Jag är väldigt fascinerad över hur våra drömmar fungerar och faktiskt påverkar oss. Jag är väldigt känslig mot dåliga drömmar, de kan förstöra en hel dag för mig. Jag tror dock att man bearbetar väldigt mycket när man drömmer. Jag har alltid mycket drömmar och kommer oftast ihåg dom. Jag kan frustrerat stå och skrika, springa utan att komma någonstans, vara rädd eller orolig. När detta sker i mina drömmar är det aldrig utan någon anledning - alltid i samband med jobbiga situationer eller perioder i livet.
Under den här perioden som jag mått väldigt dåligt har jag inte drömt en enda orolig dröm. Allt har bara varit sagolikt och underbart - en tid för återhämtning. Jag tror faktiskt att min hjärna har behövt den vilan och inte orkat bearbeta allt jobbigt 24 timmar om dygnet. Det har varit skönt att ha den där frizonen efter att ha mått dåligt under en hel dag.
Nu har jag mått bättre i några dagar och hjärnan tyckte visst att det var dags att sätta igång med det nattliga arbetet igen. Kommer ni ihåg när jag berättade om min resa till Egypten i höstas? Jag skulle åka med min mamma och fick i sista stund panikångest och fick ge bort min biljett. Det var definitivt den händelsen som jag bearbetade i natt. Jag fick uppleva allt en gång till, men den här gången var det annorlunda. Vi bokade resan, vi åkte till flygplatsen, vi satte oss på flyget, vi landade, letade efter transfern och jag sa till mig själv "det gick ju jättebra den här gången, vad skönt att jag inte behövde ha ångest!". Under alla moment av resan var jag väldigt orolig och trodde att paniken skulle komma när som helst, men det gjorde den inte.
Även om jag sover när detta händer i min hjärna är det som att det tar samma energi ändå. Idag är jag helt slut - det känns som att jag faktiskt varit ute och rest hela natten.
Påverkas du av dina drömmar?
Introduktion till bloggen:
Var tredje person har haft en panikattack under det senaste året - det gäller alla människor i hela världen. Jag är en av dom. I sju år har jag varit drabbad, till och från. Jag har varit nere på botten och jag har kravlat mig upp för att sedan falla igen. Jag har sökt hjälp via allt från kuratorer och läkare till böcker och cd-skivor. Inom mig jag har en enorm viljestyrka som vill befria mig från ångesten. Många gånger är det dock lättare i teorin än i praktiken. Under 2012 kommer det att bli förändringar i mitt liv. NU ska jag bli fri. Följ gärna med mig på denna resa. Nu ska både kropp och själ vårdas!
Hej,
SvaraRaderaHoppas att din ångest är mindre nu :)