Just nu är det mycket analyserande och "känna efter" hos mig. Ett måste när jag går igenom det jag gör, speciellt nu med ingen panik-programmet som jag kör; Det har dock sina baksidor också eftersom att man helt enkelt känner efter för mycket. Jag känner att jag är i ett läge där jag måste gå igenom det här, jag måste lära mig allt från grunden. Och eftersom jag inte mår precis så som jag gjorde för sju år sen när jag gick igenom det här sist måste jag hitta nya vägar och lära känna mig själv på ett nytt sätt. På sju år förändras mycket, jag är inte samma person och ångesten har nu hittat nya vägar att komma åt mig på.
När jag läser om ångest kan jag ofta känna av symtomen, det kanske inte är så konstigt i och för sig. Säg till någon att den ska titta på sin hand hela tiden och hur mycket handen än börjar klia så får personen inte klia på den - garanterat kommer den att klia. Hjärnan uppfattar bara "hand" och "klia", ordet "inte" tar inte hjärnan upp. Och det är väl likadant för mig nu, jag läser och försöker lära mig om att inte få ångest och då kommer den. Inte varje gång, men när jag läser om vissa delar kan jag känna hur hjärtat slår några extra slag och ett tryck kommer över bröstet.
Jag ska kämpa mig igenom den här perioden. Jag ser mitt mål framför mig. Drömmer mig bort. 2013 ska bli det bästa och mest ångestfria året i mitt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar