Hoppas!

Var och träffade läkaren i onsdags. Hon sjukskrev mig de närmsta två veckorna. Hon tyckte också att jag skulle testa att ta Lergigan Comp nu när illamåendet inte är lika intensivt, det kan hjälpa bättre då. Och jag tror att hon hade rätt! Började ta tabletterna igår och idag har jag haft mer energi än vad jag haft de senaste 7 veckorna. Kunde äta ordentligt med lunch och har lyckats eliminera lite av dammråttorna som flyttat in under den här perioden. Städningen har verkligen blivit lidande, men nu känns det så mycket bättre!

Hoppas att det inte är en slump utan att jag faktiskt kan få må lite bättre nu framöver.

Nu ska jag hämta tvätten för att sen hoppa i badet. Efter det blir det nog en liten eftermiddagslur, idag känner jag mig till och med värd det! :-)

Tidiga kvällar

När jag skrev förra inlägget var jag verkligen på botten, aldrig har jag kräkts så mycket någonsin. På midsommarafton mådde jag bättre och mådde helt okej också på midsommardagen. Nu är illamåendet tillbaka men jag har inte kräkts något. På onsdag har jag en läkartid och hoppas på att bli lite mer peppad efter det. Ännu är inte hoppet helt borta om att illamåendet ska försvinna helt.

Nu har klockan passerat 20:00 vilket innebär att jag gått in i trötthetsväggen, precis som varje kväll. Vill inte somna så här tidigt för jag tycker att det är en pina att vakna vid 6 på morgonen utan att kunna somna om. Dagen blir så jäkla lång, speciellt när man inte mår bra. Brukar försöka hålla mig vaken till kl 22, sen brukar det vara rätt kört.

Ska borsta tänderna nu och göra mig i ordning för sängen, annars orkar jag inte det sen. När en gravid kropp säger "sov", då går det inte att svara "om en stund".

Illamåendet är kvar

Igår gick jag igenom en av de värsta dagarna hittills under graviditetens 14 veckor. Fick inte behålla någonting jag åt eller drack... kräktes inom fem minuter så snart jag försökte. Och på kvällen kräktes jag galla på galla på galla... som att kräkas koncentrerad jävla apelsinjuice.... Vidrigt! Elva timmar av kräkningar blev det innan jag till slut kunde somna.
Vaknade vid sju i morse och åt försiktigt lite filmjölk och tog min ångestmedicin i hopp om att den skulle få stanna i magen. Det fick den tack och lov. Nu har jag just ätit en smörgås som jag doppade i lite varm choklad... är ju så förbannat hungrig, men magen känns fortfarande väldigt mycket ur balans.

Har fortfarande hopp om att illamåendet ska släppa inom de närmsta veckorna. Om det håller i sig under hela graviditeten vet jag inte vad jag ska ta mig till.

Den 10 juli ska vi i alla fal på ett efterlängtat ultraljud. Det längtar jag så otroligt mycket till... vill ju se vårt lilla knyte och få bekräftat att allt ser normalt ut.

Har känt av paniken några kvällar när jag mått riktigt mycket illa.. men det är kanske inte så konstigt. I övrigt tycker jag att ångesten håller sig väl i schack. Efter att ha varit i princip sängliggande i sju veckor kunde läget vara betydligt mycket värre.

Inskrivning

Sambon är på hemmaplan igen och det var otroligt skönt att få lägga sig i hans famn efter kvällens kräkningar. För ja, kräkningarna är här varje kväll igen.

Idag ska jag på inskrivning hos barnmorskan, det ska bli skönt att få ställa alla frågor jag har och förhoppningsvis få lite svar som gör mig klokare. Ser också väldigt mycket fram emot att få en tid för ultraljud, det blir en dag att verkligen längta efter!

Snart dags igen..

Trots illamående gick det bra på studentfirandet igår.. jag var där i drygt tre timmar och det kändes skönt att få komma iväg lite. När jag kom hem blev illamåendet värre och värre så i hopp om att slippa kräkas la jag mig för natten redan kl 21. Det fungerade för stunden, men idag har jag mått extremt illa enda sedan jag vaknade... Känns som att jag ska spy när som helst.

När jag mår så här illa känner jag mig så jävla svag. Jag vill bara gråta och sova... vill att sambon ska vara hemma och ta hand om mig. Två nätter till utan honom... sen är han hos mig igen.

Idag skulle i alla fall svärmor komma till mig med mat.. känns skönt att slippa tänka på det i alla fall.. och även om jag inte kan få i mig den just nu så är det skönt att ha den stå där, färdiglagad, i kylen.

ÅÅÅÅÅH!!!!!!! Frustration över detta illamående!!!!!!!

Sorry...

Bloggen har verkligen inte varit prioriterad den senaste tiden som ni märkt. Efter att ha spytt varje kväll i fem veckor känner jag mig väldigt matt. På förmiddagarna och dagarna försöker jag få i mig så mycket vätska som möjligt. Igår slapp jag kräkas så idag känner jag mig lite starkare. Är i vecka 12 nu, då ska hormonnivåerna sjunka framöver... det längtar jag efter!

Sambon har åkt till Kiev för att vara på fotbolls-EM i fem dagar. Jag har verkligen bävat för att få klara mig helt ensam när jag mått som jag mått, första dygnet har dock gått väldigt bra (kanske för att jag slapp spy).

Idag tar min kusin studenten, jag orkade inte vara med på själva utspringet men ska dit en sväng nu på eftermiddagen och försöka vara med på middagen.

På onsdag ska jag till barnmorskan på inskrivning. Om jag inte har slutat kräkas då så får vi nog testa någon annan medicin (äter ingen alls nu då den inte hjälpte), för nästa lördag ska jag börja jobba no matter what.

Fortfarande ingen ångest sedan jag blev gravid, är inte kroppen fantastisk så säg?!