Äntligen börjar det mesta falla på sin plats här hemma. Vi är jättenöjda efter om-tapetseringen och både kök och lillens rum är nu i princip färdigt. Ska ta bilder och lägga ut sen så ni får se hur fint vi fått det!
Lite smått kvar att köpa, BB-väskan ska packas och den sista mentala förberedelsen ska göras... sen är det äntligen dags för oss att få träffa vår son.
Vecka 34 nu, 46 dagar kvar till beräknad födsel. Shit. Det är ju snart!
Vad spännande det ska bli!! Jag har följt dig i nästan ett år nu för du hade just startat nedräkningen "projekt mot ångest" minns jag.
SvaraRaderaSå får man följa projekt mot bebis också :-)
Hej Jenny! Jag hittade din blogg av en slump då jag letade efter tips för att själv bli av med min ångest som jag tampats med i sju år. När jag läste om dig kändes det som att det var jag som hade skrivit det! Vi har varit med om nästan exakt samma saker. Blev sjukt inspirerad av ditt projekt och jag tycker att du ska vara stolt över dig själv! vilken kämpe du är!
SvaraRaderaSjälv har jag testat allt från medicin till kbt och jag har insett att jag förmodligen alltid kommer att vara en orolig själ men att jag banne mig ska lära mig att leva i nuet och ändå njuta av livet!
Sedan jag hittade din blogg har jag testat dina småknep som en dos grönt te och en bit mörk choklad om dagen=) jag har även slutat med socker eftersom jag alltid varit beroende av dessa kickar men som jag är ganska säker på bara bygger på den där krypande känslan i kroppen som påminner om ångest. och på senaste tiden har jag faktiskt mått MYCKET bättre. Om det beror på detta vet jag inte men det e egentligen skitsamma=) Har även börjat läsa en bok som heter "sluta älta och grubbla med kognitiv beteendeterapi" av Olle Wadström Så himla bra är den! Läs den! fick många pusselbitar att falla på plats även om jag bara kommit halvvägs än så länge.
Hur som helst...anledningen till att jag skriver är för att du ville ha kontakt med någon i din situation som varit gravid och fått barn..so here I am!=)
Kan säga dig att jag hade exakt samma rädslor och känslor som dig under min graviditet. Graviditetssymptomen som trötthet och lågt blodtryck påminde mig om ångestsymptomen och jag oroade mig väldigt mycket för förlossningen och förlossningsdeppression. Slutade med min medicin ungefär ett halvår innan jag blev gravid (som jag ätit i sex år) och det har varit kämpigt men jag har ändå mått hyfsat bra under graviditeten.
Förlossningen blev riktigt jobbig och slutade med kejsarsnitt och den första månaden efteråt var väldigt jobbig. Jag kände mig väldigt svag vilket gav mig ångest och det är såklart en stor omställning med en liten som man ska ta hand om och baby blues ovanpå det gör ju inte saken lättare. Funderade till och med på att börja med medicinen igen. Men efter en månad började saker falla på plats och allt kännas lättare. Jag är så lycklig över min lilla pojke att jag inte har tid att oroa mig över mina hitte-på-problem. Och jag VET att från och med nu kommer det bara bli bättre! Så jag tycker inte att du ska oroa dig för framtiden. Försök bara att koppla av i början och tänk på att det är dina hormoner som spökar och inte din ångest. och jag har inte drabbats av nån deppression eller något annat trams som jag oroade mig för. Så lev i nuet och njut av din sista gravid-tid för du kommer att klara allt galant och du kommer bli en fantastisk mamma! Stort lycka till med både ditt projekt 365 och med din lilla bebis!
/ångest-mamma
Tusen tack för din kommentar! Jag blir verkligen genuint lycklig över att höra att jag kan påverka någon annan till att må bättre. Blir också lättad av att höra om andra som blivit föräldrar och klarat av det utan depressioner och liknande. Jag försöker att förbereda mig på att det kommer bli mkt hormoner i början och att jag kanske inte alltid kommer att sväva på moln även om det är så man tänker sig att första tiden ska vara. En dag i taget och vänta lite med att bjuda hem vänner och så som vill träffa bebis, det är min plan. Ge oss tid att landa som familj!
RaderaStor kram!