Åkte med sambon för att spela badminton nu på eftermiddagen. Det var jätteroligt och väldigt jobbigt! Efter 40 minuter var jag helt svettig, mitt hjärta slog fort och jag flåsade... då trodde visst min mage att det var ångest jag hade och bestämde sig för att det var dags för ett akut besök på toaletten. Jag blev aldrig orolig eller fick ångest, men jag förstod direkt att magen reagerade på symtomen som i mitt fall brukar vara tecken på panikångest.
Hur får jag magen att förstå skillnaden på den fysiska ansträngning som sker när man tränar och de fysiska ansträngningar som kroppen utsätts för när ångesten kommer? Det är ju i princip samma saker som händer i kroppen! Antar att det bara är att fortsätta att träna och hoppas på att magen till slut förstår vad det är som händer.
Hur som helst var det väldigt skönt att svettas ordentligt och jag ångrar inte att jag åkte. Egentligen borde jag väl se det som något positivt... jag menar, jag fick ju ingen ångest trotts att magen ballade ur. Förut hade jag fått panik om magen blev så där när jag inte var hemma. Nu kunde jag ta det lugnt, gå på toaletten, packa ihop våra saker, byta om och gå till bilen.
När väl magen blir så här brukar det hålla i sig länge också, brukar få gå på toaletten 3-4 gånger inom några timmar; Men nu blev det inte så, det räckte med en gång. Framsteg!!
Introduktion till bloggen:
Var tredje person har haft en panikattack under det senaste året - det gäller alla människor i hela världen. Jag är en av dom. I sju år har jag varit drabbad, till och från. Jag har varit nere på botten och jag har kravlat mig upp för att sedan falla igen. Jag har sökt hjälp via allt från kuratorer och läkare till böcker och cd-skivor. Inom mig jag har en enorm viljestyrka som vill befria mig från ångesten. Många gånger är det dock lättare i teorin än i praktiken. Under 2012 kommer det att bli förändringar i mitt liv. NU ska jag bli fri. Följ gärna med mig på denna resa. Nu ska både kropp och själ vårdas!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar