Introduktion till bloggen:

Var tredje person har haft en panikattack under det senaste året - det gäller alla människor i hela världen. Jag är en av dom. I sju år har jag varit drabbad, till och från. Jag har varit nere på botten och jag har kravlat mig upp för att sedan falla igen. Jag har sökt hjälp via allt från kuratorer och läkare till böcker och cd-skivor. Inom mig jag har en enorm viljestyrka som vill befria mig från ångesten. Många gånger är det dock lättare i teorin än i praktiken. Under 2012 kommer det att bli förändringar i mitt liv. NU ska jag bli fri. Följ gärna med mig på denna resa. Nu ska både kropp och själ vårdas!

torsdag 4 oktober 2012

Dramatisk kväll!

Sammandragningar har man under hela graviditeten eftersom att livmodern tränar inför förlossningen. De kan bli fler om man stressar eller anstränger sig. Igår kväll låg vi bara och tittade på TV och för första gången blev sammandragningarna obehagliga, och täta. Minst var 10e minut kom en sammandragning och jag blev lite orolig med tanke på att jag bara låg och slappnade av (då ska det i regel avta). 
När jag gick på toaletten kom det lite blod på pappret och då blev vi rejält oroliga och ringde till förlossningen för att få råd. De ville att vi skulle komma upp på en gång för att titta till så bebis mådde bra. Tack och lov så gjorde han det! I drygt 20 minuter fick vi ligga och lyssna på hans fina hjärtljud. 

Alla graviditeter är som sagt olika och man vet aldrig riktigt vad som kan ske. Förmodligen berodde den lilla blödningen på känsliga slemhinnor och ingenting annat. Efter att ha träffat både barnmorska och läkare fick vi åka hem och sova - bra mycket lugnare än någon timme tidigare! 

Det är tur att han är en sån aktiv liten krabat där inne, det är väldigt lugnande att känna hans rörelser. Vaknade ett par gånger i natt av sammandragningar, men de är inte längre så täta som igår kväll. Känner att jag måste bli bättre på att låta bli att göra saker som är för påfrestande för kroppen nu, vill inte att lillen ska komma riktigt ännu! 

När vi satte oss i bilen igår och skulle åka till förlossningen, då kände jag hur ångestnivån steg i kroppen. Jag spände mig och var väldigt orolig. Fick ta flera djupa andetag för att försöka slappna av. Det märktes på bebis hjärtljud att han kände av min stress, i början hade han väldigt hög puls.. men när jag såg att han mådde bra kunde jag slappna av, och då gick även hans puls ner. Stackars lilla plutten som blir så stressad av sin mamma <3

Nu ligger jag och lillplutten och lyssnar på Håkan Hellström för att bli på gott humör. Lite omlott med det så har vi tvättstugan och ska ta tag i att sortera lite papper. Måste ordna en pärm till lillens papper som börjar trilla in nu.. försäkringar och sånt! :-) 

2 kommentarer:

  1. Men hu.. så obehagligt att sånt händer, men vilken tur att han mådde bra :-)

    SvaraRadera
  2. Vilken härlig blogg och så öppenhjärtig. Tack för att du delar med dig om dina tankar och erfarenheter av ångest. =)

    Grattis till er blivande bebis =D

    SvaraRadera