Introduktion till bloggen:

Var tredje person har haft en panikattack under det senaste året - det gäller alla människor i hela världen. Jag är en av dom. I sju år har jag varit drabbad, till och från. Jag har varit nere på botten och jag har kravlat mig upp för att sedan falla igen. Jag har sökt hjälp via allt från kuratorer och läkare till böcker och cd-skivor. Inom mig jag har en enorm viljestyrka som vill befria mig från ångesten. Många gånger är det dock lättare i teorin än i praktiken. Under 2012 kommer det att bli förändringar i mitt liv. NU ska jag bli fri. Följ gärna med mig på denna resa. Nu ska både kropp och själ vårdas!

söndag 15 januari 2012

Nervös, orolig och rädd

Imorgon bitti kl 10:30 ska jag infinna mig på vårdcentralen hos min läkare. En sista omgång av sjukskrivning behövs innan min anställning avslutas. Jag är orolig för att han ska säga att han inte låter mig vara sjukskriven, att inte inte ska förstå och tro att han kan tvinga mig till jobbet. Tänk att det ska vara så jobbigt varje gång jag ska dit, allt skulle vara så mycket lättare om jag kände att han över huvud taget förstod sig på psykisk ohälsa. 

Kl 13:00 ska jag sedan infinna mig på jobbets kontor för möte med chef och kollegor, samt påskrivning av uppsägningar. Vid denna del av dagen finns det en rad orosmoment: 

1. Hur ska jag ta mig dit? Det är en bra bit och mitt enda alternativ verkar vara att cykla. 
2. Om jag tar mig dit och ångesten kommer, vad gör jag då? 
3. Hur lång tid ska jag behöva vara där? Kommer det ta 20 minuter eller 2 timmar? 

Kl 14:00 har jag sedan möte hos kvinnan som hjälper mig med avslappningsövningar, men eftersom att jag inte vet hur lång tid det tar på jobbet måste jag avboka tiden imorgon bitti. Ännu ett jobbigt moment. 

Det känns lite typiskt att allt har samlat sig på samma dag och inom loppet av fyra timmar. Det kryper i hela min kropp och jag känner att jag bara vill vrida på mig (det är dock en fysisk omöjlighet idag med all träningsvärk från gårdagen). 

Jag blir också orolig över att jag inte ska kunna somna ikväll när jag har läkarbesöket så tidigt imorgon. Jag bokar helst in saker på eftermiddagarna så jag hinner ladda lite under dagen. Jag ska verkligen göra allt jag kan för att inte ligga och oroa mig ikväll - men det är svårt! 

jag ska försöka jobba lite med veckans kapitel i Ingen panik-programmet, kanske kan jag få lite tips och idéer där - det handlar ju trots allt om tankar. 

1 kommentar:

  1. Jenny, jag behöver väl inte säga att jag förstår precis! Denna förväntningsoro är så fruktansvärt jobbig, tankarna bara snurrar runt hela tiden! Man gör problem större än vad dom egentligen är och det är en otrolig påfrestning för psyket.
    Om läkaren inte sjukskriver dig dom 2 sista veckorna så är han ju verkligen störd! Finns ingen anledning för honom att tvinga iväg dig till jobbet dom seista veckorna när du ändå kommer bli arbetslös sedan! Det löser sig, det vet jag!
    När det gäller jobbmötet så kan jag ju inte råda dig till nåt, man måste bara ta sig igenom det! Du fixar det också! Du kommer vara så stolt när du kommer hem!! :)
    Jag håller alla mina tummar, och kommer tänka på dig massor!
    Jag finns här för dig om du behöver mig!
    Kram Anna

    SvaraRadera