Känns bättre

Den värsta oron för min kusin har lagt sig. Operationen gick bra och de fick bort allt. Nu är det bara att invänta provsvaren nästa vecka. Hoppas verkligen att hon slipper cellgifter. 

Har också varit orolig för min mamma den senaste veckan då hon haft problem med vad vi tror är njurarna. Idag ska jag följa med henne till sjukhuset för att påbörja en utredning om vad som är fel (hon får mycket vätska i benen, har kissat blod osv.). 

I morse åkte sambon med jobbet till Ungern för en weekend av njutning som dom bli bjudna på, lyx! Hoppas verkligen att han får det superhärligt där borta, han är väldigt flygrädd så jag vet att han har det ganska jobbigt just nu. Tänker på honom! 

Igår var vi hos barnmorskan för lite tester. Jag hade perfekt blodtryck och blodsocker, låg lite lågt i järn så nu har jag börjat äta tabletter. Vi fick också lyssna på bebis hjärta och det var verkligen härligt! Ganska hög hjärtfrekvens var det, och enligt sägner så har ju flickor högre än pojkar. Kanske är det en flicka ändå? Nu är jag ju så inställd på att det är en pojke så det ska bli skönt att få veta säkert den 13:e på 3D-ultraljudet. 

Under min helg som gräsänka har jag ganska mycket inplanerat. Först är det läkaren idag, sen ikväll blir det filmkväll och middag med en vän. Imorgon är det en gigantisk barnloppis här i stan som jag ska gå på med min kusin, och på söndag är det 1-årskalas! 

Nu blir det ett varmt bad och därmed också en skön start på denna regniga dag.

Orolig

Idag är jag lite orolig.. inte på ångest-vis, utan en helt normal oro. Min kusin fick barn för tre månader sedan ungefär, sedan dess har hon haft migrän och har sökt för det flera gånger. Någon sa att det kom från nacken, någon att hon skulle ta alvedon... Förra veckan fick hon migrän, feber och började kräkas. Då tog hennes sambo henne med till akuten, där ville de inte ta emot henne utan hänvisade till vårdcentralen. Hennes sambo stod på sig och tack gode gud för att han gjorde det.

Hon ligger nu på Uppsala lasarett med en tumör i huvudet (frontalloben). I morse skulle hon opereras och jag sitter nu och väntar på att få höra hur det har gått. Om de nu fått ut tumören så är det bara ett steg på vägen, sen är det 10-14 dagars vänta på provsvar för att få veta om det vad en godartad eller ond tumör. Plågeri. Måste det ta så lång tid?

Tänker på henne hela tiden nästan. På henne, hennes fina lilla son och hennes sambo. Blir ledsen ibland men sen brukar det oftast gå över i ilska över att vården aldrig tar något på allvar. Vad hade hänt om hennes sambo inte hade stått på sig?!

Det är så jävla otäckt när det är i huvudet... det är ju så mycket som kan gå fel där, marginalerna är aldrig särskilt stora. Nu är det bara att vänta och hoppas på det bästa.

Sänder dig alla mina tankar. Kämpa!

Panik i trånga utrymmen

Det här med mycket folk, trångt och varmt... det var nog det som fick fram min panik lättast förut. Även idag kan jag tycka att det är väldigt jobbigt. Men idag så var jag med mamma och sambo på en barnloppis här i området. Det var mycket folk, dålig luft och väldigt trånga utrymmen. Sambon gav upp efter 5 minuter, mamma gick efter en kvart. Jag gick omkring där inne i 45 minuter, svettades som en gris och var trängd mest hela tiden... men jag fick aldrig ens någon tendens till panik eller ångest. Jag gick runt där till dess att jag tittat på allt jag ville och sen  kunde jag lugnt ta mig ut och gå hem.

Det var inte förrän efteråt som jag kom att tänka på vad jag faktiskt hade gjort. Mamma undrade hur jag av alla människor klarade av att gå där inne när så många andra vände i dörren. Kanske är det graviditeten i sig som gör mig lugnare, eller så beror det på att jag tycker att det är så roligt att titta på barnsaker att jag faktiskt glömmer bort allt annat. Hur som helst så spelar det ingen roll, det är underbart vilket som!

Jag hittade inte så mycket på loppisen, är ganska kinkig på att det måste vara väldigt fräscht för att jag ska köpa det begagnat. Men lite smått fick jag med mig hem till plutten.

Imorgon kommer äntligen hyresvärden tillbaka efter semestern. Ska vänta ett par dagar innan jag ringer, annars kommer han nog bara vara sönderstressad och svårövertalad. Bäst att låta honom landa lite först.

Men snaaart kan vi äntligen få börja ordna till det ordentligt här hemma! Idag blir det 7-årskalas.

Likheter

Känner mig lite smått frustrerad just nu. Det finns lika många likheter mellan graviditet och ångest som det finns olikheter. Först och främst hade vi ju illamåendet, kräkningarna brukar jag ju slippa om jag inte har extrem ångest.. men det här konstanta illamåendet jag hade är precis densamma som den jag har under en lång period med ångest.

Sen har vi värmesvallningarna - Jag hatar dom! Det kanske är dom som är värst just nu, för när dom kommer är känslan precis densamma som när jag är på väg att få panikångest. Hjärnan slår genast på varningblinkers << ÅNGEST >> << ÅNGEST >>, och jag måste påminna mig själv om att det är graviditeten 100 ggr för att inte få panik. De här snabba temperaturförändringarna är väldigt typiskt mig när jag har ångest.

Humörsvängningarna är ju också ganska vanligt när ångesten kommer. Upp och ner, och fort går det! Även där måste jag påminna mig själv om att det är på grund av alla hormoner i kroppen och inte på grund av ångest.

En annan sak som jag också har under både graviditet och ångest är problemen med aptiten. Har oftast väldigt svårt att äta varma rätter, speciellt på eftermiddagarna. Vet inte hur många gånger jag valt en skål med yoghurt framför middagen som stått lagad på bordet.

Men så snart jag känner den lille vrida på dig och kicka där inne i magen så släpper allt för en stund. Då är det bara njuta som gäller. Igår kväll när sambon kom hem från träningen hittade han mig naken med en stor byggsats från Ikea. Jag ville så gärna bygga ihop lillens framtida klädbyrå och visste inte vart jag skulle ta vägen i alla värmesvallningar som överföll mig. Han tyckte som vanligt att jag var knäpp och tvingade mig till en byggpaus.

Nu ska jag till parken och mysa med en massa andra mammor, bebisar och gravida!

Kontrollfreak

Känner mig lite bättre nu angående all oro. Men det är väl så det kommer att vara med alla hormoner i kroppen - upp och ner! Börjar känna av rörelser i magen allt tydligare nu, och det är verkligen en fantastisk känsla. Så himla coolt att ha en liten människa inuti sig. Längtar efter att det ska kännas utanpå magen också så även sambon får ta en liten del av det magiska.

131 dagar kvar till beräknad förlossning. Shit vad tiden går fort nu. Börjar redan bli lite nervös för själva förlossningen, tror att jag måste läsa lite om det.. Kontrollfreaket i mig vill ha så pass mycket koll som är möjligt, även om man aldrig kan förutspå hur det kommer bli.

Är det någon av mina läsare som har problem med ångest men har fått barn? Skriv gärna och berätta lite om hur det gick för er och hur ni tacklade själva graviditeten, förlossningen och tiden efter. Försvann ångesten eller blev den extra påtaglig någon gång?

Den onda cirkeln

Denna vecka har varit väldigt jobbig på det mentala planet. Många tankar, mycket oro och till och med ångest från och till. "Tänk om-tankarna" är det som gjort sig påminda och skrämt upp mig med alla möjliga scenarier. Mycket rädsla för att något ska vara fel på bebis i magen... och mycket rädsla för hur jag ska må när barnet kommer. Jag vill vara en underbar mamma och är jätterädd för att få mycket ångest, förlossningsdepression eller liknande. Vet ju att jag ligger i en ganska stor riskzon för det.

Men jag har fått mycket pepp från omgivningen under veckan och de påminner mig ständigt om att jag har ett stort kontaktnät och många som gärna hjälper till om det skulle behövas. Tack och lov för nära och kära!

Tror att alla dessa tankar är ganska normala att gå igenom när man är gravid. Det är ju en väldigt stor förändring som skall ske.. men jag är nog lite känsligare än många andra när det kommer till oro. För mig skapar oro rädsla, och rädslan i sin tur skapar ännu mer oro... där har vi ekorrhjulet som är så svårt att ta sig ur.

Igår kände jag hur bebis rörde sig extra mycket, tror han kände att jag behövde det! För när jag känner den där lilla buffande virvelvinden i magen, då släpper all form av oro och jag kan inte annat än le. Känslan är så obeskrivligt underbar.

Mycket har hänt här hemma denna vecka. Vi har kört stor rensning av lägenhet och förråd, ett stort lass körde vi idag iväg med till tippen.. Älskar att kasta en massa saker som man inte längre behöver! Vår lägenhet är ju lite speciell och vi har funderat på hur vi ska göra när bebis kommer. Vi har en våning med kök, sovrum, vardagsrum och badrum, sen har vi nedervåningen med ett stort rum och toalett. Vi har nu kommit fram till att nedervåningen får vara TV-rum (precis som det är nu) och vardagsrummet uppe får bli vårt nya sovrum + kontor (idag har vi bara soffmys och matsalsmöbler där inne). På så vis kan vårt nuvarande sovrum bli barnrum! Vi vill verkligen inte ha leksaker över hela lägenheten för jämnan, det känns viktigt att ha ett rum där alla saker hör hemma. Kanske nämnde jag detta tidigare till och med? Är väldigt förvirrad just nu. Ursäkta min gravidhjärna i så fall.

Nu har vi i alla fall kommit en bra bit på vägen, men denna vecka har satt sina spår i min rygg känner jag nu. Man ska ju inte hålla på och bära när man är gravid, och jag har verkligen försökt att inte bära så tungt.. men att bara stå och titta på känns bara dumt. Nu i efterhand kan jag dock känna att jag borde ha lyft och släpat lite mindre. Men nu är det i alla fall färdigt och det är dags att invänta nya tapeterna som jag ska be hyresvärden om.

Idag kastade vi även vårt köksbord när vi ändå åkte till tippen. Jag har köpt jättefina köksmöbler begagnat och just nu är de lämnade på ommålning, så i några dagar får vi klara oss utan bord. Men sen blir det så fint så!

Vem är du som gömmer dig där inne?

Halvvägs!

140 dagar av graviditeten har passerat och 140 dagar återstår. Underbart att kunna börja räkna ner nu!

Mycket att planera

Sambons semester är nu slut och imorgon ska han åka och jobba igen. Det har varit underbart att ha honom hemma i fyra veckor. Men nu ska vi tillbaka till vardagen igen i några månader innan bebis kommer. Idag har vi varit och köpt spjälsäng och vagn (begagnat) och ett klädskåp på Ikea till alla bebiskläder och sånt. Underbart mysigt!

Vi har nu bestämt oss för hur vi ska göra om här hemma. Vi har två vardagsrum i vår lägenhet, det ena har vi som TV-rum och i det andra har vi soffor och matsalsmöbler (används typ bara när vi har gäster). Så det ena rummet gör vi om till vårt sovrum så att bebis får ett eget rum i vårt nuvarande sovrum. Vi känner att vi vill ha ett riktigt barnrum så att inte hela lägenheten blir fylld av leksaker och sånt sen.

Ska ringa till vår hyresvärd om ett par veckor när dom inte har semester längre för att be om nya tapeter i kök och sovrum. Ringde redan förra året, men då bad han mig återkomma i år eftersom att det inte gått tillräckligt lång tid. Men det blir ju perfekt nu! Vi kommer dock att ta en neutral färg i barnrummet ifall vi kommer fram till att vår lösning inte kommer fungera bra... då vill man ju inte behöva tapetsera om igen!

Shit vad det börjar bli verkligt nu. Jag ska bli mamma - den tanken återkommer hela tiden just nu. Det är fortfarande lite skrämmande, men oj vad jag börjar längta efter vintern nu. Och jag är så sjukt glad över att världens finaste kille ska bli far till mitt barn. Det kunde inte bli bättre!

Baby-shopping

Nu har vi börjat handla lite till bebis. Vi vill inte stå där i höst och ha allt kvar att köpa, bättre att ta det lite pö om pö. Igår var vi och köpte en jättefin gammal vagga som vi ska ha på nedervåningen. På söndag ska vi hämta vagn och säng som vi också köpt begagnat av en bekant.

Det är mysigt att få lite bebisprylar här hemma... nu börjar jag längta riktigt ordentligt efter plutten!

I förrgår fick jag känna av bebis för första gången också. Det fladdrade till rejält i magen när jag låg i sängen, jag blev överlycklig! Mer, mer, mer!!