Nu har jag fått det samtal jag nämnde här om dagen. Som jag sa förut har jag varit sjukskriven sedan november (då jag höll på med medicinbytet) och från och med idag är min arbetsplats nedlagd och så även min tjänst. Jag har älskat mitt jobb under de första två åren som jag var där, under sista året blev arbetsmiljön väldigt dålig och jag kände inte att jag ville vara kvar... men man säger ju inte upp en fast tjänst hur som helst! Speciellt inte nu när arbetsbristen i landet är så hög som den är.
Men jag slapp ta det beslutet själv när arbetsplatsen skulle läggas ner och vi alla blev uppsagda. Jag är väldigt tacksam för det och känner mig lättad inför att slippa den långa karens man får när man säger upp sig själv.
Efter sommaren kontaktade jag en kvinna som jobbar inom autismenheten på kommunen här i stan. Jag har länge velat jobba med just autism och kände att det var en plats jag verkligen skulle vilja testa att jobba på. Hon bad mig kontakta de som har hand om bemanningen och skriva en intresseanmälan där, vilket jag gjorde. Det här var i september och efter det har jag inte hört ett ljud.
I fredags ringde den där kvinnan mig, hon är någon form av gruppchef inom autismenheten. Hon frågade om jag lämnade in en intresseanmälan någon gång och sa att hon kom och tänka på mig nu när de behövde folk. Jag sa att de hade mina papper och hon lovade att gå och prata med dom och sedan återkomma till mig.
Och i morse ringde hon igen och sa att hon hade pratat med dom och sagt att hon ville ha mig i sin arbetsgrupp. De skulle kontakta mig för inskrivning och sen skulle jag återkomma till henne för att boka in en introduktion. Det är ett timvikariat, vilket känns väldigt bra nu till en början när jag försöker bygga upp mig själv igen. Då kan jag själv styra lite över hur mycket och när jag vill jobba.
Hur nervös jag än är, och hur många funderingar jag än har på om jag är redo eller inte... Jag kan bara inte gå miste om den här chansen! Jag vill ju så gärna! Nu får jag chans att jobba med något som jag velat jobba med så länge. Dessutom får jag in en fot i kommunens bemanning vilket kan öppna många dörrar inför framtiden.
Jag vet inte hur snart detta komma att dra igång, hoppas på att få telefonsamtalet imorgon så att jag får lite mer information. Jag tror att det är bra för mig att komma igång lite nu och få chansen att fokusera på annat. Det brukar gå mycket bättre med min ångest när jag jobbar, då går jag liksom in i en annan roll där jag inte ens behöver reflektera över mina egna känslor - jag är ju där för att se till att andra har det bra. I början brukar det dessutom vara så mycket intryck och saker att tänka på att man helt enkelt inte har tid att fokusera på något annat.
Vi får se hur det blir med allt detta, ska försöka att inte oroa mig inför det så mycket nu innan jag ens vet någonting. Istället ska jag idag laga middag och sen åka på Trumresan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar