Förlossningsberättelse
2012-12-09 Vaknade vid 07:00 med värkar.
Jag gick in för att ta ett bad och trodde då att det skulle ge med sig. Under
timmen jag låg i badet blev värkarna starkare och jag förstod att det inte
längre handlade om förvärkar. Väckte sambon och ringde in till förlossningen
för att meddela att det var på gång.
Klockan 10:00 kände jag att jag inte orkade ligga hemma
längre och vi åkte in till förlossningen. Vi fick göra en CTG-kurva som visade
på små täta sammandragningar och vid undersökning var jag öppen 1 cm och hade
2-3 cm kvar av livmodertappen. Barnmorskan trodde inte att någonting var på
gång och en läkare beställde ett akut prov för misstänkt
havandeskapsförgiftning. Jag kunde inte förstå att det inte var på gång när det
kändes så i hela kroppen.
Vi åkte hem för att äta lunch och återkom till
förlossningen vid 15-tiden för att få provsvaren. Jag satt i en fåtölj i
undersökningsrummet när det plötsligt knäppte till två gånger i magen, jag
påpekade att det kändes konstigt och när jag sedan reste mig upp forsade
fostervattnet ut. Klockan var då 15:30. Jag blev lättad över att jag hade haft
rätt och det kändes skönt att det äntligen var igång.
Under eftermiddagen tilltog värkarna. Jag använde mig av
TENS-apparaten och tyckte det var skönt att promenera omkring i korridorerna.
Värkarna kom nu med ca 5 minuters mellanrum. Vid 20:00 fick jag två Citodon som
tog bort udden av värkarna i ett par timmar.
När klockan blev 22:00 bestämdes det att jag skulle få
hjälp att vila lite över natten för att samla krafter. Jag fick en spruta med
10 mg morfin, en bricanyltablett för att livmodern skulle slappna av samt en
insomningstablett.
Värkarna avtog till stor del och jag hamnade i någon slags
dvala under natten. Kände av värkarna, men var ändå avslappnad och låg i
sängen. Tror att jag sov några timmar.
2012-12-10
Personalen kom in på morgonen och meddelade att jag skulle
flyttas till ett annat rum. En delad sal som jag skulle få ligga på under dagen
i väntan på att förlossningen skulle komma igång igen. Jag insisterade på att
få göra en undersökning först, min kropp sa mig att det hade hänt mycket under
natten. Efter några om och men fick jag en undersökning som visade att
livmodertappen nu var helt utplånad och att jag hade öppnat mig 4 cm. Jag fick
behålla mitt rum.
Och så var allt igång igen. Värkarna ökade i styrka och jag
fick nya Citodon-tabletter redan på morgonen.
Vid 15-tiden bad jag om att få en undersökning för att se
vad som hänt. Hade endast öppnat mig 1 cm till under de senaste 5 timmarna och
för första gången kände jag mig frustrerad. Värkarna blev tätare men de höll
bara i sig i 20-30 sekunder vilket verkade bekymra barnmorskan.
Under de kommande timmarna började jag använda lustgas
vilket hade väldigt god effekt. Jag använde den vid varje värk och njöt av att
komma in i dimman.
Kl 19:00 kommer en läkare och lägger en epidural på mig.
Jag trodde att det skulle vara mycket smärtsamt, men i sammanhanget var det
inte alls något som jag upplevde som jobbigt. Epiduralen tog väldigt bra och
under de kommande timmarna hade jag inte mycket värkar alls. Jag kunde ta en
paus från lustgasen och var uppe och rörde mycket på mig. Testade att sitta på
en pilatesboll, men det var ingenting för mig.
När nattpersonalen kom in vid 22-tiden var jag öppen 8 cm
och nu kändes det som att det började närma sig. Kl 23 fick jag
värkstimulerande dropp för att försöka få lite mer ihållande värkar. De kom
tätare, men blev ändå inte längre än ca 45 sekunder.
2012-12-11
Kl 01 kände jag att trycket nedåt ökade dramatiskt och vi
började göra oss redo för slutskedet av förlossningen. Kl 01:30 kom den första
krystvärken. Om hela förlossningen dittills varit lättare än jag hade väntat
mig så var detta hundra resor värre än vad jag någonsin hade kunnat förbereda mig
på. Jag kände att jag gick sönder och svedan var enorm. Jag fick panik och var
beredd att slänga mig ner från sängen. Inför sista krystvärken fick jag känna
på barnets huvud, det gav mig lite extra kraft och energi som hjälpte mig att
få ut honom.
Klockan 02:01 föddes vår son och jag fick upp honom på
bröstet. Glädjetårarna sprutade och det första jag utbrast var hur liten han
var. Han hade lite svårt att kvickna till så de klippte navelsträngen och
sprang iväg med honom. Jag upplevde aldrig någon oro under den tiden de var
borta med honom. Innan jag visste ordet av hade jag honom på bröstet igen.
Moderkakan kom ut efter en stund och barnmorskan sydde
några stygn. Enligt förlossningsprotokollet förlorade jag 400 ml blod och det
var en lyckad förlossning.
Leo vägde 3095 gram och var 45 cm lång. Vi fick spendera
resten av natten på förlossningen då det var fullt på BB, jag var så trött att
jag sov kvar i förlossningssängen.
Jag hade inga problem med eftervärkar med fick äta
värktabletter i ca en vecka mot smärtan i underlivet efter bristningarna.
Från det att värkarna började tog det 43 timmar innan vi
fick träffa vår prins (ca 35 timmar efter att vattnet gick).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar