Vecka 20

Idag går vi in i graviditetsvecka 20, innan denna vecka är slut har vi alltså tagit oss halvvägs! Häftigt att snart kunna räkna ner istället för upp! Har ännu inte känt några sparkar, men längtar ivrigt. Har de senaste dagarna känt mig krasslig med ont i kropp och hals... förhoppningsvis stannar det vid det - ingen lust att få feber och sånt skit.
När jag inte är helt frisk känner jag direkt av den där jobbiga oron i hela kroppen. Jag kan inte riktigt beskriva den mer än att den är obehaglig och att jag inte kan slappna av ordentligt. Spänner mig och får ont i nacke och huvud.

Idag ska jag och mamma göra ett besök på Babyproffsen för att köpa något litet till skrutten i magen. Jag har inte varit där ännu så jag tror nog att jag kan gå och mysa där inne ett bra tag. En snuttefilt ska jag se om jag kan hitta.

Inlägget om Venlafaxine

Får fortfarande mycket respons på mitt inlägg om utsättning av Venlafaxine. Jag vet inte riktigt om jag ska skratta eller gråta, så otroligt många som måste gå igenom det jag fick göra. Det är så hemskt att inte läkare kan få lite mer kött på benen när det gäller dessa saker.
När jag ser tillbaka på perioden för min utsättning så ser jag det bara som ett stort svart hål. Jag är väldigt tacksam över att jag aldrig drabbats av självmordstankar eller självskadebeteende, för då vet jag inte hur jag skulle ha klarat av den situationen.

Jag är glad att jag inte lyssnade på min läkare när jag mådde som sämst - då han ville att jag skulle höja upp medicinen igen för att senare minska ner i ett mer långsamt tempo. Vet inte om jag hade vågat att någonsin sänka ner den då. Jag tog mig igenom skiten istället och klarade det, tack och lov.

Det var inte så länge sedan, men mycket har hänt sedan dess.. Hade någon berättat för mig då att jag ett halvår senare skulle vara ångestfri och ha en liten bebis i magen så tror jag att jag hade skrattat människan rakt upp i ansiktet. Livet har minst sagt sina berg och dalar, men nu är jag lycklig över att ha passerat en lång sträcka med bara en massa dalar.

Romantik

Efter att ha varit tillsammans i 7½ år så brukar inte romantiken flöda så ofta... men igår kände jag mig som nykär igen! Vi hade det jättemysigt på konserten och när låten "Kärleken väntar" spelades möttes våra händer på min mage, vi tittade på varandra och genast insåg vi hur mycket vi längtar efter den kärlek som väntar oss om några månader. 

Senare när "Utan dina andetag" spelades höll han om mig hela låten och vi sjöng med i hela låten tillsammans. Lycka! Så sjukt lycklig kände jag mig! 

Vi somnade med en grymt skön känsla i natt och jag hade den kvar i kroppen när jag vaknade. Snart ska jag  åka med svägerskan och titta på sambons fotbollsmatch i solskenet. Kvällen ska jag spendera hemma hos mamma, hon åker till Rhodos i natt så vi tänkte passa på att ses medan sambon har lagfest hemma hos oss.  

<3 

Kent

Att jobba gick bra, kände inte av den där extrema tröttheten som kan komma ibland. Men sov två sköna timmar när jag kom hem.
Har inte jobbat något mer denna vecka, så det känns som en bra mjukstart. Har istället kunnat njuta av att vara hemma med sambon som har semester. Vi har spelar minigolf, umgåtts med vänner, grillat och spelat en massa spel; Härligt!

Idag är det superfint vänder och till råga på det kommer Kent hit till sin hemstad för en spelning vid slottet. Vi funderar på att köpa biljetter och åka dit. Vi har velat fram och tillbaka många gånger, men nu känns det ju som att vädret nästan tvingar oss att gå! Dessutom är Kents spelningar alltid guld värda.

Magen växer, men fortfarande känner jag ingenting. Tur att vi nyss var på Ultraljudet och har sett att det faktiskt är en liten välmående bebis där inne, annars hade jag garanterat varit orolig nu :-) Men när som helst kommer även jag att få njuta av dess små sparkar.

Jobb igen

Nu är min sjukskrivning över och denna gång behöver jag inte förlänga den (tack!!). Var nere på arbetsförmedlingen idag så att de kunde påanmäla mig till A-kassan igen. Bara timmarna senare fick jag ett samtal från bemanningen som undrade om jag kunde börja jobba igen, perfekt timing! Så imorgon ska jag gå mitt första pass på typ 2 månader (eller har det gått ännu längre?!). Det blir ett väldigt lugnt pass då både brukare och personal har semester. Jag blir ensam på bygget, tillsammans med två brukare (som sköter det mesta själva). 

Känns skönt att få en lugn start med tanke på hur trött jag fortfarande är. Brukar sova 11-12 timmar per natt och sen ändå sova middag en timme eller två. Att ställa klockan innan kl 7 känns aningen tungt, men det är bara en dag först och främst. Kommer nog slockna rätt fort när jag kommer hem vid 16-tiden. Det är en enorm lättnad inuti mig att veta att jag nu kan tjäna lite extra pengar igen (A-kassan ger inte så mycket mer än det som precis går åt till mat och räkningar). Och framöver har vi ju en hel del utgifter för barnvagn, säng, skötbord och allt annat som ska ordnas. Dessutom vill vi ju göra 3D-ultraljudet i Stockholm, och bara det går på 2000 kr. 

Nu ska jag ta och förbereda för imorgon med matlåda, kläder och annat som gör att man får sova några minuter längre. 

Hoppas att jag känner mig pigg och på G imorgon!

Ultraljudet

Det var helt fantastiskt att få titta in på vår lilla ögonsten där inne i magen. Allt var som det skulle och det var sååå härligt att få höra. Barnmorskan hade svårt att se vilket kön barnet har, men hon gissade (till min förvåning) på att det är en pojke. Jag känner nog att det är mer 50/50 nu efter hennes ord. 16 cm var bebisen från topp till tå!

Vilken enorm kärlek jag känner till den här lilla plutten som jag aldrig ens har träffat <3

Äntligen!!

SÅ JÄVLA UNDERBART! Lergigan Comp hjälper verkligen denna gång - jag känner mig som en människa igen. Snart är jag på topp igen! Äntligen orkar jag ta tag i saker, vara social och faktiskt njuta. Tröttheten är kvar, men det kan jag leva med. Börjar vänja mig vid att sova middag och komma i säng i tid på kvällarna.

Den senaste veckan har magen börjat växa på också, nu är det inte längre bara svullna tarmar utan en riktig bebismage som är på uppgång. Har inte fotat magen någonting ännu, känner inte att jag har behov av det, men det kommer väl.

Igår gick vi in i vecka 16 och om precis en vecka befinner vi oss på MVC vid den här tiden, äntligen ultraljud! Vi hoppas att dom kan se om det är en flicka eller pojke som gror där inne. Så sjukt spännande ska det bli hur som helst!

Aptiten kommer tillbaka mer och mer, men köttbitar går fortfarande bort. Konstigt med tanke på att jag brukar älska en god stekt kotlett. Men det kommer väl tillbaka det med så småning om!

Imorgon kommer mamma hit, vi ska tvätta en massa bebiskläder som jag fått ärva av min kusin... sååååå mysigt! Det ska bli så härligt att få hänga upp de där små pyttekläderna på torkställningen.

Nu blir det till att äta kasslergratäng framför How I met you mother.