Skrivuppgift1 i Ingen panik-programmet

Nu har jag läst igenom hela kapitel ett några gånger och har kommit till en skrivuppgift där jag ska besvara dessa frågor:

Är det farligt att få en panikattack? Motivera ditt svar.
Det är absolut inte farligt att få en panikattack, men det är väldigt obehagligt. Kroppen reagerar på den falska rädsla du känner och sätter igång en process i kroppen. Paniken kommer när vi inte längre känner att vi har kontroll över situationen eller vår kropp. Man kan inte dö av det och man blir inte galen, det är bara falska känslor som vi får när paniken kommer. Så snart vi slutat vara rädda för paniken kommer den att försvinna från oss.

Hur skulle du beskriva en panikattack, utifrån det du har läst, för en god vän som inte är så insatt?
En jättesvår fråga att besvara, många gånger har jag försökt att få mina nära och kära att förstå, men jag vet ju hur svårt (om inte omöjligt) det är att förstå om man inte varit drabbad själv. Jag skulle nog försöka beskriva den känsla jag har inom mig när paniken kommer. Tänk att du blinkar till och helt plötsligt ligger du instängd i en mörk kista, du kan inte ta dig ut och du får panik. Du svettas, du får hjärtklappning och du vet inte vad du ska ta dig till. Tänk dig sen att någon låser upp kistan och släpper ut dig, men att samma känsla sitter kvar i dig hela tiden, den vill inte släppa. Du vill fly från dig själv, men det går inte. Sen skulle jag också förklara att det inte är farligt när det inträffar och vad jag skulle vilja att personen gjorde om jag fick en panikattack. Om personen som försöker hjälpa dig när du har en panikattack själv blir orolig och får panik är situationen ohållbar - då är det bättre att vara ensam.

Vad förvånade dig mest i Steg 1 om ångest och kroppsliga reaktioner?
Det mesta i Steg 1 har jag faktiskt läst om tidigare, men det är alltid bra att uppdatera sig lite. Jag hade aldrig tidigare läst så tydligt om vad i kroppen det är som gör att vi får de olika symtomen (som att vi automatiskt skickar det mesta av blodet och syret till benen och armarna för att lätt kunna fly en hemsk situation, då får vi för lite blod och syre i hjärnan och vi kan känna yrsel). Jag vet dock att jag blev riktigt chockad första gången jag läste om dessa reaktioner, jag blev oerhört förvånad över att någon annan känt som jag och att det fanns någon som förstod.