Lördag

Har sovit många timmar men känner mig ändå redo för att sova middag. Vi har varit ute vid ett köpcenter och tittat runt lite. Äntligen hittade jag en vindjacka som kändes bra! Hittade en bild på den här på nätet, jag köpte den svarta i mitten.

Ska faktiskt unna mig lite vila nu, samtidigt som jag tänker njuta av att jag ordnade all städning igår! Om dryga timmen ska vi åka och handla mat med två vänner till oss. Sen ska vi laga maten tillsammans, spela spel, dricka vin (vet inte om jag ska ännu...) och skratta mycket! Det är planen! Hoppas den håller.

Vad har ni för planer för kvällen?

Energy!

Efter mycket om och men somnade jag till slut. Det var lite svårt att vakna till liv idag, men det är ju inte så konstigt. Nu har jag i alla fall massor med energi! Jag har tre maskiner igång i tvättstugan, disken är gjord och köksgolvet är dammsuget och vårttorkat. Ska strax ner i tvättstugan och hänga tvätt och sen ska jag fortsätta att städa innan  jag börjar laga en kasslergratäng!

Älskar dessa dagar när allt liksom flyter på av sig självt, jag måste inte tvinga mig till att göra sakerna. Dessutom blir jag glad av att veta att sambon blir glad när han kommer hem från jobbet :-)

Ikväll blir det iväg för att titta på fotbollmatch. Denna gång ska vi drygt en mil iväg... och det känns lite läskigt att inte bara kunna gå hem om jag vill det. Men å andra sidan ska jag ju åka med min svägerska som jag vet skulle hjälpa mig direkt om jag behövde.

Tjing tjing!

Sömnlös igen...

Känner att jag börjar vända dygnet lite nu igen.. har inte haft något jobb denna vecka och jag påverkas direkt i mina rutiner. Ligger i soffan och tänker att jag borde sova... men varför går jag inte bara och lägger mig istället? Ja, det är där problematiken ligger.. Ibland är det bara så svårt att ta det där sista steget mot sängen och lägga sig i tystnaden och mörkret.

När detta är svårt vill jag helst gå och lägga mig när jag är så pass trött att jag somnar direkt jag lägger huvudet på kudden. Distraherar mig med dator och TV under natten - i utmattningssyfte.

Allt handlar egentligen om att slippa tänka. Jag är så trött på mina egna tankar att jag känner att jag behöver en paus från dom. Och när tystnaden och mörkret infinner sig, då blir även tankarna mer tydligare än annars. Just nu vet jag inte ens vad det är för tankar jag inte orkar tänka.. men en paus känner jag att jag behöver.

Ögonen är nu fulla av grus och jag känner att jag snart kan ta mig mot sängen... Efter kvällens bad och ansiktsmask känner det ändå ganska skönt att få krypa ner i sängen. Kanske ska jag trotsa denna känsla lite och gå och lägga mig nu innan jag blir ännu tröttare? Mobilspel i sängen fungerar ju alltid... lite Angry Birds eller Rumble får det kanske bli :-)

Ett nytt litet projekt

Min gymträning har det inte blivit mycket av på sista tiden.. inget alls närmre bestämt. Nu är våren här och det är dags att komma igång igen. Nu har jag tänkt mig att plocka fram stavarna och ta mig ut och gå. Jag ska försöka göra det som lite terapi samtidigt. Dvs. att jag ska gå ensam och riktigt försöka rensa huvudet under promenaderna.

Hon som leder min meditation säger att man kan meditera när och var som helst. Lite så hade jag tänkt mig att det ska fungera. Jag testar en period och ser hur det känns och hur jag mår av det. Förhoppningsvis kommer det att ge mig så pass mycket att jag känner mig motiverad till att fortsätta sen också.

Disträ? Jag? Du måste skoja.

Jag vet inte riktigt hur jag mår idag om jag ska vara ärlig. Ena stunden känner jag mig på topp, för att bara minuten senare känna mig väldigt nedstämd. Men jag har i alla fall inte bara legat i sängen idag, och det är det viktigaste.

Började dagen med lite tankspriddhet. Skulle cykla ner på stan för att posta ett paket... Gick ut till cykeln för att då komma på att det kan ju vara bra att ta med sig paketen som man ska posta. Väl nere på stan sen parkerade jag cykeln på torget och gick mot pressbyrån när tanken slog mig. Fan, plånboken är ju i vinterjackan! Det var ju bara att vända om och cykla hem igen och hämta den förbaskade plånboken.

Jag köpte ett vadderat kuvert och gick till brevlådan för att posta. Självklart var brevet liiiite för stort för brevlådan och jag gick in på Pressbyrån igen, de meddelande mig att jag skulle vända mig till ett postombud och lämna in paketet, tydligen kunde dom inte ta emot det. Det är fan inte meningen att det här paketet ska bli postat idag. Inga postombud fanns i närheten.


Men jag gjorde ett försök vid en annan brevlåda och där gick det, tack och lov, precis ned! Nu hoppas jag bara att posten gör sitt så att paketet kommer fram till födelsedagsbarnet i tid.

Efter alla postproblem  gick jag en runda på stan. Köpte en ny vår-tröja och en liten present till mormor (som egentligen är sambons mormor) som ligger på sjukhuset med nyopererad höft. På sjukhuset ligger också min kära vän med sin lilla dotter som har lunginflammation, så passade på att köpa lite godis till henne också innan jag cyklade iväg till sjukhuset.

De långa korridorerna ekade tomma men båda mina besök var välkomna och jag är glad att få sprida lite glädje under deras svåra stunder. Att vara liten, sjuk, rastlös och isolerad på sitt rum är inte det lättaste!

Nu är jag hemma igen och har klätt på mig min nya korallfärgade tröja. Väntar in sambon så jag kan ge honom en mysig födelsedagskram innan vi ska hem till svärmor och äta middag.

Ikväll ska jag plugga lite till min mediala kurs, har en bok att avsluta och sedan skriva ner lite personliga tankar och åsikter om.

Bra, men regnig, dag

Idag har det, trotts regn, varit en ganska bra dag. Jag har umgåtts lite med grannen, tagit en promenad till affären (i regnet) och bakat en paj till sambon som han ska ta med till jobbet imorgon. Han fyller år och vill bjuda sina kollegor på lite fika. Tur att han jobbar på ett litet företag :-)
Paketinslagning har jag också ordnat med, kan inte skriva innehållet nu ifall han får för sig att titta in här på bloggen.

Nu ska jag äta lite mat och sedan ge mig ut i regnet igen - denna gång är det trumresa som står på schemat (en form av meditation kan man säga, för er som inte läst om det tidigare här i bloggen).

Nu har jag visst lite bråttom ser jag på klockan!

Ärenden, jobb och konst!

Efter att ha sovit i nästan 12 timmar vaknade jag på gott humör idag. Gick över till grannen och umgicks med honom och lilla bebisen (som inte är så mycket bebis längre). Vi gick ner på stan för att uträtta lite ärenden och jag fick en massa saker gjorda!

• Var hos skomakaren och bytte knapp på ett par jeans
• Köpte nya underlägg till köksbänkarna
• Köpte en ram till en tavla jag gjort (ni får se här nedan)
• Köpte en present
• Var på apoteket och hämtade ut allergirecept (bäst att vara redo)
• Köpte skosulor till mina nya promenadskor som känns lite stora
• Hälsat på en kompis som jobbar på stan

Känner mig så sjukt nöjd just nu!! Dessutom fick jag ett samtal från jobbet som erbjöd mig att jobba heltid måndag, tisdag och onsdag ända fram till sommaren. Känns jättebra! Lite läskigt också, men glädjen vinner över rädslan big time! 

Har utlovat bilder här på bloggen och idag tänkte jag att ni ska få se den tavla jag gjort till mitt kök (som jag försöker att inreda lite romantiskt vitt just nu). Tavlan är gjord av papper och pärlor (och mycket lim):

Nyladdad

Nu har jag varit och mediterat och känner mig lite som en ny människa. Jag fick precis vad jag behövde där, som vanligt. Idag fick jag meditera mig bort till en liten sagovärld där allt var alldeles underbart. Kände att jag fick en snabbladdning av mina energier och efteråt har ångesten näst intill varit helt borta.

Ska försöka att gå och lägga mig med den här känslan i hopp om att den ska finnas kvar när jag vaknar imorgon bitti. Och då ska jag direkt ta mig upp och göra mig i ordning. Jag behöver få igång dagen så snart som möjligt för att inte hamna i den här kraftlösheten igen.

Vad kan jag ge mig själv för sysslor inför morgondagen då?

• Cykla ner på stan och köpa en present
• Göra min läxa till kursen jag går
• Boka tvätt-tid
• Gå en promenad
• Städa badrum och vardagsrum
• Laga mat
• Betala räkningar

Nu när jag tänkt ut en massa saker jag kan göra måste jag bara se till att komma igång. Dessutom ska jag försöka komma ihåg att ta lite foton under dagen som jag kan lägga in här på bloggen. 

Nu blir det spikmatta och läsa lite bok innan lampan släcks!

Och så var det de där med disiplin

Jag har badat, klätt på mig och ätit.. se har det liksom stannat där. Ligger här på soffan och tänker på allt jag borde göra, men har inte energi till att faktiskt ta tag i något. Skulle helst vilja krypa ner i sängen en stund till, men nånstans måste jag ändå dra en gräns.

Har huvudvärk och frossa.. känner mig krasslig. Kanske håller jag på att bli sjuk? Mitt mål för dagen får bli att ta mig iväg och meditera ikväll... men då kanske jag ska sova en stund nu i alla fall, så jag inte somnar då! ;-)

Lustigt hur det kan vända egentligen, hela förra veckan har jag klagat på att jag inte kunnat slappna av och sova och nu skulle jag kunna sova hur mycket som helst. Det kommer ikapp mig på något vis.

Bilder har efterfrågats här på bloggen och jag funderar just nu på hur jag ska få till det på ett smidigt sätt utan att helt rubba min anonymitet. Men mer bilder kommer inom kort!

Lite tankar om kärlek

Jag har funderat mycket på mitt tidigare inlägg idag... Jag kommer nog alltid att vara en person som behöver en stöttepelare i livet - någon som står stadigt och som jag kan luta mig mot. Kanske kommer det att förändras den dag jag får barn själv, då blir jag ju själv en stöttepelare och kommer förmodligen inte kunna hålla så mycket fokus på mitt eget mående. Lite så som det är på jobbet nu, där mår jag ju hur bra som helst eftersom att allt fokus ligger på att jag är där för att handleda andra.

Just detta har en läkare pratat med mig om för flera år sedan. Att många som äter antidepressiva mediciner under flera år kan sluta först när de blir gravida och tappar fokuset från sig själv på ett helt annat sätt. Jag tror att det ligger mycket i det han sa. Samtidigt kan man ju inte skaffa barn bara för att kanske få må bättre.. det skulle i alla fall jag aldrig göra.

Jag har drömt om att bli mamma under flera år. Det känns lite som meningen med livet för mig! Det är ångesten som har hållit oss tillbaka... rädslan för att ångesten ska ta ett grepp om mig som går ut över mitt barn är för stor. Sen finns det ju också risker med att äta mediciner under en graviditet, om jag nu inte skulle klara av att sluta med den.

Än så länge är det inte bråttom för oss att skaffa en familj, även om längtan är stor. När det här året är över kanske jag har kommit så pass långt att jag känner mig redo, det är lite utav mitt mål med den här resan det med.

Under tiden så får vi njuta av den tid vi har med bara oss två. Och vi har det jäkligt bra tillsammans måste jag säga. Vi har haft både toppar och dalar under dess sju år... men under de senaste två åren har vi hittat en stabilitet som vi båda trivs väldigt bra i. Vi har liksom hittat våra roller och det känns som att vi befinner oss på samma nivå i livet även om vi är väldigt olika. De senaste månaderna har vi skrattat väldigt mycket tillsammans, den känslan älskar jag...

Vi spenderar absolut inte all ledig tid tillsammans. Han har sitt, jag har mitt och sen har vi också det som är vårt. Den balansen gillar jag, jag skulle aldrig orka vara en flickvän som gnällde om han skulle iväg med kompisarna eller som bråkade om ditt och datt. Däremot förespråkar jag kommunikation och tycker att det är viktigt att vi ändå berättar för varandra om vi har något planerat för helgen eller liknande.

Glöm inte bort att prata med varandra där hemma i stugorna. Fråga hur dagen har varit, hur personer mår idag... ta er tid att laga middagen tillsammans eller ligg och prata en extra stund när ni släckt lampan på kvällen. De stunderna och samtalen är nog det viktigaste man har tillsammans. Kvalitetstid!

Ångest + Ångest = Extra ångest?

Vi är så sjukt trötta  här hemma att det liknar ingenting. Vi sover, äter, vilar, tittar på TV, sover, äter, vilar... ja, ungefär så ser det ut. För en stund sedan tog vi oss iväg till affären och pantade en massa flaskor vi hade liggande.. allt för att göra någonting.

Imorgon ska jag köra på med lite städ och tvättstuga tror jag. Måste vara stenhård mot mig själv när vardagen kommer och jag inte har jobb... annars blir jag snart liggande här för jämnan. Försöker att inte ställa för stora krav när det är helg.

Oron är kvar i min kropp; Den verkar ha slagit läger där inne. Får inte riktig ångest heller, det stannar vid den där oron. Det är väl skönt i sig, men jag vill ju ha bort den också! Får plocka fram tålamodet och lita på att det försvinner om jag kämpar vidare under dagarna.

Sambon har fortfarande inte återhämtat sig efter sjukhusvistelsen i söndags. Han är seg och energilös, men det går åt rätt håll i alla fall. Hans plan är att försöka gå till jobbet imorgon, jag tror att han kommer hem efter bara några timmar i så fall. Blir mer och mer säker på att han fick nån form av stressreaktion...

Något jag verkligen lärt mig under denna vecka är att jag inte skulle klara av att leva med en människa som har samma problematik som mig. Har man ångest och oro måste man omringa sig av så lite av det som möjligt... annars smittar man ner varandra. När han låg där och skakade på britsen och såg ut (i mina ögon) så som jag brukar göra när jag har panikångest visste jag inte vart jag skulle ta vägen... Jag kunde riktigt känna vad han såg ut att känna och det var inte bra för mig.

Vet att människor med ångestproblematik ofta drar sig till andra med samma problematik just för att få den där förståelsen som ingen annan kan ha. Och jag tror att det är viktigt att ha sådana människor runt sig, men att det ska vara ens livspartner har jag väldigt svårt att tro på.

Vad tror ni mina läsare? Ni som själva har ångest, hur tror ni att ni skulle må om ni levde med en person med samma problematik? Eller är det faktiskt så att du redan gör det? Dela gärna med er av tankar och åsikter!

Fokus på sömn och vila

Hade lite svårt att somna igår också, men det gick mycket bättre eftersom att jag visste att jag inte var tvungen att gå upp tidigt i morse. När jag somnade så sov jag dock väldigt skönt för en gångs skull! Vi vaknade vid halv 10 i morse och jag kände mig utvilad.

På dagen var jag iväg och kollade på hans fotbollsmatch i solen. Det gick okej nästan hela tiden... men ungefär vid halvtid så kom ångesten över mig och tyckte att jag skulle åka hem. Jag gjorde vad jag kunde för att omfokusera och det blev bättre. Vi stannade hela matchen!

På eftermiddagen kände jag mig trött igen och la mig på sängen för att vila. Direkt kom krypet fram i hela kroppen på mig.. men jag envisades och somnade till slut en stund... ångesten var inte borta ur kroppen när jag vaknade, men vi åkte i alla fall och köpte hem thaimat som vi sen åt framför TVn. Skönt med en lugn kväll utan planer.

Nu till kvällen tog jag mig faktiskt in i min lilla pysselvrå en stund. Det händer inte ofta just nu, men för en stund kände jag lite inspiration och valde att ta vara på den!

Nu vill jag snart gå och sova igen. Mycket handlar om sömn just nu! Men jag tänker inte tvinga mig ut och göra en massa saker när jag känner att min kropp och själ bara vill vila och återhämta sig. Vi får se hur det känns imorgon, kanske känns det annorlunda då.

Kanske skulle jag ta och krypa ner i ett skönt bad? Blir garanterat inte piggare av det... men vem måste vara pigg kl 22 på kvällen bara för att det är lördag? Not me.

Ljuset är underbart!

Jag gick upp från sängen när middagen var klar, sen gick jag raka vägen tillbaka igen.. och här har jag blivit kvar. Det är skönt att bara ligga här och mysa när jag är så trött. Känner inte så mycket av varken ångest eller oro just nu, jag har verkligen fått energi av solen idag känner jag. Ljuset som kommer nu gör mer än vad man tror för kropp och själ. På söndag ska vi ju dessutom ställa fram klockan en timme och kommer att få ännu mer ljus på oss!

Har inga planer för helgen än så länge. Om det är lika fint väder i morgon följer jag nog med och tittar på sambons fotbollslag som har match (han är före detta spelare och numer tränare för laget). Vet vilka de flesta är i laget så det brukar vara roligt att titta.

På måndag ska jag i alla fall satsa på att gå och meditera, det var länge sen känns det som. Kanske ska jag testa att meditera själv här hemma under helgen? Känns som att det skulle vara SÅ mycket svårare.

Nu blir det lite TV och sen kan jag förhoppningsvis få lite god sömn.

Ännu en jobbig natt

Det var, uppriktigt sagt, förjävligt jobbigt när det skulle sovas igår. Fick med mig sambon i sängen, men inte ens det hjälpte.. Vid midnatt gick jag upp och tog en halv Atarax för att kunde slappna av lite i kroppen.. jag låg som en spänd lina i sängen! Sen tog det ytterligare en timme innan jag kunde somna. I morse när klockan ringde var jag trött! Men solen sken i alla fall, så fick ändå en bra start på dagen.

Väl på jobbet var ångesten och oron som bortblåst. Och jag har haft en helt underbar dag! På förmiddagen var jag ute med en brukare och gjorde lite trädgårdsarbete; Vi krattade bort alla gamla höstlöv och gjorde rent utemöblerna. Lagom till eftermiddagsfikat tände vi grillen och grillade bananer med choklad som vi åt med glass ute i solen. Verandan ligger i lä och det var riktig sommarvärme där ute!

Jag är så glad för stämningen på mitt jobb. Det är mest skratt och roligt hela tiden! Precis vad jag behöver just nu, hade aldrig pallat med mitt gamla jobb i detta läge. Nu blir jobbet lite som en frizon från mig själv för några timmar.

På eftermiddagen började jag dock känna av sömnbristen de senaste nätterna och när det var dags att åka hem var jag mer än redo för det. Tog ett skumbad och la en ansiktsmask innan jag kröp ner under täcket, där jag faktiskt ligger nu (med datorn på magen). I köket står älsklingen och fixar ihop lite tacos och sen räknar jag med några timmars mys innan John Blund kommer.

Åh, vad jag är glad att det är så fint väder!

Det var då själva fan...

...att alla känslor ska komma över mig så snart jag ska sova. Vill inte ens lägga mig ensam utan hoppas på att sambon vill krypa ner hos mig när han duschat färdigt. Känner mig så liten och skör plötsligt... otrygg på något vis. Skulle behöva hans famn att krypa upp hos. Och där vill jag stanna - helst flera dagar.. men då protesterar han nog. 

Hoppas att solen skiner imorgon bitti igen.. allt blir så mycket lättare då. Livet rullar på med ett helt annat tempo än när det är grått och trist. Bara att få sätta på sig tygskor och tunn jacka är ju wonderful. 

Nu stängdes duschen av, bäst att jag stänger ner datorn och gör mig redo att haffa honom innan han försvinner ner på nedervåningen.

Energinivån på botten

Det blev, som jag befarade, en jobbig natt. Jag kunde inte somna på flera timmar, och när jag väl somnade sov jag inte djupt. Och jag vaknade flera gånger och var alldeles genomsvettig... kommer inte ihåg vad det var jag drömde dock.
När väckarklockan ringde i morse trodde jag att jag skulle vara halvt död, men det gick bättre än väntat. Kände mig inte trött på hela dagen faktiskt! Det gick jättebra att jobba och jag har varit väldigt aktiv under dagen.

När jag väl kom hem från jobbet kände jag hur trött jag faktiskt är... Har sovit en stund och ligger nu i sängen och vill helst inte prata med någon. Tystheten är min vän just nu. De frågade om jag kunde jobba imorgon också, jag tackade ja direkt och började senare tvivla på mitt beslut... Men jag tror att det är bra för mig att jobba en dag till, då kan jag gå hem och njuta av helgen sen.

Förhoppningsvis kommer det att gå bättre att somna ikväll. Det oroligt fina vädret som varit idag är det som har räddat min dag. Och imorgon ser jag fram emot att vi ska ha grill-mys på jobbet.

Over and out.

Tryck över bröstet

En elefant har bestämt sig för att ställa sig och trampa på min bröstkort... det är i alla fall så det känns. Och det har gått lång tid sedan han var här och stampade sist. Jag har så mycket oro i kroppen nu att jag inte vet vart jag ska ta vägen...

Så här går mina tankar:

Sambon ska vara hemma imorgon också och vila upp sig, så jag måste ta mig upp helt ensam på morgonen och sedan cykla till jobbet. Vad gör jag om jag inte honom där att peppa mig om jag mår dåligt? Och tänk om jag inte kommer kunna somna? Då kommer jag ju må skit! Och tänk om älsklingen kommer bli dålig igen nu på natten? Eller imorgon när inte jag är hemma!? Om jag somnar, kommer jag då att vakna helt svettig av mardrömmar i natt också? 


Ja, ni ser ju själv hur snurrigt det är i mig just nu. Att försöka tänka positivt i dessa lägen är oerhört svårt. Borsta tänderna, en stund på spikmattan och ett försök till att stänga av alla tankar får det bli. Sen hoppas jag på det bästa.

Klockan 06:40 ringer mitt larm imorgon bitti. Klockan 15:30 cyklar jag hemåt med känslan "jag klarade det".... hoppas jag!   

Positivt!

Dagens ärenden gick kanon. Jag tog inte ens cykeln (som är min trygghet, eftersom jag kan ta mig hem fort) med mig ner på stan utan tog en promenad. Vi satt och avnjöt en god lunch ute i solen, det var lä och säkert 25 grader där vi satt och hade det bra.

Gick också och köpte ett par nya promenadskor, de kostade 1100 kr men jag visste att de var nedsatta till 700 kr. Nu när jag kom dit kostade de bara 500 kr och eftersom att Stadium samlar in gamla skor (som de ska skicka till behövande) gav jag dom mina gamla och fick ytterligare 100 kr i rabatt. Jag fick alltså betala 400 kr för ett par skor som egentligen kostar 1100 kr. Sjukt nöjd med den dealen!

Sambon ville komma ut lite så han följde med mig till mataffären efteråt för en storhandling. Och nu är vi hemma i lugnan ro igen. Känner mig mycket piggare nu när jag varit igång lite! Bara det att hoppa ur mjukiskläderna och få på mig lite smink gjorde sitt kan jag säga.

Nu känns det mycket bättre inför att jobba imorgon. Ska nu ordna med middag och matlådor! :-)

Tar nya tag

Jag har drömt mardrömmar hela natten, mådde skit igår och känner mig allmänt leds. Ångesten kryper i mina ådror. Sa ifrån mig mina arbetspass måndag och tisdag och tackade nej till att jobba idag. När dom ringde nu på morgonen och frågade om jag kunde jobba i morgon kände jag att jag måste ta tag i mig själv nu och komma igång igen. Jag kan inte låta mig själv bli liggande här längre nu.. det kan aldrig föra med sig något positivt.

Sambon mår bättre och nu tror jag att han orkar ta hand om sig själv. Ska laga mat och handla idag så han slipper det imorgon. Skulle behöva åka ner en sväng på stan också och köpa ett par nya promenadskor. En vän frågade om vi skulle luncha, så kanske kan jag slå två flugor i en smäll. Frågan är bara om ångesten låter mig vara i fred om jag ska sitta och äta nere på stan? Gaaaaah.... blir så trött på denna förbannade oro! 

Men jag döpte ju detta inlägg till "tar nya tag", så jag får väl helt enkelt ge det en chans. Jag ger mig själv tre uppdrag nu:

1. Cykla ner på stan och luncha med vän
2. Köpa nya skor
3. Handla på mataffären på vägen hem

Det ska väl inte vara så förbannat svårt?!

Livet är skört

Sambon är hemma igen och jag är väldigt tacksam över att han mår bättre. Han kom hem igår eftermiddags och är väldigt sliten och mörbultad. Tar hand om honom väl nu och vill inte att han ska anstränga sig i onödan. I soffan framför TV'n hör han bäst hemma just nu.

Jag känner att jag blir påverkad av allt detta. Han konstant yrsel just nu... hela huvudet gungar. Men jag  vet ju att jag inget annat kan göra än att försöka slappna av.

Ska snart börja förbereda för någon form av middag och sen blir det nog soff-häng för mig också. Bara ligga där och vara tacksam över att han är hemma hos mig igen mitt hjärta!

Tycker dock att jag kan sluta få tecken på hur skört livet är.. jag får det överallt och hela tiden och JAG HAR FATTAT! Så nu räcker det - tack!

En natt på akuten

Igår eftermiddag sa sambon till mig att han kände sig konstig i kroppen. Han hade hög puls och kände sig inte alls bra. Det blev bättre en stund på kvällen men när vi sen skulle sova blev det snabbt sämre och sämre. Han skakade i hela kroppen, hade ingen kontroll på sin kropp och var riktigt rädd. Kallsvetten rann om händer och fötter och han frågade mig flera gånger vad som var på väg att hända med honom. Jag har aldrig sett honom så liten, skör och rädd förut... Fick inte gå en meter från honom, han ville att jag skulle hålla honom i handen.

Jag ringde och väckte min pappa som körde upp oss på akuten. Han fick snabbt hjälp och inom bara tio minuter var han uppkopplad på både EKG och dropp. Prover togs och efter bara en liten stund kom en läkare som sa att EKG:et såg bra ut men att han skulle bli inlagd för vidare provtagning...

Under natten var han uppkopplad på en maskin som har haft koll på honom och idag känner han sig lite bättre även om han är mörbultad och trött. Väntar på provsvar nu i eftermiddag och då kommer väl läkaren ta ett beslut om han ska få åka hem eller om han blir kvar en natt till på sjukhuset.

Jag är orolig för min älskling... har en knut i magen som inte vill försvinna. Har sovit som på nålar och vaknat av minsta lilla. Innan vi åkte upp till akuten igår fick jag ta en halv Atarax till, jag kände att jag inte visste hur jag skulle kunna hantera detta om jag inte kunde behålla lugnet.

Ska försöka att få i mig lite mat och få mig lite vila nu... hoppas på positiva besked senare.. Återkommer.

Jobbigt

Klockan 14 idag ska det komma några släktingar hit och fika. Jag vet inte varför jag blir så jävla orolig i kroppen, men det blir jag. Hade inte sambon stoppat mig hade jag ringt och avbokat. Fick ta en halv Atarax i hopp om att jag ska kunna hitta lugnet då.

Senare i eftermiddag kommer ett helt gäng hit och tittar på fotboll. Det tycker jag däremot om, för då har jag inga krav på mig alls... jag kan komma och gå som jag vill eftersom att det i huvudsak är sambons vänner. Dessutom tycker jag om stämningen som skapas här hemma när ett helt gäng sitter och slaviskt följer en boll med blicken samtidigt som de ropar och stojar i kör.

Eventuellt blir det ett biobesök till ikväll med en kär vän. Men jag försöker att inte tänka på det nu så att det blir alldeles för mycket för min lilla ångesthjärna. En sak i taget är min melodi!

Kompromiss med mig själv

Sambons förslag var att vi skulle gå ut och äta, ta en drink och sen gå på bio. Jag kände att det var alldeles för mycket exponering av min ångest på en och samma kväll så vi ändrade på hans idé. Vi beställde hem mat, gick till en pub (jag valde dock att inte dricka någon alkohol just nu) och gick sen på bio. 

Att vara inne på en varm pub är verkligen ingenting jag föredrar just nu. Jag satt där i en kvart och gick sedan ut och väntade till sambo och pappa hade druckit upp sin öl. Jag fick ingen ångest, men kände ändå obehag av att sitta där inne och valde att inte utsätta mig mer innan det redan jobbiga biobesöket.

När vi kom in på biografen hade reklamen redan börjat, det var skönt att inte ha så mycket väntetid. Och när filmen väl började så var det inga problem alls. Vi såg Kvarteret Skatan åker till Laholm och det blev väldigt mycket skratt! Johan Glans och David Batra är verkligen två favoriter hos oss här hemma! 

Det känns skönt att den här dagen är över nu och jag är tacksam över att den ändå slutade bra. Lite kompromisser får man göra med sig själv ibland. 

Man är ju inte 25 längre...

...nu är man ju 26.

Usch vad jag inte trivs med dessa jävla födelsedagar som envisas med att komma varje år. Just idag känns det extra pissig eftersom jag har bakat en jävla massa fika som ingen tycks komma och äta av. Näst intill alla som skulle komma idag har av olika anledningar inte kunnat. Men jag har några gäster kvar att hoppas på innan kvällen... och om dom kommer lär dom få rulla ut härifrån för att de har så mycket fika i magen.

Sambon har åkt iväg några timmar för att se en hockeymatch och jag kan fan inte låta bli att tycka synd om mig själv som sitter här ensam. Hatar att tycka synd om mig själv, men kan ändå inte låta bli.. Förhoppningsvis kommer dagen att bli bättre vartefter den fortgår.

Bion ikväll börjar 20:30 och sambon har frågat om han får bjuda mig på en drink på stan först... vet inte riktigt hur jag känner inför det, men ska suga lite på den karamellen ett tag.

Håll tummarna för att det kommer ett positivt inlägg ikväll!

Husfru

Min sista dag som 25-åring har hittills varit väldigt bra. Började dagen hemma hos en vän och gosade med hennes supersöta kattunge. Jätteliten och busig var han, Pyret, och det var värt en täppt näsa, allergitablett och astmamedicin, haha!

Efter lunch har jag varit med mamma och handlat och sen har jag bakat nu i några timmar. Två pajer med hallon och blåbär, kladdkakemuffins och chokladkokos-kakor som nu är på G.

När jag kom hem efter handlingen och skulle packa in varorna så kunde jag inte hitta dom. Det tog en stund innan jag insåg att jag hade glömt dom utanför ytterdörren, haha. Men så är det ju att vara tankspridd.

När jag har bakat färdig ska jag laga middag - jag är verkligen en riktig husfru idag. Och sen blir det nog en lugn kväll tillsammans med sambon.
Vi har bokat biobiljetter till imorgon... jag, sambon och pappa ska gå tillsammans! Är lite nervös för det, men det ska väl gå bra... Imorgon är jag ju ett år äldre.. och det innebär väl också att man blir visare?

Avslutar med att dela med mig av mina bakverk:

Bakning och annan förberedelse..

På grund av att grannens unge behagar att skrika nätterna igenom just nu kom jag inte upp ur sängen så tidigt i morse. Men har ändå varit iväg och jobbat fyra timmar och sedan slängt ihop en korvstroganoff som nu puttrar på spisen.

Planerar att spendera hela kvällen i soffläge.. Ska bara ta det lugnt inför morgondagen då bakning, handling och städning är första prio. Kommer lite folk och fikar här på lördag när jag fyller år. Min plan är blåbärspaj, kladdkakemuffins och sega chokladkakor!

Jag tycker mest det känns jobbigt att fylla år  nu när jag är så instabil med min ångest. Men jag ska försöka att ta dagen som den kommer och inte stressa upp mig inför det innan. Dagen får bli som den blir helt enkelt.

Efter trumhealingen...

Det var inte alls en trevlig upplevelse med healingen idag heller. Fick lite ont här och var som vanligt, men den här gången fick jag också ett enormt jobbigt kryp i hela kroppen och ett illamående. Pratade med kvinnan som håller i det efteråt och fick då höra att det inte alls är ovanligt att det är så här i början... kroppen gör liksom motstånd mot det som sker. Men det ska släppa och bli bättre vartefter.

Nu efteråt känner jag mig smått mörbultad och  har huvudvärk. Vill mest bara sova!

Lång dag

Klockan har inte ens slagit lunch och jag har redan gjort en massa ärenden på stan. Har också hunnit med att kolla på ett avsnitt av en TV-serie och gosat med grannens bebis. Och jag som inte ens vaknade av en väckarklocka idag! Underbart skönt måste jag säga.

Nu är det strax dags att få i sig lite lunch och sen har jag typ fem timmar att spendera innan jag ska på Trumhealing ikväll. Ska nog försöka få med mig någon ut i solen och njuta lite.

De ringde mig från jobbet och undrade om jag kunde jobba imorgon kl 12-16, kanon! Fick också jobb på måndag och tisdag så nu känns det jättebra att ha lite framför sig igen.

Ett skumbad och en bok får det bli efter maten, yess yessss..

Städa ut vintern!

Vår i luften men solen håller sig bakom mål. Och tur är väl det, i alla fall för mitt hem! Har städat sovrummet och tvättat sex maskiner tvätt (ja, vi borde ha tvättat lite tidigare, haha). Om dryga timmen kommer sambon hem för att luncha med mig och sen ska jag nog ta tag i att rensa bort alla mössor, vantar och halsdukar.

Åh vad jag längtar till lön, då ska jag köpa nya solglasögon och nya tygskor! Längtar!
Men nu blir det till att slappa lite i väntan på lunchleveransen ;-)

Blandad kompott

Jag har ju flera gånger berättat om att det är jobbigt omkring mig just nu. Igår nådde det sitt klimax kan jag lugnt säga... det slutade i hemska gråtattacker och hyperventilering för min del (fick dock ingen panikångest!!). Nu har det lugnat sig och just nu ser det ut som att en explosion var tvungen att komma innan lugnet kunde komma. Förhoppningsvis är allt över nu och jag kan gå tillbaka till mitt liv och fortsätta där jag slutade.

Idag har det däremot varit en helt fantastisk dag! Riktig vår har nu infunnit sig och jag passade på att njuta av solen tillsammans med en vän och hennes lille son. Vi var och matade änderna och gick sedan och köpte vårens första glass som vi avnjöt i solen på en parkbänk längst å-kanten. 

Efter det ordnade hon barnvakt, kom hem till mig och åt middag och följde sedan med mig på kvällens meditation. Jag blev djupt avslappnad och hamnade i något mellanstadium av sömn och vakenhet. Jag hörde det mesta av vad hon sa, men jag som ändå inne i min egen värld. 

På promenaden hem tittade vi upp mot stjärnorna. I natt kan man tydligt se Jupiter och Venus (ser ut som två väldigt starka stjärnor som ligger ganska nära varandra). Häftigt att se, man kan riktigt se hur de strålar som små solar. Det kändes nästan lite magiskt och vi stannade en stund för att bara stå och titta på dom. 

Nu känner jag mig väldigt känslofylld... en salig blandning av känslor. Vill helst inte titta på TV eller sitta vid datorn eller någonting... lugnet lockar. Ska lägga mig i ett bad med en bok och sen ska jag gå och krypa till sängs.

Vecka utan planer

Jag har sovit gott, men drömt mycket som vanligt. Idag känner jag hur ångesten ligger och gror i kroppen. Det beror delvis på allt som sker omkring mig och delvis på att jag är lite orolig inför den kommande veckan. Jag har inte en enda jobbdag inbokad som det ser ut nu och jag vet ju att jag mår bättre av att hålla mig aktiv.

Det enda jag har planerat för veckan är att meditera och ha tvättstugan på måndag och gå på trumhealing på onsdag. Vad ska jag mer fylla mina dagar med? Skulle vilja göra något fysiskt utomhus som att typ kratta löv eller något sånt. Typiskt att man inte har en trädgård.

På lördag fyller jag år.. känns inte alls som att jag är sugen på att få hit fikagäster, vill helst bara åka bort och bo på hotell hela helgen så att jag får vara i fred. Sambon fyller år den 29:e och vi har vår 7-årsdag den 19:e, så kanske kan vi slå till på att göra något på lördag. Ska lägga fram ett förslag och hoppas på att jag får med mig honom.

Efter tjejkvällen

Det började så bra. Vi åt mat, drack ett glas vin och skrattade sjukt mycket. Jag glömde tid och rum och bara var. Sen förflyttade vi oss till TV-rummet och fortsatte vårt skrattmarathon samtidigt som vi drack mer vin och väntade in melodifestivalen. Men när jag hade druckit totalt 1½ glas vin kom ångesten som en blixt från klar himmel. Jag kände genast att jag inte skulle dricka mer och bytte ut mitt vinglas mot vatten. Började svettas och kände mig enormt överhettad samtidigt som jag mådde illa. "Varför har jag satt mig i den här sitsen?", tänkte jag när jag försökte samla mig.

Efter en stund lättade det, men jag kunde ändå inte slappna av och ha så roligt som innan. Känner mig lite besviken för att det blev som det blev... Jag hade verkligen velat att kvällen fortsatt som den börjat. Just nu funderar jag på hur det hade blivit om jag hade valt bort vinet, hade det blivit annorlunda då? Vet att det inte är någon idé att älta detta, men man kan ju ändå inte låta bli att tänka tanken...

Mår bättre nu, men illamåendet vill inte riktigt släppa. Är väldigt trött och tycker att det ska bli väldigt skönt att somna här om en stund.
Imorgon har jag ingenting planerat, jag anar att jag kommer ha två karlar här hemma som är ganska bakfulla. De var redan fulla när dom mellanlandade här vid 19:30. Men de verkar ha väldigt roligt, och jag hoppas att de verkligen njuter nu så att det är värt det imorgon ;-)

Godnatt ångestsystar och vänner!

Tjejkväll

Nu är jag redo för en melodifestivalkväll med tre härliga tjejer! Jag har gjort en tacopaj och väntar nu på att dom ska komma.. Har haft förväntansångest nu på eftermiddagen och förstår inte varför!! Det är något ROLIGT, som jag VILL göra och som JAG har bokat! Men men, nu är dom snart här så då släpper det.

Vi har en vän här över helgen också, men han är ute med sambon och tittar på sport. Är det tjejkväll så är det!! :)

Hoppas på Molly, Loreen, Thorsten och Danny som topp fyra ikväll! Tror dock att Loreen kommer att sopa banan med de övriga tre.

Inre utveckling

På dagarna när jag jobbar sliter jag för fullt med att försöka fokusera på jobbet och personerna där och inte fokusera på mig själv. När jag sen kommer hem så gör jag allt för att fokusera på mig själv och inte ta på mig alla problem som personer omkring mig har. Konstigt att jag blir förvirrad och trött? 

Jag tycker ändå att jag klarar av saker och ting bättre än förväntat. Jag vill inte, som jag skrev tidigare, gå in på vad det är som händer omkring mig just nu... men jag har hamnat lite mellan två stolar och är i allra högra grad inblandad i personernas problem fast jag inte ens borde vara det. Men så är det ibland här i livet. Förhoppningsvis är det något som kommer att lösa sig med tiden.

Har insett att jag mår mycket bättre av att prata än att bara tänka. Jag måste få utlopp för alla tankar och känslor för att de inte ska lagras inom mig och omvandlas till ångest. Och jag har definitivt lärt mig att inte skämmas för det som jag mår dåligt över och att jag inte behöver hålla på och skydda människor.. i alla fall inte i de sammanhang där jag själv blir lidande av det. 

För att kunna älska någon annan måste man först och främst lära sig att älska sig själv. Och det är i den processen jag befinner mig just nu. Jag är inne i en stor personlig utvecklingsfas och försöker att lära känna mig själv för den jag verkligen är på riktigt - inuti! 

När det stormar omkring mig brukar jag se mig som en del av virvelvinden som far omkring. Just nu känns det mer som att jag står still, mitt i stormen, och avslappnat kan se på vad som verkligen händer omkring mig. Jag har öppnat mina ögon på något vis och ser på allt som om de vore första gången. En väldigt skön känsla som jag tror att den mediala utvecklingskursen har tagit mig till. 

Jag håller på och läser en bok som heter "Makt, frihet och nåd" (av Deepak Chopra) och den väcker verkligen mycket tankar. I grund och botten handlar boken om att förstå hur livet fungerar och hur vi lär oss att finna den inre eviga lyckan. Och självklart om att lära sig att leva i nuet! Den är ganska svårtläst i vissa partier, men den har många fina budskap och mycket tänkvärda texter. Den säljs på bokrean nu om någon blir nyfiken! 

Ska lägga mig och läsa lite nu och sen ska jag försöka att sova en lång och skön natt. 

Sliten

Var så trött efter jobbet igår att jag helt och hållet glömde bort att blogga. Idag har jag också jobba hela dagen och nu ska det bli skönt med helg!

Nu är jag lika trött igen och känner att jag bara vill lägga mig i ett bad. Återkommer när jag är pigg igen!

Efter grupphealingen

Redan när vi kom in i lokalen idag kunde man känna att det var en härlig grupp. Alla utstrålade glädje och det var många som hade svårt att hålla sig för fnitter.
Ni som har följt mig på denna resa vet att jag brukar få fysisk smärta under mina healing-upplevelser, idag var inget undantag men det var väldigt annorlunda. Istället för att ha ont på ett specifikt ställe var det som att varenda muskel i min kropp arbetade trotts att jag var helt avslappnad. Och efteråt var jag helt mörbultad, som att jag hade gjort värsta träningspasset. Jag är mäkta imponerad över hur mycket fysiskt man kan känna under en healing.

Denna kväll blir inte lång känner jag, ska nog krypa ner i sängen så snart sambon kommer hem från jobbet (!!). Han började sju i morse och behövde jobba över lite på ett projekt. Han lär ju också vara sliten.. just nu är han ju inne på sin fjortonde timme på jobbet. Och allt framför en dataskärm - Huvudvärk AB!

Njuuuter

I morse vaknade jag kl 8:30 och kände mig lycklig över att jag haft sovmorgon. För två månader sedan skulle jag definitivt inte haft den uppfattningen. Älskar det faktum att jag lyckats få ordning på min dygnsrytm.
Har badat, lämnat in cykeln på verkstan, haft möte på arbetsförmedlingen och hämtat ut ny medicin på apoteket. Allt innan lunch!

Jag känner verkligen att energin är på väg tillbaka nu. Det går lättare och lättare att ta mig för saker och jag blir inte lika slut efteråt. Och nu kommer det bara bli bättre och bättre när våren kommer med sitt ljus! Önskar att temperaturen kunde stiga några grader också så vårjackan kan åka fram.

Ska ner på stan igen lite senare på eftermiddagen för att hämta min cykel. Och till kvällen blir det grupphealing för hela slanten, wonderful! Fan vad livet kan kännas underbart när man inte har ångest! Längtar till torsdag och fredag för då ska jag jobba, och så längtar jag till lördag kväll när ett helt gäng tjejer kommer hit för god mat, vin och melodifestivalen! :-)

Glad!

Jag är så sjukt glad och tacksam för att jag klarade av att börja jobba. Just nu trivs jag hur bra som helst! Fick idag erbjudande om att jobba fulla dagar både torsdag och fredag och jag blev jätteglad. Jag mår så himla bra när jag är där och får fokusera på hur andra har det istället för att hela tiden ha fokus på mina egna känslor och ångesten. Jag har inte tid att tänka på mig själv alls när jag jobbar, och även när jag har tid så är det lätt att låta bli.
Idag har vi varit ute på skogspromenad i det fina vädret och det har varit mycket skratt hela dagen. En kanondag helt enkelt!

Imorgon ska jag på möte på arbetsförmedlingen igen så att jag får igång min A-kassa och kan stämpla upp då jag inte får jobba. Det är min dags-syssla och min kvälls-syssla blir sedan att gå på grupphealing. Låter som att det kan bli en toppendag det också va?

Nu ska jag bada, äta och vila!

Ångest & Alkohol

Att alkohol tillsammans med ångest kan skapa väldigt onda cirklar är ju ingen hemlighet. Det är så otroligt många som dricker för att dämpa sin ångest... dagen efter är ångesten ännu starkare och man måste ta ett glas till för att hitta lugnet igen. Det är många som fastnar i den där onda cirkeln, vilket i och för sig inte är så svårt att förstå, då man lurar kroppen till att alkohol är som en medicin mot det onda.

Jag har väldigt stor respekt mot alkohol - det har jag alltid haft. Jag tycker inte om att tappa kontrollen över varken kropp, sinne eller situationer. När jag mår dåligt eller har ångest är jag extremt försiktig och undviker nästan alltid alkohol helt. Jag kan ta ett glas vin om det är någon speciell middag eller liknande, men jag skulle inte dricka mig berusad. De gånger som jag har druckit trots att jag inte mått bra, då har jag mått riktigt ruttet dagen efter.

Nu har det varit en lång och tung period i livet och jag har inte druckit mig berusad sedan svärmors 50-årsfest i september, då mådde jag bra!

Anledningen till detta inlägg är egentligen att jag vill propagera lite för att inte dricka alkohol när man har ångest. Det är inte värt det.

Olika personligheter

Det var skönt att jobba idag - att känna att jag gör något bra! Cyklade dit i tio minusgrader i morse, trodde jag skulle frysa fast på cykeln. Sen gick timmarna så otroligt fort att jag inte ens märkte när det var dags att gå hem, men en halvtimme efter att jag slutat kom jag iväg i alla fall! 

Gjorde en liten visit hemma hos en kär vän på min väg hem, alltid lika trevligt och roligt att träffa henne. Ni vet hur man har olika beteenden beroende på vilka människor man är med.. man är ju inte på samma vis på jobbet som när man leker med sina barn (för att visa på ett tydligt exempel). Och när jag är med den här tjejen blir jag en person som jag älskar att vara. Och det är bara med henne som jag är så! Vi har inte stått varandra jättenära eller känt varandra sedan vi var små, men ändå så är vi enormt avslappnade med varandra. Vi skrattar mer än vad jag gör med någon annan, har samma sjuka humor och jag kan bara slappna av till 100% med henne. Jag tar fram min spralliga, skämtsamma och tokiga sida, och det trivs jag verkligen med! Skulle absolut inte vara bekväm med de sidorna i annat sällskap, men med henne blir det bara så rätt. 

Nu har jag huvudvärk, som vanligt på eftermiddagarna. Det kommer som ett brev på posten så snart jag kommer hem och slappnar av. Har vilat lite och sen gjort en mumsig tonfisksallad som jag just avnjutit. Nu blir det bad, läsning och lite dator innan kvällen kommer. Imorgon ska jag jobba 7.30-16! 

Vad händer sen?

Fick en kommentar med frågan "vad händer efter att de 365 dagarna är över?". Jag funderade på frågan och kom fram till att det är omöjligt att besvara den frågan i nuläget. Jag har ingen aning om hur min situation kommer att vara när år 2013 börjar. Jag tar en dag i taget och hoppas på det bästa. Arbetet med mig själv tar nog aldrig slut, det gör det inte för någon.

Ikväll har jag varit och mediterat. Det var underbart skönt idag.. jag kände mig helt trollbunden. Känner mig helt sömnig nu efteråt och längtar lite efter att få sova för natten.

 

Twisted

Känslan inuti mig är konstig. Känner mig pigg och glad samtidigt som jag känner att ångesten ligger där i bakgrunden och stör. Vill liksom skratta och gråta samtidigt. Men jag vill bara kasta iväg den där dumma ångesten och be den dra åt helvete.

Idag har jag i alla fall varit hemma hos mamma på en liten makeover. Färgade håret super-rött (brukar färga brunrött, men nu är det verkligen rött!) samt plockade och färgade ögonbrynen. Känner mig alltid lite extra pigg när jag färgat håret! Förändringar är underbara (oftast).

Ser fram emot meditationen imorgon... det var ett tag sedan känns det som. Och sen ser jag faktiskt fram emot att jobba på måndag också! Märker så tydligt att ångesten kommer fram de dagar då jag inte har något speciellt planerat. Ungefär som att ångesten kollar mitt schema för att se när det finns ledig tid för den att ta plats. Och det är jävligt svårt att veta hur balansgången går mellan att göra för mycket eller göra för lite. Är väldigt rädd att köra på i för högt tempo så att det blir fel på grund av det.

Nu tror jag visst att sängen ropar på mig. Tack och adjö!

Försöker ladda om

Jag tog aldrig någon Imodium.. och jag har inte fått gå på fler toabesök. Magen gör fortfarande lite uppror dock.. har druckit lite te för att lugna ner den lite. Har haft yrsel hela kvällen dock... men det går ju hand i hand det där! Stressmage och yrsel är nästan alltid det som kommer till mig först om jag är orolig.

Men jag har inte fått panik över magen och jag har inte mer än konstaterat att jag har yrsel. Ett enormt framsteg att jag inte låter det ta över hand. Istället försöker jag bara att acceptera att det är så just nu, och det har varit en lång väg fram till att hitta den känslan.

Har bara haft en lugn kväll i TV-soffan med sambon, skönt att inte göra någonting alls. Hoppas på att må bättre i morgon, men om jag inte gör det så får det vara så... då är jag väl i behov av att vila helt enkelt. Ska gå och meditera på söndag, det känns som en bra uppladdning inför kommande vecka. Har än så länge bara måndag och tisdag inbokade för jobb och ett möte med arbetsförmedlingen på onsdag.

Jag måste släppa allt runt omkring mig och fokusera om nu. Jag har mina egna problem att ta mig igenom och ska inte lägga min energi på en massa annat... men det är svårt när man känner sig känslomässigt involverad. Känner att skulle behöva drömma lite fina drömmar i natt som ger mig positiv energi i kroppen! Men sist jag önskade mig fina drömmar här på bloggen fick jag ju tre nätter i rad med mardrömmar, så jag låter nog bli.

Tack underbara Anna för att du är min vän! Vi inspirerar varandra och peppar varandra i vått och torrt, du är en helt otroligt fin människa. Du känns mer äkta än någon jag nånsin pratat med förut.

Orolig mage

Det märks att jag påverkas av det som händer omkring mig just nu. Igår kväll låg jag och sambon i lugnan ro och tittade på en TV-serie i sängen, plötsligt fick jag hemskt ont i magen och efter tio minuter fick jag gå in på toaletten... och där blev jag kvar. Hade hemsk diarré och ropade till sambon att det inte skulle bli nån mer TV för min del.. En halvtimme senare däckade jag i sängen.

I morse kände jag att magen var lite ur balans, men det var mycket bättre. Var en sväng hos grannen, gick en sväng på stan och mötte sedan upp en kär vän för en fika. Allt gick bra så långt, men när vi sen var på Åhlens för att kolla in bokrean kände jag hur knipet kom tillbaka... In på äckel-toan där och så var det dags igen!

Nu är jag hemma igen och känner att jag ska ta en Imodium för att slippa springa till toaletten hela kvällen.

Utvärdering efter månad 2 av 12

Denna månad har verkligen inneburit stora förändringar för mig. När jag började projektet var jag osäker på om jag nånsin skulle kunna leva ett normalt liv igen, och nu jobbar jag till och med! Det har varit mycket känslor att bemöta denna månad.

Jag klarade av två riktigt stora hinder som låg framför mig:
1. Jag gick till ett nytt jobb (utan närhet hem).
2. Jag jobbade en 40 timmars arbetsvecka.

Jag är väldigt stolt över mig själv och det jag har klarat av. När jag ser tillbaka på hur jag mådde innan årsskiftet kan jag knappt tro att det är sant. Jag är så glad att jag startade detta projekt och verkligen bemötte mina problem och svårigheter.

Förutom att jag har vuxit mycket inom mig själv genom att börja  jobba så har jag också lärt känna nya, helt underbara, människor. Aldrig har jag känt mig så välkommen på en arbetsplats förut!

Jag har också testat på en hel del annat nytt i form av healing, kurs en hel helg & fiskspa. Älskar att testa nya saker och ser fram emot en massa mer sånt under året.

Inför kommande månad ska jag försöka att hitta den där balansen lite mer. Jag vet ju inte hur mycket eller när jag kommer att få jobba så det är svårt att planera. Jag ska i alla fall inte rubba den fina dygnsrytmen jag fått in nu, det är ju underbart att vara trött på kvällen och vakna tidigt på morgonen.

Under månaden kommer också min födelsedag, sambons födelsedag och vår gemensamma 7-årsdag! Så jag hoppas att det blir en bra månad med ännu fler framsteg!