Jag lyckades slappna av mycket lättare denna gång och fick inte alls lika mycket värk som sist. Nu började istället en massa känslor att svälla över mig. Jag ville börja gråta flera gånger, inte på något obehagligt vis... det var mer ett befriande gråt på något vis. Jag hade hela tiden känslan av att jag var så otroligt stark, jag ville slita mig loss från något, men jag vet inte riktigt vad. När vi skulle föreställa oss att vi gick längst en lång strand kände jag att jag inte alls ville gå, jag ville springa! Jag ville springa så snabbt som jag bara kan, jag nästan svävade fram - så lätt var det att springa!
Allt var så mäktigt. På slutet spelas en låt (olika från gång till gång) och när låter började spelas hörde jag redan på den första tonen vilken låt det var. Det var så självklart att den låten skulle spelas just då när jag kände som jag gjorde. Det kändes verkligen som att låten spelades för mig. Gabriellas sång var det som spelades, och för en stund blev jag Helen Sjöholm, för en stund slog jag mig lika fri som hon gör i filmen. Mäktigt.
Det var fortfarande svårt att fokusera under vissa stunder, men i det stora hela är jag sjukt nöjd med meditationen. Kommer absolut att gå igen, jag tror att det är bra för mig. Nästa onsdag ska jag testa på att göra en Trumresa, vad det är kommer jag att berätta när det närmar sig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar