När jag skrev förra inlägget var jag verkligen på botten, aldrig har jag kräkts så mycket någonsin. På midsommarafton mådde jag bättre och mådde helt okej också på midsommardagen. Nu är illamåendet tillbaka men jag har inte kräkts något. På onsdag har jag en läkartid och hoppas på att bli lite mer peppad efter det. Ännu är inte hoppet helt borta om att illamåendet ska försvinna helt.
Nu har klockan passerat 20:00 vilket innebär att jag gått in i trötthetsväggen, precis som varje kväll. Vill inte somna så här tidigt för jag tycker att det är en pina att vakna vid 6 på morgonen utan att kunna somna om. Dagen blir så jäkla lång, speciellt när man inte mår bra. Brukar försöka hålla mig vaken till kl 22, sen brukar det vara rätt kört.
Ska borsta tänderna nu och göra mig i ordning för sängen, annars orkar jag inte det sen. När en gravid kropp säger "sov", då går det inte att svara "om en stund".
Introduktion till bloggen:
Var tredje person har haft en panikattack under det senaste året - det gäller alla människor i hela världen. Jag är en av dom. I sju år har jag varit drabbad, till och från. Jag har varit nere på botten och jag har kravlat mig upp för att sedan falla igen. Jag har sökt hjälp via allt från kuratorer och läkare till böcker och cd-skivor. Inom mig jag har en enorm viljestyrka som vill befria mig från ångesten. Många gånger är det dock lättare i teorin än i praktiken. Under 2012 kommer det att bli förändringar i mitt liv. NU ska jag bli fri. Följ gärna med mig på denna resa. Nu ska både kropp och själ vårdas!
Vad jobbigt att må så illa så länge som du gjort och hoppas det släpper snart..
SvaraRaderaKram