Jag funderar på hur jag kan reda ut mina tankar när jag hamnar i detta, och jag funderar på vad jag kan göra för att undvika att hamna här från första början. Att skriva tycker jag hjälper för stunden, för just när jag skriver måste jag fokusera på det och vara närvarande i stunden.
Jag har alltid tyckt om att skriva av mig, har dagböcker sedan jag var 12-13 år tror jag. Nu för tiden skriver jag inte dagbok varje dag längre, jag skriver när jag känner att jag har ett behov av det helt enkelt. Därför älskar jag att blogga! Hade en blogg tidigare som jag skrev på under flera år, där var jag dock inte anonym och mot slutet tyckte jag att det var jobbigt att så många jag kände visste om alla mina innersta tankar. Den här bloggen har jag bara givit ut till några få utvalda, i övrigt föredrar jag att vara ganska anonym.
Kreativitet över lag tycker jag hjälper mig när jag mår dåligt. Man har så mycket inom sig och på något vis är det skönt att få uttrycka det. Utöver skrivandet tycker jag om att hålla på med scrapbooking, baka, fotografera, inreda och måla (målar inte tavlor utan målar gärna om gamla träramar, lådor och prylar). Men det går ju lite i onda cirklar det där också, för när jag mår riktigt dåligt och skulle behöva göra något kreativt så orkar jag ju inte ta mig för. Skrivandet brukar jag dock kunna ha med mig i även dessa stunder, kanske mest då.
Att göra saker man mår bra av skapar automatiskt ett positivt tänkande. Det är lite den strategin jag kör på just nu, jag söker efter allt här i livet som får mig att må bra. Och jag försöker att, väldigt rationellt, ta bort alla de saker som jag mår dåligt av. Känner att jag behöver reda i dessa saker för att kunna finna mig själv.
Hur är jag egentligen som person? Hur vill jag vara? Vad mår jag bra av? Vad borde jag förändra? På många plan i livet känner jag mig själv väldigt väl, men det känns som att det är delar av mig som saknas. Det handlar inte om prylar eller personer i min närhet, det handlar bara om mig själv.
Känner du dig själv?
När man väl börjar att jobba med sig själv finns det så mycket att upptäcka. Och jag tror att alla människor borde göra en sån resa. Jag är en person som är väldigt nyfiken i min natur, så jag tror att det här steget i mitt liv är mer naturligt för mig än vad det är för många andra. Jag är inte personen som bara tar dagen som den kommer, även om det skulle vara skönt ibland - jag tänker alldeles för mycket för att vara en sån person. Jag är den som analyserar och diskuterar, den som frågar "varför" när många skulle säga att det inte spelar någon roll varför. Jag är nyfiken på livet och jag är ganska vetgirig när det kommer till människor, känslor och livet självt.
När det här året är slut, då ska jag känna mig själv på ett helt annat sätt än vad jag gör idag. Jag ska kunna gå rakryggad genom livet och veta vilka äventyr jag vill ta mig an.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar