Introduktion till bloggen:

Var tredje person har haft en panikattack under det senaste året - det gäller alla människor i hela världen. Jag är en av dom. I sju år har jag varit drabbad, till och från. Jag har varit nere på botten och jag har kravlat mig upp för att sedan falla igen. Jag har sökt hjälp via allt från kuratorer och läkare till böcker och cd-skivor. Inom mig jag har en enorm viljestyrka som vill befria mig från ångesten. Många gånger är det dock lättare i teorin än i praktiken. Under 2012 kommer det att bli förändringar i mitt liv. NU ska jag bli fri. Följ gärna med mig på denna resa. Nu ska både kropp och själ vårdas!

onsdag 20 juni 2012

Illamåendet är kvar

Igår gick jag igenom en av de värsta dagarna hittills under graviditetens 14 veckor. Fick inte behålla någonting jag åt eller drack... kräktes inom fem minuter så snart jag försökte. Och på kvällen kräktes jag galla på galla på galla... som att kräkas koncentrerad jävla apelsinjuice.... Vidrigt! Elva timmar av kräkningar blev det innan jag till slut kunde somna.
Vaknade vid sju i morse och åt försiktigt lite filmjölk och tog min ångestmedicin i hopp om att den skulle få stanna i magen. Det fick den tack och lov. Nu har jag just ätit en smörgås som jag doppade i lite varm choklad... är ju så förbannat hungrig, men magen känns fortfarande väldigt mycket ur balans.

Har fortfarande hopp om att illamåendet ska släppa inom de närmsta veckorna. Om det håller i sig under hela graviditeten vet jag inte vad jag ska ta mig till.

Den 10 juli ska vi i alla fal på ett efterlängtat ultraljud. Det längtar jag så otroligt mycket till... vill ju se vårt lilla knyte och få bekräftat att allt ser normalt ut.

Har känt av paniken några kvällar när jag mått riktigt mycket illa.. men det är kanske inte så konstigt. I övrigt tycker jag att ångesten håller sig väl i schack. Efter att ha varit i princip sängliggande i sju veckor kunde läget vara betydligt mycket värre.

1 kommentar:

  1. Åh, vad jag lider med dig! Jag har själv haft en graviditet med konstant illamående och kräkningar. För mig höll det i sig tiden ut den gången, men med mina andra två barn slutade det runt v 15. Jag blev mager som en fågelskrämma, men födde en stark tös på 4300g. Så barnen i magen tar det de behöver, det behöver man inte oroa sig för. Och jag blev av med min kräkfobi. =)

    Det är en klen tröst, men man orkar mer än man tror. Jag minns att jag inte kunde titta på tv eller läsa utan att kräkas, blev som åksjuk. En del mår bättre av att vätska upp sig med dropp. Det hjälpte inte mig, men värt ett försök kanske.

    Skönt att ångesten håller sig i skinnet iaf. =) Men så blir det ju när man har fokus på något annat.

    Hoppas verkligen att du slipper illamåendet snart, och kan njuta fullt ut av att vara gravid!

    Kram
    G
    www.rensapavinden.blogg.se

    SvaraRadera