr0lXBVakV7ZKRRwkGbq2dqfswFIbRnfQ076dfMyYCqh0xL_4IiIk-jsdb_mLBGAUrHmf1T3IN0AAhlcLQVxhxRXB0F3OrRv2fwupS4MzLE6TA-zcKyMg5sbLtGsKxPKPM/s1600/PICT5214.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgcQz1wqJz_uwr0lXBVakV7ZKRRwkGbq2dqfswFIbRnfQ076dfMyYCqh0xL_4IiIk-jsdb_mLBGAUrHmf1T3IN0AAhlcLQVxhxRXB0F3OrRv2fwupS4MzLE6TA-zcKyMg5sbLtGsKxPKPM/s320/PICT5214.JPG" width="240" /></a></div>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgQ4Gvme_qTtIrsmfxBOLFjSL6CZlhosJi28br55wDlp-lhz-7SngF0vPIuyricU-XNddDKHdVFGif5LD_jZp87FUD2fRT2cLWIYATM755NwjxS0TMj2Z_c76WpSQqNmDqNimsBi3WHJwA/s1600/PICT5215.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgQ4Gvme_qTtIrsmfxBOLFjSL6CZlhosJi28br55wDlp-lhz-7SngF0vPIuyricU-XNddDKHdVFGif5LD_jZp87FUD2fRT2cLWIYATM755NwjxS0TMj2Z_c76WpSQqNmDqNimsBi3WHJwA/s320/PICT5215.JPG" width="240" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">En gunga med musik :-) </td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiWwnXpepFr5SHawC1gNisUBkjspIF1FEkr47YdRyAmK81WEEqSyh7u7R7sxAR3kPG9IO5DMwS4vKfYCnlZeCClWnUXoGfDIOIgEFG2ybtd770kN-oXc7f8rGPfaQjV-U9JV-mFvbghdIc/s1600/PICT5216.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiWwnXpepFr5SHawC1gNisUBkjspIF1FEkr47YdRyAmK81WEEqSyh7u7R7sxAR3kPG9IO5DMwS4vKfYCnlZeCClWnUXoGfDIOIgEFG2ybtd770kN-oXc7f8rGPfaQjV-U9JV-mFvbghdIc/s320/PICT5216.JPG" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Pappan har såklart shoppar Liverpool-kläder!</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj6RNQcU6hwfofSLw_BDx12ofulGiOkyVGB1EqsK6Z6zKpdphBTBziVZJ7eJQgc7MfLYjH9uZbY4FNIUhkpAbsIdo5BZnZHWQVdP1wq4nxeUx5XYcD5ZQrZjxtxvYM5HbKex3QpXew-VTg/s1600/PICT5218.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj6RNQcU6hwfofSLw_BDx12ofulGiOkyVGB1EqsK6Z6zKpdphBTBziVZJ7eJQgc7MfLYjH9uZbY4FNIUhkpAbsIdo5BZnZHWQVdP1wq4nxeUx5XYcD5ZQrZjxtxvYM5HbKex3QpXew-VTg/s320/PICT5218.JPG" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Tåg, spargris och staflier som jag målat om</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh_W1ZMjSmJ9Je-G5W-Z4QTcCJf1xY6DIT_hkTPf54Kx0FLzUeEGAN3dL09qftjQWsyogriwy9s6k08WsWeYuQUe02nKVtV7VzDr-LRzBu3hRyWAL4G9X2J2NDlJS6U86LgufB6D4Ymcjc/s1600/PICT5219.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh_W1ZMjSmJ9Je-G5W-Z4QTcCJf1xY6DIT_hkTPf54Kx0FLzUeEGAN3dL09qftjQWsyogriwy9s6k08WsWeYuQUe02nKVtV7VzDr-LRzBu3hRyWAL4G9X2J2NDlJS6U86LgufB6D4Ymcjc/s320/PICT5219.JPG" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Hylla att fylla med leksaker</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEimkpw1ro9IhTodBYjtZUjaHCZfJgwVUwjnBsspDQPCAXSUtP8luhKkI7Mms9Qm9sk5mLZmIUdxH5zxqEQ5KEUPpTRyyGn1PEe2nfD-hBjH6pTYUmxaU5FziX8kBFKCT4wsmO8jekjfXWM/s1600/PICT5220.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="310" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEimkpw1ro9IhTodBYjtZUjaHCZfJgwVUwjnBsspDQPCAXSUtP8luhKkI7Mms9Qm9sk5mLZmIUdxH5zxqEQ5KEUPpTRyyGn1PEe2nfD-hBjH6pTYUmxaU5FziX8kBFKCT4wsmO8jekjfXWM/s320/PICT5220.JPG" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Tavla jag gjort</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgsDPsIpzPEWYsT2FRi1Nloz9nzQjNvBWNRwG5N0gJGvbNJm42B58p7HaF9WtJL0w8YKfx9EIKXG_vyEeeaYd3j-2qfPr9pn2EyXtgdiF2AsOfzVvLhX1-fY0l4GjwZfWlWrNwzEu4zKbQ/s1600/PICT5221.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgsDPsIpzPEWYsT2FRi1Nloz9nzQjNvBWNRwG5N0gJGvbNJm42B58p7HaF9WtJL0w8YKfx9EIKXG_vyEeeaYd3j-2qfPr9pn2EyXtgdiF2AsOfzVvLhX1-fY0l4GjwZfWlWrNwzEu4zKbQ/s320/PICT5221.JPG" width="240" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Och till sist en söt mätsticka så vi kan ha koll sen när han växer :-) </td></tr>
</tbody></table>
<br />Unknownnoreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-8657317540956778596.post-28458595631531844472012-11-08T07:34:00.000+01:002012-11-08T07:34:28.177+01:00Almost readyÄntligen börjar det mesta falla på sin plats här hemma. Vi är jättenöjda efter om-tapetseringen och både kök och lillens rum är nu i princip färdigt. Ska ta bilder och lägga ut sen så ni får se hur fint vi fått det!<br />
Lite smått kvar att köpa, BB-väskan ska packas och den sista mentala förberedelsen ska göras... sen är det äntligen dags för oss att få träffa vår son.<br />
<br />
Vecka 34 nu, 46 dagar kvar till beräknad födsel. Shit. Det är ju snart!Unknownnoreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-8657317540956778596.post-41588378114567204102012-10-30T10:09:00.002+01:002012-10-30T10:09:14.385+01:00lite deppNu var det länge sedan jag skrev... är i en liten svacka just för tillfället. Bebis blir tyngre och tyngre, vilket i och för sig är tur, men det resulterar i en hel del krämpor här och var. Halsbränna varje dag, svårare att röra mig, ihoptryckta lungor vilket gör det svårt att andas, och svårt att sova (vaknar kanske en gång i timmen av att jag ligger obehagligt eller har svårt att andas och snarkar).<br />
<br />
Just nu är det lite extra tungt när det är sånt skitväder ute, plus att vi har målaren här vilket innebär att jag är typ inlåst i sovrummet som nu även agerar både kök, sovrum, barnrum och datarum. Saker överallt! Men allt kommer nog kännas lättare så snart det är färdigt och jag istället kan fokusera på att få i ordning.<br />
<br />
Hoppade över föräldragruppen nu på morgonen, var så otroligt slut igår kväll så sambon tyckte att jag skulle låta bli att ställa klockan och sova om jag kunde. Och jag sov bättre i natt, skönt!<br />
<br />
Hoppas sista tiden går fort nu, jag är trött på att vara gravid och vill ha min bebis!Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8657317540956778596.post-55449006028347889832012-10-09T08:26:00.001+02:002012-10-09T08:26:02.536+02:00FöräldragruppOm 40 minuter börjar vår första träff med föräldragruppen uppe på barnmorskemottagningen. Jag kommer tyvärr att gå själv på träffarna då sambon inte kan komma ifrån jobbet på förmiddagarna. Men det ska bli ganska spännande och jag hoppas att få lära mig mycket och hitta ett skönt lugn inför förlossningen.<br />
<br />
Bäst att jag skyndar mig nu :-)Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8657317540956778596.post-25694635975236045112012-10-04T13:30:00.002+02:002012-10-04T13:30:35.322+02:00Dramatisk kväll!Sammandragningar har man under hela graviditeten eftersom att livmodern tränar inför förlossningen. De kan bli fler om man stressar eller anstränger sig. Igår kväll låg vi bara och tittade på TV och för första gången blev sammandragningarna obehagliga, och täta. Minst var 10e minut kom en sammandragning och jag blev lite orolig med tanke på att jag bara låg och slappnade av (då ska det i regel avta). <div>
När jag gick på toaletten kom det lite blod på pappret och då blev vi rejält oroliga och ringde till förlossningen för att få råd. De ville att vi skulle komma upp på en gång för att titta till så bebis mådde bra. Tack och lov så gjorde han det! I drygt 20 minuter fick vi ligga och lyssna på hans fina hjärtljud. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Alla graviditeter är som sagt olika och man vet aldrig riktigt vad som kan ske. Förmodligen berodde den lilla blödningen på känsliga slemhinnor och ingenting annat. Efter att ha träffat både barnmorska och läkare fick vi åka hem och sova - bra mycket lugnare än någon timme tidigare! </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Det är tur att han är en sån aktiv liten krabat där inne, det är väldigt lugnande att känna hans rörelser. Vaknade ett par gånger i natt av sammandragningar, men de är inte längre så täta som igår kväll. Känner att jag måste bli bättre på att låta bli att göra saker som är för påfrestande för kroppen nu, vill inte att lillen ska komma riktigt ännu! </div>
<div>
<br /></div>
<div>
När vi satte oss i bilen igår och skulle åka till förlossningen, då kände jag hur ångestnivån steg i kroppen. Jag spände mig och var väldigt orolig. Fick ta flera djupa andetag för att försöka slappna av. Det märktes på bebis hjärtljud att han kände av min stress, i början hade han väldigt hög puls.. men när jag såg att han mådde bra kunde jag slappna av, och då gick även hans puls ner. Stackars lilla plutten som blir så stressad av sin mamma <3</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Nu ligger jag och lillplutten och lyssnar på Håkan Hellström för att bli på gott humör. Lite omlott med det så har vi tvättstugan och ska ta tag i att sortera lite papper. Måste ordna en pärm till lillens papper som börjar trilla in nu.. försäkringar och sånt! :-) </div>
Unknownnoreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-8657317540956778596.post-88712527693976622722012-10-02T13:29:00.000+02:002012-10-02T13:29:23.285+02:00ÅngestloppetI helgen var det Ångestloppet här i stan. En bekant till mig var det som drog igång det hela, men loppet är grundat av Fountain house i Stockholm. Målet med loppet är att få ut kunskap och information om psykisk ohälsa. Jag var där och deltog, agerade också lite fotograf under dagen:<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgEq38F-tGgRRe-hV5H14VCsBTuIsAxGPFOgjGdbXCSqlfPQJqmF0o8ol2cdmmClfR4hJF6MTbLuvwNpdjREJkRiijUo4ErXjAFdjqNPCFTO9BNSr0jWI_G3bQV_BFXKUhsmUm_varxLa0/s1600/PICT5168.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgEq38F-tGgRRe-hV5H14VCsBTuIsAxGPFOgjGdbXCSqlfPQJqmF0o8ol2cdmmClfR4hJF6MTbLuvwNpdjREJkRiijUo4ErXjAFdjqNPCFTO9BNSr0jWI_G3bQV_BFXKUhsmUm_varxLa0/s320/PICT5168.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgK7T0GbSA2y7zecttRMn8QT1L50KwDosaz0gUtx3l1IcYipbRoiz2CMZk6Y_NhJcb0La9IkoUDAOWVfZjjRVB1ZhLMyGz3YogPZqiNkV3-4hu1u7eKd7wUGPwGhEWmOljbxVxQ9fepw3I/s1600/PICT5169.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgK7T0GbSA2y7zecttRMn8QT1L50KwDosaz0gUtx3l1IcYipbRoiz2CMZk6Y_NhJcb0La9IkoUDAOWVfZjjRVB1ZhLMyGz3YogPZqiNkV3-4hu1u7eKd7wUGPwGhEWmOljbxVxQ9fepw3I/s320/PICT5169.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEifxxGBD3iyaC1XXB6aJ-BeXS4t6JEj0-rSirr6KjhDJTnPRoq3Qm-DFAMKNlICDIrzMCU-SdQTGZ02vmTMwMrkSBWFpGjFrMq4RcTdpt8nhGPYifZcqEJWPLQiubQOF_kcS7WKejZS2Lg/s1600/PICT5180.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEifxxGBD3iyaC1XXB6aJ-BeXS4t6JEj0-rSirr6KjhDJTnPRoq3Qm-DFAMKNlICDIrzMCU-SdQTGZ02vmTMwMrkSBWFpGjFrMq4RcTdpt8nhGPYifZcqEJWPLQiubQOF_kcS7WKejZS2Lg/s320/PICT5180.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhh8oN6HYos9nQi_toqPaPmE1-_qvmPY5yZUHi8m4a8BYcOZs2XProXMI1FKrq6hiGtNmDnyiqckwPXi08Oveph4jH8L4pweCQEShKtPoGHtuZCagazzNlLxTVn-VXpZ52p8cW532vY3go/s1600/PICT5196.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhh8oN6HYos9nQi_toqPaPmE1-_qvmPY5yZUHi8m4a8BYcOZs2XProXMI1FKrq6hiGtNmDnyiqckwPXi08Oveph4jH8L4pweCQEShKtPoGHtuZCagazzNlLxTVn-VXpZ52p8cW532vY3go/s320/PICT5196.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEib8Si8XvDxMAaB9wVnixMBsAyzgY13C47JILWZqtrRtfD9wPRA3_UWxuI_qInuYacOHd6utoaxXvnyKX1b14lOAeBt2s2HHgCGKyb-wUS3bErY6Pn8W98-bnaSDjLpppOLCBnjUTuJ4ZU/s1600/PICT5202.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEib8Si8XvDxMAaB9wVnixMBsAyzgY13C47JILWZqtrRtfD9wPRA3_UWxuI_qInuYacOHd6utoaxXvnyKX1b14lOAeBt2s2HHgCGKyb-wUS3bErY6Pn8W98-bnaSDjLpppOLCBnjUTuJ4ZU/s320/PICT5202.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
Det fullständigt ösregnade under hela Ångestloppet, men en hel del härliga människor valde att trotsa vädergudarna och vara med ändå!Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8657317540956778596.post-7685482006727141402012-09-20T20:50:00.001+02:002012-09-20T20:50:03.559+02:00FrustrationAtt vara gravid är inte lätt alla gånger. Första tiden låg jag ju mest och kräktes, sen gick jag in i en period där det mesta var väldigt bra och njutfullt, och nu har jag kommit in i den fas då kroppen börjar säga ifrån. Det börjar bli tungt för rygg och bäcken.<br />
<br />
I förrgår tvättade jag kläder, det var alldeles för mycket att släpa på och alldeles för många böjningar (vid tvätthängning, sortering mm), hela den natten låg jag och vred mig av smärtor från fogarna. Måste undvika att bära tungt framöver. Att sitta är också något som är väldigt jobbigt, ett par timmars sittande resulterar varje gång i kramp i ländryggen. Jättetråkigt när jag fick lämna en mysig tjejmiddag i helgen och när jag idag har suttit och pinat mig på två olika födelsedagskalas.<br />
<br />
Men nu är det bara tre månader kvar, sen kommer belöningen! Det jobbigaste är nästan allt som jag vill göra här hemma innan förlossningen. Vi väntar fortfarande på ett datum för tapetsering och innan dess vill vi inte åka till IKEA och handla allting (då kommer vi få flytta det fram och tillbaka här hemma helt i onödan). Men desto längre tid det går, desto tyngre blir allt för mig.. och jag vet att jag kommer vilja vara med och ställa i ordning barnrummet. Dessutom ska det byggas ihop en stor byrå, skötbord och spjälsäng (och när det kommer till byggsatser så gör jag det hellre än sambon då hans tålamod inte riktigt finns där när det kommer till IKEA-byggsatser). Sen är det ju en hel del som ska borras upp och organiseras också.<br />
<br />
Ska nog ta och ringa till målaren nästan vecka och se om de har planerat in något datum, då blir det lättare att planera för oss också.<br />
Som tur är har jag inte fått några jobb den senaste tiden, det vettetusan om min kropp skulle orka med just nu då vi har mycket aktivitet och raska promenader på arbetsplatsen. Istället kan jag vara här hemma och ordna saker i den takt jag orkar. Många vilopauser finns med under dagarna och ett och annat bad förekommer också (bad är inte bara grymt bra vid ångest, det är också fantastiskt vid graviditetssmärtor).<br />
<br />
Tänk att vi snart får träffa vår lilla älskling. Helt fantastiskt!Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8657317540956778596.post-74767285549290697212012-09-18T11:30:00.002+02:002012-09-18T11:30:43.025+02:00Eva Rusz på radio1Vill tipsa er alla om att lyssna på Eva Rusz på radio1 mellan 10:00-12:00 varje vardag. Hon tar upp mycket om ångestproblematik och liknande. Mycket bra tips om att ändra sitt negativa tänkande!<br /><br />
Jag lyssnar varje dag som jag kan och tycker att man lär sig mycket. Radio1 finns som app, eller så kan man lyssna direkt på hemsidan www.radio1.se Om man bor i Stockholm kan kanalen även rattas in på vanliga radion.<br />
<br />
Det är ingen musik alls utan bara pratradio. Aschberg har också ett grymt program sen på eftermiddagarna. :-)<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhC-7hhW13jZ3_FBt5PDHlI_DE_kXDiWA4XR2pJlBBw8K4sDLx2b3z-rW5kHdvp3CqBUp0GZPknwzTe8aJaXIPqj-4mk6vLlUAfcsQhHhcsxVjllMzJDRf9sz79VN7kkOYX9c9V2peYeWc/s1600/logo.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="63" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhC-7hhW13jZ3_FBt5PDHlI_DE_kXDiWA4XR2pJlBBw8K4sDLx2b3z-rW5kHdvp3CqBUp0GZPknwzTe8aJaXIPqj-4mk6vLlUAfcsQhHhcsxVjllMzJDRf9sz79VN7kkOYX9c9V2peYeWc/s320/logo.png" width="320" /></a></div>
<br />
<br />
<br />
<br />Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8657317540956778596.post-27717939905372211162012-09-13T19:15:00.000+02:002012-09-13T19:15:02.743+02:003D-ultraljudIdag har vi varit i Stockholm för att göra ett 3D-ultraljud. Jag var lite nervös innan för att åka den långa vägen (tar ca 2 h såhär mitt på dagen när det är mycket trafik). Men det gick väldigt bra och ingen ångest kom.<br />
<br />
Väl där så ville inte VÅR SON (ja, nu vet vi säkert att det är en pojke!) visa upp sig så mycket så vi fick inte så många bra bilder med oss. Istället sa dom att vi kunde få komma tillbaka om en månad och göra om det gratis om vi ville. Jag ska fundera lite på det, tycker att det är ganska jobbigt att åka iväg såhär. Då blir det nog tåg och en natt kvar i Stockholm.<br />
<br />
Det lilla vi såg var dock helt underbart. Han är så otroligt fin vår son. Kärlek.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhsnk6yQBUHSQF7wRqsvOFUp-QWLS9NMDEVbGMx6OHEXpyzeYq1qtm_XxiC_CdiygHiD94pWlHAJ4mzNVlF3He2dYJMZn91DZnCb1wNNzjsAGR3gYxaSN1uQaFZICcpV6LhEtp99wnCKjo/s1600/3d+-+1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhsnk6yQBUHSQF7wRqsvOFUp-QWLS9NMDEVbGMx6OHEXpyzeYq1qtm_XxiC_CdiygHiD94pWlHAJ4mzNVlF3He2dYJMZn91DZnCb1wNNzjsAGR3gYxaSN1uQaFZICcpV6LhEtp99wnCKjo/s320/3d+-+1.jpg" width="254" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhdhDiTk0XyFCpjJQcqrqm24eUWEyfppo5R0X8L4RxLEGBGZ8-jouh-9gxakprHe2ywnAJy3hXWGhhTo-ONc1c9-uYmgQ80B1YEEZ2EJbswpk5sL0hi3QOMbiuA4wv7hHDjEB2YAEcZHDM/s1600/3d+-+2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhdhDiTk0XyFCpjJQcqrqm24eUWEyfppo5R0X8L4RxLEGBGZ8-jouh-9gxakprHe2ywnAJy3hXWGhhTo-ONc1c9-uYmgQ80B1YEEZ2EJbswpk5sL0hi3QOMbiuA4wv7hHDjEB2YAEcZHDM/s320/3d+-+2.jpg" width="251" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiFjAV2XQ13rWQqlLEs9Ghy_KY2BcQeLHFa57IeLyB_UfJakl6Ut-albGlOWYUwXIOIBQDWvard4Gz3fKxpXAMyL8VLUdmD1HtM4g2l9C1zijJpBDwC5J9FPPxkbt-jmUDjQAqA9FZuQrg/s1600/3d+-+3.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiFjAV2XQ13rWQqlLEs9Ghy_KY2BcQeLHFa57IeLyB_UfJakl6Ut-albGlOWYUwXIOIBQDWvard4Gz3fKxpXAMyL8VLUdmD1HtM4g2l9C1zijJpBDwC5J9FPPxkbt-jmUDjQAqA9FZuQrg/s320/3d+-+3.jpg" width="285" /></a></div>
<br />Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8657317540956778596.post-69526009350752603282012-09-07T14:21:00.002+02:002012-09-07T14:21:50.727+02:00GenomförkyldAtt vara genomförkyld när man är gravid är ingen höjdare. När man äntligen lyckats somna ifrån en rinnande näsa och en bedrövlig hosta så är det dags att gå upp och kissa. Och sen är det bara att börja om igen. Men det börjar bli lite bättre nu i alla fall. Bebis är pigg och kry i alla fall, det sprattlas och buffas mest hela tiden.<br />
<br />
Om energin är tillbaka under helgen så ska vi åka till Ikea och handla allt vi behöver till vårt nya sovrum och det blivande barnrummet. Ser verkligen fram emot det! Är jag fortfarande hängig så tar vi nog det nästa helg istället, vill ju kunna njuta av shoppingen :-)<br />
<br />
Min kusin (med tumören) har fått positiva besked. Förhoppningsvis slipper hon allt vad cellgifter och strålning heter även om det nu är bekräftat att det var cancer. Om tre månader blir det återbesök för att ta nya röntgenbilder och så, men just nu är det positivt. Känns skönt att kunna släppa det ett tag.<br />
<br />
Nu ska jag invänta lite positiv energi från de Alvedon jag nyss tog, sen ska jag gå ner till kiosken och köpa gräddfil till tacos-mys!<br />
<br />
<br />Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8657317540956778596.post-26506297742600115642012-08-31T09:57:00.003+02:002012-08-31T09:57:50.151+02:00Känns bättreDen värsta oron för min kusin har lagt sig. Operationen gick bra och de fick bort allt. Nu är det bara att invänta provsvaren nästa vecka. Hoppas verkligen att hon slipper cellgifter. <div>
Har också varit orolig för min mamma den senaste veckan då hon haft problem med vad vi tror är njurarna. Idag ska jag följa med henne till sjukhuset för att påbörja en utredning om vad som är fel (hon får mycket vätska i benen, har kissat blod osv.). </div>
<div>
<br /></div>
<div>
I morse åkte sambon med jobbet till Ungern för en weekend av njutning som dom bli bjudna på, lyx! Hoppas verkligen att han får det superhärligt där borta, han är väldigt flygrädd så jag vet att han har det ganska jobbigt just nu. Tänker på honom! </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Igår var vi hos barnmorskan för lite tester. Jag hade perfekt blodtryck och blodsocker, låg lite lågt i järn så nu har jag börjat äta tabletter. Vi fick också lyssna på bebis hjärta och det var verkligen härligt! Ganska hög hjärtfrekvens var det, och enligt sägner så har ju flickor högre än pojkar. Kanske är det en flicka ändå? Nu är jag ju så inställd på att det är en pojke så det ska bli skönt att få veta säkert den 13:e på 3D-ultraljudet. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Under min helg som gräsänka har jag ganska mycket inplanerat. Först är det läkaren idag, sen ikväll blir det filmkväll och middag med en vän. Imorgon är det en gigantisk barnloppis här i stan som jag ska gå på med min kusin, och på söndag är det 1-årskalas! </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Nu blir det ett varmt bad och därmed också en skön start på denna regniga dag.</div>
Unknownnoreply@blogger.com1