Förlossningsberättelse

Om någon är nyfiken så får ni här läsa hur förlossningen var:

Förlossningsberättelse

2012-12-09  Vaknade vid 07:00 med värkar. Jag gick in för att ta ett bad och trodde då att det skulle ge med sig. Under timmen jag låg i badet blev värkarna starkare och jag förstod att det inte längre handlade om förvärkar. Väckte sambon och ringde in till förlossningen för att meddela att det var på gång.

Klockan 10:00 kände jag att jag inte orkade ligga hemma längre och vi åkte in till förlossningen. Vi fick göra en CTG-kurva som visade på små täta sammandragningar och vid undersökning var jag öppen 1 cm och hade 2-3 cm kvar av livmodertappen. Barnmorskan trodde inte att någonting var på gång och en läkare beställde ett akut prov för misstänkt havandeskapsförgiftning. Jag kunde inte förstå att det inte var på gång när det kändes så i hela kroppen.

Vi åkte hem för att äta lunch och återkom till förlossningen vid 15-tiden för att få provsvaren. Jag satt i en fåtölj i undersökningsrummet när det plötsligt knäppte till två gånger i magen, jag påpekade att det kändes konstigt och när jag sedan reste mig upp forsade fostervattnet ut. Klockan var då 15:30. Jag blev lättad över att jag hade haft rätt och det kändes skönt att det äntligen var igång.

Under eftermiddagen tilltog värkarna. Jag använde mig av TENS-apparaten och tyckte det var skönt att promenera omkring i korridorerna. Värkarna kom nu med ca 5 minuters mellanrum. Vid 20:00 fick jag två Citodon som tog bort udden av värkarna i ett par timmar.

När klockan blev 22:00 bestämdes det att jag skulle få hjälp att vila lite över natten för att samla krafter. Jag fick en spruta med 10 mg morfin, en bricanyltablett för att livmodern skulle slappna av samt en insomningstablett.

Värkarna avtog till stor del och jag hamnade i någon slags dvala under natten. Kände av värkarna, men var ändå avslappnad och låg i sängen. Tror att jag sov några timmar.

2012-12-10

Personalen kom in på morgonen och meddelade att jag skulle flyttas till ett annat rum. En delad sal som jag skulle få ligga på under dagen i väntan på att förlossningen skulle komma igång igen. Jag insisterade på att få göra en undersökning först, min kropp sa mig att det hade hänt mycket under natten. Efter några om och men fick jag en undersökning som visade att livmodertappen nu var helt utplånad och att jag hade öppnat mig 4 cm. Jag fick behålla mitt rum.

Och så var allt igång igen. Värkarna ökade i styrka och jag fick nya Citodon-tabletter redan på morgonen.

Vid 15-tiden bad jag om att få en undersökning för att se vad som hänt. Hade endast öppnat mig 1 cm till under de senaste 5 timmarna och för första gången kände jag mig frustrerad. Värkarna blev tätare men de höll bara i sig i 20-30 sekunder vilket verkade bekymra barnmorskan.

Under de kommande timmarna började jag använda lustgas vilket hade väldigt god effekt. Jag använde den vid varje värk och njöt av att komma in i dimman.

Kl 19:00 kommer en läkare och lägger en epidural på mig. Jag trodde att det skulle vara mycket smärtsamt, men i sammanhanget var det inte alls något som jag upplevde som jobbigt. Epiduralen tog väldigt bra och under de kommande timmarna hade jag inte mycket värkar alls. Jag kunde ta en paus från lustgasen och var uppe och rörde mycket på mig. Testade att sitta på en pilatesboll, men det var ingenting för mig.

När nattpersonalen kom in vid 22-tiden var jag öppen 8 cm och nu kändes det som att det började närma sig. Kl 23 fick jag värkstimulerande dropp för att försöka få lite mer ihållande värkar. De kom tätare, men blev ändå inte längre än ca 45 sekunder.

2012-12-11

Kl 01 kände jag att trycket nedåt ökade dramatiskt och vi började göra oss redo för slutskedet av förlossningen. Kl 01:30 kom den första krystvärken. Om hela förlossningen dittills varit lättare än jag hade väntat mig så var detta hundra resor värre än vad jag någonsin hade kunnat förbereda mig på. Jag kände att jag gick sönder och svedan var enorm. Jag fick panik och var beredd att slänga mig ner från sängen. Inför sista krystvärken fick jag känna på barnets huvud, det gav mig lite extra kraft och energi som hjälpte mig att få ut honom.

Klockan 02:01 föddes vår son och jag fick upp honom på bröstet. Glädjetårarna sprutade och det första jag utbrast var hur liten han var. Han hade lite svårt att kvickna till så de klippte navelsträngen och sprang iväg med honom. Jag upplevde aldrig någon oro under den tiden de var borta med honom. Innan jag visste ordet av hade jag honom på bröstet igen.

Moderkakan kom ut efter en stund och barnmorskan sydde några stygn. Enligt förlossningsprotokollet förlorade jag 400 ml blod och det var en lyckad förlossning.

Leo vägde 3095 gram och var 45 cm lång. Vi fick spendera resten av natten på förlossningen då det var fullt på BB, jag var så trött att jag sov kvar i förlossningssängen.

Jag hade inga problem med eftervärkar med fick äta värktabletter i ca en vecka mot smärtan i underlivet efter bristningarna.

Från det att värkarna började tog det 43 timmar innan vi fick träffa vår prins (ca 35 timmar efter att vattnet gick). 

Kärlek

Hur har vi klarat oss utan dig i alla dessa år? Du gör livet värt att leva älskade son <3

Leo är här!

Den 11/12 klockan 02:01 kom vår lilla son Leo till världen. Han var bara 45 cm lång och vägde 3095 gram. Han är väldens finaste och vi är så otroligt stolta <3
Jag ska berätta mer om förlossning och så vidare så snart jag har lite energi. Så länge får ni se en liten bild på sötnosen:

Magsjuk i vecka 38

Jag hade inte räknat med att åka på magsjuka i graviditetsvecka 38, men tji fick jag! Jag som aldrig är magsjuk annars.. Det började med migrän i onsdags kväll, vid 22-tiden kom första spyan och sen var den natten igång.
Varje timme såg ut så här: Sova 30 minuter, Diarré-attack, 15 minuter efter det kräkas, somna. Så höll det på om och om igen under 9 timmar. Det var riktigt hemskt, speciellt nu när man redan är så osmidig och trött.

Blev successivt bättre och bättre under dagen igår och till kvällen fick jag i mig lite mat och dryck. Men jag förlorade sjukt mycket vätska, och det lilla som fanns kvar tog nog bebis... så jag kände mig som en torr disktrasa när kvällen kom.

Vid 22-tiden somnade jag och sen var jag helt väck i 12 timmar, inte ens ett toabesök på hela natten. Det var sjukt skönt att få sova och frukosten har aldrig smakat bättre än nu i morse. Är fortfarande väldigt kraftlös, så denna dag får handla om att få i mig så mycket vätska och mat som möjligt i kombination med vila.

Under timmarna med magsjuka var bebis helt galen i magen, han förstod väl inte alls vad som stod på stackarn. Och när man mår illa så är det INTE behagligt att ha någon som sparkar och har sig där inne kan jag lova. Jag blev dessutom orolig att förlossningen skulle starta mitt i alltihop eftersom att jag fick anstränga mig så mycket.. fick en hel del förvärkar och sammandragningar, men det lugnade sig tack och lov.

17 dagar kvar nu!

Nu är det nära

December månad är här, likaså kylan och snön. BB-väskan är packad, julpyntet är näst intill färdigt och vi börjar känna oss redo för att få träffa vår son för första gången. Det är en konstig känsla att ha haft en annan människa inuti sig så länge, men ändå veta så lite om honom.

När jag i december förra året bestämde mig för att starta detta projekt mot ångest hade jag ingen aning om hur stort och omtumlande detta år skulle komma att bli. Jag hann jobba med mig själv väldigt bra i några månader innan graviditeten upptäcktes. Jag tror att dessa månader av hårt arbete verkligen var nödvändiga för att jag sen skulle kunna ta mig an graviditeten så bra som jag faktiskt gjort.

Mycket hormoner har det varit, men ångest?! Nej, näst intill ingenting. Så på ett sätt kan man ju säga att projektet inte kunde ha blivit mer lyckat än vad det blev. Ett av mina största mål med detta projekt var att våga ta steget mot att skapa mig en egen familj.. och nu är jag snart där! Tre veckor är det kvar till beräknad förlossning, det innebär att det är som mest fem veckor kvar.. FEM VECKOR, sen är vi en familj.

Jag räknar med att det kommer bli några jobbiga veckor i början med alla hormoner som ska ställas om i kroppen, men sen hoppas jag att jag kan fortsätta på detta ångestfria spår och istället hålla fokuset på vår son och vår lilla familj. Men det blir ett nytt kapitel.

Den sista tiden innan förlossningen kan nog komma att kännas ganska lång nu då jag inte kan göra så himla mycket alls. Allt går lite i slowmotion och minsta överansträngning får fogarna lida av om kvällarna. Men jag gör mitt bästa för att hitta saker att fördriva tiden med... lite bakning, julpyntande, korsord, TV, bad.... ja, diverse!

Nu är det dags för lunch och sen ska jag sova middag (man måste väl passa på nu?).

Bilder från barnkammaren

Här kommer de utlovade bilderna på lillens rum:

Tänk att vår lille son snart sover här...

En gunga med musik :-) 

Pappan har såklart shoppar Liverpool-kläder!

Tåg, spargris och staflier som jag målat om

Hylla att fylla med leksaker

Tavla jag gjort

Och till sist en söt mätsticka så vi kan ha koll sen när han växer :-) 

Almost ready

Äntligen börjar det mesta falla på sin plats här hemma. Vi är jättenöjda efter om-tapetseringen och både kök och lillens rum är nu i princip färdigt. Ska ta bilder och lägga ut sen så ni får se hur fint vi fått det!
Lite smått kvar att köpa, BB-väskan ska packas och den sista mentala förberedelsen ska göras... sen är det äntligen dags för oss att få träffa vår son.

Vecka 34 nu, 46 dagar kvar till beräknad födsel. Shit. Det är ju snart!

lite depp

Nu var det länge sedan jag skrev... är i en liten svacka just för tillfället. Bebis blir tyngre och tyngre, vilket i och för sig är tur, men det resulterar i en hel del krämpor här och var. Halsbränna varje dag, svårare att röra mig, ihoptryckta lungor vilket gör det svårt att andas, och svårt att sova (vaknar kanske en gång i timmen av att jag ligger obehagligt eller har svårt att andas och snarkar).

Just nu är det lite extra tungt när det är sånt skitväder ute, plus att vi har målaren här vilket innebär att jag är typ inlåst i sovrummet som nu även agerar både kök, sovrum, barnrum och datarum. Saker överallt! Men allt kommer nog kännas lättare så snart det är färdigt och jag istället kan fokusera på att få i ordning.

Hoppade över föräldragruppen nu på morgonen, var så otroligt slut igår kväll så sambon tyckte att jag skulle låta bli att ställa klockan och sova om jag kunde. Och jag sov bättre i natt, skönt!

Hoppas sista tiden går fort nu, jag är trött på att vara gravid och vill ha min bebis!

Föräldragrupp

Om 40 minuter börjar vår första träff med föräldragruppen uppe på barnmorskemottagningen. Jag kommer tyvärr att gå själv på träffarna då sambon inte kan komma ifrån jobbet på förmiddagarna. Men det ska bli ganska spännande och jag hoppas att få lära mig mycket och hitta ett skönt lugn inför förlossningen.

Bäst att jag skyndar mig nu :-)

Dramatisk kväll!

Sammandragningar har man under hela graviditeten eftersom att livmodern tränar inför förlossningen. De kan bli fler om man stressar eller anstränger sig. Igår kväll låg vi bara och tittade på TV och för första gången blev sammandragningarna obehagliga, och täta. Minst var 10e minut kom en sammandragning och jag blev lite orolig med tanke på att jag bara låg och slappnade av (då ska det i regel avta). 

När jag gick på toaletten kom det lite blod på pappret och då blev vi rejält oroliga och ringde till förlossningen för att få råd. De ville att vi skulle komma upp på en gång för att titta till så bebis mådde bra. Tack och lov så gjorde han det! I drygt 20 minuter fick vi ligga och lyssna på hans fina hjärtljud. 

Alla graviditeter är som sagt olika och man vet aldrig riktigt vad som kan ske. Förmodligen berodde den lilla blödningen på känsliga slemhinnor och ingenting annat. Efter att ha träffat både barnmorska och läkare fick vi åka hem och sova - bra mycket lugnare än någon timme tidigare! 

Det är tur att han är en sån aktiv liten krabat där inne, det är väldigt lugnande att känna hans rörelser. Vaknade ett par gånger i natt av sammandragningar, men de är inte längre så täta som igår kväll. Känner att jag måste bli bättre på att låta bli att göra saker som är för påfrestande för kroppen nu, vill inte att lillen ska komma riktigt ännu! 

När vi satte oss i bilen igår och skulle åka till förlossningen, då kände jag hur ångestnivån steg i kroppen. Jag spände mig och var väldigt orolig. Fick ta flera djupa andetag för att försöka slappna av. Det märktes på bebis hjärtljud att han kände av min stress, i början hade han väldigt hög puls.. men när jag såg att han mådde bra kunde jag slappna av, och då gick även hans puls ner. Stackars lilla plutten som blir så stressad av sin mamma <3

Nu ligger jag och lillplutten och lyssnar på Håkan Hellström för att bli på gott humör. Lite omlott med det så har vi tvättstugan och ska ta tag i att sortera lite papper. Måste ordna en pärm till lillens papper som börjar trilla in nu.. försäkringar och sånt! :-) 

Ångestloppet

I helgen var det Ångestloppet här i stan. En bekant till mig var det som drog igång det hela, men loppet är grundat av Fountain house i Stockholm. Målet med loppet är att få ut kunskap och information om psykisk ohälsa. Jag var där och deltog, agerade också lite fotograf under dagen:

Det fullständigt ösregnade under hela Ångestloppet, men en hel del härliga människor valde att trotsa vädergudarna och vara med ändå!

Frustration

Att vara gravid är inte lätt alla gånger. Första tiden låg jag ju mest och kräktes, sen gick jag in i en period där det mesta var väldigt bra och njutfullt, och nu har jag kommit in i den fas då kroppen börjar säga ifrån. Det börjar bli tungt för rygg och bäcken.

I förrgår tvättade jag kläder, det var alldeles för mycket att släpa på och alldeles för många böjningar (vid tvätthängning, sortering mm), hela den natten låg jag och vred mig av smärtor från fogarna. Måste undvika att bära tungt framöver. Att sitta är också något som är väldigt jobbigt, ett par timmars sittande resulterar varje gång i kramp i ländryggen. Jättetråkigt när jag fick lämna en mysig tjejmiddag i helgen och när jag idag har suttit och pinat mig på två olika födelsedagskalas.

Men nu är det bara tre månader kvar, sen kommer belöningen! Det jobbigaste är nästan allt som jag vill göra här hemma innan förlossningen. Vi väntar fortfarande på ett datum för tapetsering och innan dess vill vi inte åka till IKEA och handla allting (då kommer vi få flytta det fram och tillbaka här hemma helt i onödan). Men desto längre tid det går, desto tyngre blir allt för mig.. och jag vet att jag kommer vilja vara med och ställa i ordning barnrummet. Dessutom ska det byggas ihop en stor byrå, skötbord och spjälsäng (och när det kommer till byggsatser så gör jag det hellre än sambon då hans tålamod inte riktigt finns där när det kommer till IKEA-byggsatser). Sen är det ju en hel del som ska borras upp och organiseras också.

Ska nog ta och ringa till målaren nästan vecka och se om de har planerat in något datum, då blir det lättare att planera för oss också.
Som tur är har jag inte fått några jobb den senaste tiden, det vettetusan om min kropp skulle orka med just nu då vi har mycket aktivitet och raska promenader på arbetsplatsen. Istället kan jag vara här hemma och ordna saker i den takt jag orkar. Många vilopauser finns med under dagarna och ett och annat bad förekommer också (bad är inte bara grymt bra vid ångest, det är också fantastiskt vid graviditetssmärtor).

Tänk att vi snart får träffa vår lilla älskling. Helt fantastiskt!

Eva Rusz på radio1

Vill tipsa er alla om att lyssna på Eva Rusz på radio1 mellan 10:00-12:00 varje vardag. Hon tar upp mycket om ångestproblematik och liknande. Mycket bra tips om att ändra sitt negativa tänkande!

Jag lyssnar varje dag som jag kan och tycker att man lär sig mycket. Radio1 finns som app, eller så kan man lyssna direkt på hemsidan www.radio1.se Om man bor i Stockholm kan kanalen även rattas in på vanliga radion.

Det är ingen musik alls utan bara pratradio. Aschberg har också ett grymt program sen på eftermiddagarna. :-)

3D-ultraljud

Idag har vi varit i Stockholm för att göra ett 3D-ultraljud. Jag var lite nervös innan för att åka den långa vägen (tar ca 2 h såhär mitt på dagen när det är mycket trafik). Men det gick väldigt bra och ingen ångest kom.

Väl där så ville inte VÅR SON (ja, nu vet vi säkert att det är en pojke!) visa upp sig så mycket så vi fick inte så många bra bilder med oss. Istället sa dom att vi kunde få komma tillbaka om en månad och göra om det gratis om vi ville. Jag ska fundera lite på det, tycker att det är ganska jobbigt att åka iväg såhär. Då blir det nog tåg och en natt kvar i Stockholm.

Det lilla vi såg var dock helt underbart. Han är så otroligt fin vår son. Kärlek.

Genomförkyld

Att vara genomförkyld när man är gravid är ingen höjdare. När man äntligen lyckats somna ifrån en rinnande näsa och en bedrövlig hosta så är det dags att gå upp och kissa. Och sen är det bara att börja om igen. Men det börjar bli lite bättre nu i alla fall. Bebis är pigg och kry i alla fall, det sprattlas och buffas mest hela tiden.

Om energin är tillbaka under helgen så ska vi åka till Ikea och handla allt vi behöver till vårt nya sovrum och det blivande barnrummet. Ser verkligen fram emot det! Är jag fortfarande hängig så tar vi nog det nästa helg istället, vill ju kunna njuta av shoppingen :-)

Min kusin (med tumören) har fått positiva besked. Förhoppningsvis slipper hon allt vad cellgifter och strålning heter även om det nu är bekräftat att det var cancer. Om tre månader blir det återbesök för att ta nya röntgenbilder och så, men just nu är det positivt. Känns skönt att kunna släppa det ett tag.

Nu ska jag invänta lite positiv energi från de Alvedon jag nyss tog, sen ska jag gå ner till kiosken och köpa gräddfil till tacos-mys!

Känns bättre

Den värsta oron för min kusin har lagt sig. Operationen gick bra och de fick bort allt. Nu är det bara att invänta provsvaren nästa vecka. Hoppas verkligen att hon slipper cellgifter. 

Har också varit orolig för min mamma den senaste veckan då hon haft problem med vad vi tror är njurarna. Idag ska jag följa med henne till sjukhuset för att påbörja en utredning om vad som är fel (hon får mycket vätska i benen, har kissat blod osv.). 

I morse åkte sambon med jobbet till Ungern för en weekend av njutning som dom bli bjudna på, lyx! Hoppas verkligen att han får det superhärligt där borta, han är väldigt flygrädd så jag vet att han har det ganska jobbigt just nu. Tänker på honom! 

Igår var vi hos barnmorskan för lite tester. Jag hade perfekt blodtryck och blodsocker, låg lite lågt i järn så nu har jag börjat äta tabletter. Vi fick också lyssna på bebis hjärta och det var verkligen härligt! Ganska hög hjärtfrekvens var det, och enligt sägner så har ju flickor högre än pojkar. Kanske är det en flicka ändå? Nu är jag ju så inställd på att det är en pojke så det ska bli skönt att få veta säkert den 13:e på 3D-ultraljudet. 

Under min helg som gräsänka har jag ganska mycket inplanerat. Först är det läkaren idag, sen ikväll blir det filmkväll och middag med en vän. Imorgon är det en gigantisk barnloppis här i stan som jag ska gå på med min kusin, och på söndag är det 1-årskalas! 

Nu blir det ett varmt bad och därmed också en skön start på denna regniga dag.

Orolig

Idag är jag lite orolig.. inte på ångest-vis, utan en helt normal oro. Min kusin fick barn för tre månader sedan ungefär, sedan dess har hon haft migrän och har sökt för det flera gånger. Någon sa att det kom från nacken, någon att hon skulle ta alvedon... Förra veckan fick hon migrän, feber och började kräkas. Då tog hennes sambo henne med till akuten, där ville de inte ta emot henne utan hänvisade till vårdcentralen. Hennes sambo stod på sig och tack gode gud för att han gjorde det.

Hon ligger nu på Uppsala lasarett med en tumör i huvudet (frontalloben). I morse skulle hon opereras och jag sitter nu och väntar på att få höra hur det har gått. Om de nu fått ut tumören så är det bara ett steg på vägen, sen är det 10-14 dagars vänta på provsvar för att få veta om det vad en godartad eller ond tumör. Plågeri. Måste det ta så lång tid?

Tänker på henne hela tiden nästan. På henne, hennes fina lilla son och hennes sambo. Blir ledsen ibland men sen brukar det oftast gå över i ilska över att vården aldrig tar något på allvar. Vad hade hänt om hennes sambo inte hade stått på sig?!

Det är så jävla otäckt när det är i huvudet... det är ju så mycket som kan gå fel där, marginalerna är aldrig särskilt stora. Nu är det bara att vänta och hoppas på det bästa.

Sänder dig alla mina tankar. Kämpa!

Panik i trånga utrymmen

Det här med mycket folk, trångt och varmt... det var nog det som fick fram min panik lättast förut. Även idag kan jag tycka att det är väldigt jobbigt. Men idag så var jag med mamma och sambo på en barnloppis här i området. Det var mycket folk, dålig luft och väldigt trånga utrymmen. Sambon gav upp efter 5 minuter, mamma gick efter en kvart. Jag gick omkring där inne i 45 minuter, svettades som en gris och var trängd mest hela tiden... men jag fick aldrig ens någon tendens till panik eller ångest. Jag gick runt där till dess att jag tittat på allt jag ville och sen  kunde jag lugnt ta mig ut och gå hem.

Det var inte förrän efteråt som jag kom att tänka på vad jag faktiskt hade gjort. Mamma undrade hur jag av alla människor klarade av att gå där inne när så många andra vände i dörren. Kanske är det graviditeten i sig som gör mig lugnare, eller så beror det på att jag tycker att det är så roligt att titta på barnsaker att jag faktiskt glömmer bort allt annat. Hur som helst så spelar det ingen roll, det är underbart vilket som!

Jag hittade inte så mycket på loppisen, är ganska kinkig på att det måste vara väldigt fräscht för att jag ska köpa det begagnat. Men lite smått fick jag med mig hem till plutten.

Imorgon kommer äntligen hyresvärden tillbaka efter semestern. Ska vänta ett par dagar innan jag ringer, annars kommer han nog bara vara sönderstressad och svårövertalad. Bäst att låta honom landa lite först.

Men snaaart kan vi äntligen få börja ordna till det ordentligt här hemma! Idag blir det 7-årskalas.

Likheter

Känner mig lite smått frustrerad just nu. Det finns lika många likheter mellan graviditet och ångest som det finns olikheter. Först och främst hade vi ju illamåendet, kräkningarna brukar jag ju slippa om jag inte har extrem ångest.. men det här konstanta illamåendet jag hade är precis densamma som den jag har under en lång period med ångest.

Sen har vi värmesvallningarna - Jag hatar dom! Det kanske är dom som är värst just nu, för när dom kommer är känslan precis densamma som när jag är på väg att få panikångest. Hjärnan slår genast på varningblinkers << ÅNGEST >> << ÅNGEST >>, och jag måste påminna mig själv om att det är graviditeten 100 ggr för att inte få panik. De här snabba temperaturförändringarna är väldigt typiskt mig när jag har ångest.

Humörsvängningarna är ju också ganska vanligt när ångesten kommer. Upp och ner, och fort går det! Även där måste jag påminna mig själv om att det är på grund av alla hormoner i kroppen och inte på grund av ångest.

En annan sak som jag också har under både graviditet och ångest är problemen med aptiten. Har oftast väldigt svårt att äta varma rätter, speciellt på eftermiddagarna. Vet inte hur många gånger jag valt en skål med yoghurt framför middagen som stått lagad på bordet.

Men så snart jag känner den lille vrida på dig och kicka där inne i magen så släpper allt för en stund. Då är det bara njuta som gäller. Igår kväll när sambon kom hem från träningen hittade han mig naken med en stor byggsats från Ikea. Jag ville så gärna bygga ihop lillens framtida klädbyrå och visste inte vart jag skulle ta vägen i alla värmesvallningar som överföll mig. Han tyckte som vanligt att jag var knäpp och tvingade mig till en byggpaus.

Nu ska jag till parken och mysa med en massa andra mammor, bebisar och gravida!

Kontrollfreak

Känner mig lite bättre nu angående all oro. Men det är väl så det kommer att vara med alla hormoner i kroppen - upp och ner! Börjar känna av rörelser i magen allt tydligare nu, och det är verkligen en fantastisk känsla. Så himla coolt att ha en liten människa inuti sig. Längtar efter att det ska kännas utanpå magen också så även sambon får ta en liten del av det magiska.

131 dagar kvar till beräknad förlossning. Shit vad tiden går fort nu. Börjar redan bli lite nervös för själva förlossningen, tror att jag måste läsa lite om det.. Kontrollfreaket i mig vill ha så pass mycket koll som är möjligt, även om man aldrig kan förutspå hur det kommer bli.

Är det någon av mina läsare som har problem med ångest men har fått barn? Skriv gärna och berätta lite om hur det gick för er och hur ni tacklade själva graviditeten, förlossningen och tiden efter. Försvann ångesten eller blev den extra påtaglig någon gång?

Den onda cirkeln

Denna vecka har varit väldigt jobbig på det mentala planet. Många tankar, mycket oro och till och med ångest från och till. "Tänk om-tankarna" är det som gjort sig påminda och skrämt upp mig med alla möjliga scenarier. Mycket rädsla för att något ska vara fel på bebis i magen... och mycket rädsla för hur jag ska må när barnet kommer. Jag vill vara en underbar mamma och är jätterädd för att få mycket ångest, förlossningsdepression eller liknande. Vet ju att jag ligger i en ganska stor riskzon för det.

Men jag har fått mycket pepp från omgivningen under veckan och de påminner mig ständigt om att jag har ett stort kontaktnät och många som gärna hjälper till om det skulle behövas. Tack och lov för nära och kära!

Tror att alla dessa tankar är ganska normala att gå igenom när man är gravid. Det är ju en väldigt stor förändring som skall ske.. men jag är nog lite känsligare än många andra när det kommer till oro. För mig skapar oro rädsla, och rädslan i sin tur skapar ännu mer oro... där har vi ekorrhjulet som är så svårt att ta sig ur.

Igår kände jag hur bebis rörde sig extra mycket, tror han kände att jag behövde det! För när jag känner den där lilla buffande virvelvinden i magen, då släpper all form av oro och jag kan inte annat än le. Känslan är så obeskrivligt underbar.

Mycket har hänt här hemma denna vecka. Vi har kört stor rensning av lägenhet och förråd, ett stort lass körde vi idag iväg med till tippen.. Älskar att kasta en massa saker som man inte längre behöver! Vår lägenhet är ju lite speciell och vi har funderat på hur vi ska göra när bebis kommer. Vi har en våning med kök, sovrum, vardagsrum och badrum, sen har vi nedervåningen med ett stort rum och toalett. Vi har nu kommit fram till att nedervåningen får vara TV-rum (precis som det är nu) och vardagsrummet uppe får bli vårt nya sovrum + kontor (idag har vi bara soffmys och matsalsmöbler där inne). På så vis kan vårt nuvarande sovrum bli barnrum! Vi vill verkligen inte ha leksaker över hela lägenheten för jämnan, det känns viktigt att ha ett rum där alla saker hör hemma. Kanske nämnde jag detta tidigare till och med? Är väldigt förvirrad just nu. Ursäkta min gravidhjärna i så fall.

Nu har vi i alla fall kommit en bra bit på vägen, men denna vecka har satt sina spår i min rygg känner jag nu. Man ska ju inte hålla på och bära när man är gravid, och jag har verkligen försökt att inte bära så tungt.. men att bara stå och titta på känns bara dumt. Nu i efterhand kan jag dock känna att jag borde ha lyft och släpat lite mindre. Men nu är det i alla fall färdigt och det är dags att invänta nya tapeterna som jag ska be hyresvärden om.

Idag kastade vi även vårt köksbord när vi ändå åkte till tippen. Jag har köpt jättefina köksmöbler begagnat och just nu är de lämnade på ommålning, så i några dagar får vi klara oss utan bord. Men sen blir det så fint så!

Vem är du som gömmer dig där inne?

Halvvägs!

140 dagar av graviditeten har passerat och 140 dagar återstår. Underbart att kunna börja räkna ner nu!

Mycket att planera

Sambons semester är nu slut och imorgon ska han åka och jobba igen. Det har varit underbart att ha honom hemma i fyra veckor. Men nu ska vi tillbaka till vardagen igen i några månader innan bebis kommer. Idag har vi varit och köpt spjälsäng och vagn (begagnat) och ett klädskåp på Ikea till alla bebiskläder och sånt. Underbart mysigt!

Vi har nu bestämt oss för hur vi ska göra om här hemma. Vi har två vardagsrum i vår lägenhet, det ena har vi som TV-rum och i det andra har vi soffor och matsalsmöbler (används typ bara när vi har gäster). Så det ena rummet gör vi om till vårt sovrum så att bebis får ett eget rum i vårt nuvarande sovrum. Vi känner att vi vill ha ett riktigt barnrum så att inte hela lägenheten blir fylld av leksaker och sånt sen.

Ska ringa till vår hyresvärd om ett par veckor när dom inte har semester längre för att be om nya tapeter i kök och sovrum. Ringde redan förra året, men då bad han mig återkomma i år eftersom att det inte gått tillräckligt lång tid. Men det blir ju perfekt nu! Vi kommer dock att ta en neutral färg i barnrummet ifall vi kommer fram till att vår lösning inte kommer fungera bra... då vill man ju inte behöva tapetsera om igen!

Shit vad det börjar bli verkligt nu. Jag ska bli mamma - den tanken återkommer hela tiden just nu. Det är fortfarande lite skrämmande, men oj vad jag börjar längta efter vintern nu. Och jag är så sjukt glad över att världens finaste kille ska bli far till mitt barn. Det kunde inte bli bättre!

Baby-shopping

Nu har vi börjat handla lite till bebis. Vi vill inte stå där i höst och ha allt kvar att köpa, bättre att ta det lite pö om pö. Igår var vi och köpte en jättefin gammal vagga som vi ska ha på nedervåningen. På söndag ska vi hämta vagn och säng som vi också köpt begagnat av en bekant.

Det är mysigt att få lite bebisprylar här hemma... nu börjar jag längta riktigt ordentligt efter plutten!

I förrgår fick jag känna av bebis för första gången också. Det fladdrade till rejält i magen när jag låg i sängen, jag blev överlycklig! Mer, mer, mer!!

Vecka 20

Idag går vi in i graviditetsvecka 20, innan denna vecka är slut har vi alltså tagit oss halvvägs! Häftigt att snart kunna räkna ner istället för upp! Har ännu inte känt några sparkar, men längtar ivrigt. Har de senaste dagarna känt mig krasslig med ont i kropp och hals... förhoppningsvis stannar det vid det - ingen lust att få feber och sånt skit.
När jag inte är helt frisk känner jag direkt av den där jobbiga oron i hela kroppen. Jag kan inte riktigt beskriva den mer än att den är obehaglig och att jag inte kan slappna av ordentligt. Spänner mig och får ont i nacke och huvud.

Idag ska jag och mamma göra ett besök på Babyproffsen för att köpa något litet till skrutten i magen. Jag har inte varit där ännu så jag tror nog att jag kan gå och mysa där inne ett bra tag. En snuttefilt ska jag se om jag kan hitta.

Inlägget om Venlafaxine

Får fortfarande mycket respons på mitt inlägg om utsättning av Venlafaxine. Jag vet inte riktigt om jag ska skratta eller gråta, så otroligt många som måste gå igenom det jag fick göra. Det är så hemskt att inte läkare kan få lite mer kött på benen när det gäller dessa saker.
När jag ser tillbaka på perioden för min utsättning så ser jag det bara som ett stort svart hål. Jag är väldigt tacksam över att jag aldrig drabbats av självmordstankar eller självskadebeteende, för då vet jag inte hur jag skulle ha klarat av den situationen.

Jag är glad att jag inte lyssnade på min läkare när jag mådde som sämst - då han ville att jag skulle höja upp medicinen igen för att senare minska ner i ett mer långsamt tempo. Vet inte om jag hade vågat att någonsin sänka ner den då. Jag tog mig igenom skiten istället och klarade det, tack och lov.

Det var inte så länge sedan, men mycket har hänt sedan dess.. Hade någon berättat för mig då att jag ett halvår senare skulle vara ångestfri och ha en liten bebis i magen så tror jag att jag hade skrattat människan rakt upp i ansiktet. Livet har minst sagt sina berg och dalar, men nu är jag lycklig över att ha passerat en lång sträcka med bara en massa dalar.

Romantik

Efter att ha varit tillsammans i 7½ år så brukar inte romantiken flöda så ofta... men igår kände jag mig som nykär igen! Vi hade det jättemysigt på konserten och när låten "Kärleken väntar" spelades möttes våra händer på min mage, vi tittade på varandra och genast insåg vi hur mycket vi längtar efter den kärlek som väntar oss om några månader. 

Senare när "Utan dina andetag" spelades höll han om mig hela låten och vi sjöng med i hela låten tillsammans. Lycka! Så sjukt lycklig kände jag mig! 

Vi somnade med en grymt skön känsla i natt och jag hade den kvar i kroppen när jag vaknade. Snart ska jag  åka med svägerskan och titta på sambons fotbollsmatch i solskenet. Kvällen ska jag spendera hemma hos mamma, hon åker till Rhodos i natt så vi tänkte passa på att ses medan sambon har lagfest hemma hos oss.  

<3 

Kent

Att jobba gick bra, kände inte av den där extrema tröttheten som kan komma ibland. Men sov två sköna timmar när jag kom hem.
Har inte jobbat något mer denna vecka, så det känns som en bra mjukstart. Har istället kunnat njuta av att vara hemma med sambon som har semester. Vi har spelar minigolf, umgåtts med vänner, grillat och spelat en massa spel; Härligt!

Idag är det superfint vänder och till råga på det kommer Kent hit till sin hemstad för en spelning vid slottet. Vi funderar på att köpa biljetter och åka dit. Vi har velat fram och tillbaka många gånger, men nu känns det ju som att vädret nästan tvingar oss att gå! Dessutom är Kents spelningar alltid guld värda.

Magen växer, men fortfarande känner jag ingenting. Tur att vi nyss var på Ultraljudet och har sett att det faktiskt är en liten välmående bebis där inne, annars hade jag garanterat varit orolig nu :-) Men när som helst kommer även jag att få njuta av dess små sparkar.

Jobb igen

Nu är min sjukskrivning över och denna gång behöver jag inte förlänga den (tack!!). Var nere på arbetsförmedlingen idag så att de kunde påanmäla mig till A-kassan igen. Bara timmarna senare fick jag ett samtal från bemanningen som undrade om jag kunde börja jobba igen, perfekt timing! Så imorgon ska jag gå mitt första pass på typ 2 månader (eller har det gått ännu längre?!). Det blir ett väldigt lugnt pass då både brukare och personal har semester. Jag blir ensam på bygget, tillsammans med två brukare (som sköter det mesta själva). 

Känns skönt att få en lugn start med tanke på hur trött jag fortfarande är. Brukar sova 11-12 timmar per natt och sen ändå sova middag en timme eller två. Att ställa klockan innan kl 7 känns aningen tungt, men det är bara en dag först och främst. Kommer nog slockna rätt fort när jag kommer hem vid 16-tiden. Det är en enorm lättnad inuti mig att veta att jag nu kan tjäna lite extra pengar igen (A-kassan ger inte så mycket mer än det som precis går åt till mat och räkningar). Och framöver har vi ju en hel del utgifter för barnvagn, säng, skötbord och allt annat som ska ordnas. Dessutom vill vi ju göra 3D-ultraljudet i Stockholm, och bara det går på 2000 kr. 

Nu ska jag ta och förbereda för imorgon med matlåda, kläder och annat som gör att man får sova några minuter längre. 

Hoppas att jag känner mig pigg och på G imorgon!

Ultraljudet

Det var helt fantastiskt att få titta in på vår lilla ögonsten där inne i magen. Allt var som det skulle och det var sååå härligt att få höra. Barnmorskan hade svårt att se vilket kön barnet har, men hon gissade (till min förvåning) på att det är en pojke. Jag känner nog att det är mer 50/50 nu efter hennes ord. 16 cm var bebisen från topp till tå!

Vilken enorm kärlek jag känner till den här lilla plutten som jag aldrig ens har träffat <3

Äntligen!!

SÅ JÄVLA UNDERBART! Lergigan Comp hjälper verkligen denna gång - jag känner mig som en människa igen. Snart är jag på topp igen! Äntligen orkar jag ta tag i saker, vara social och faktiskt njuta. Tröttheten är kvar, men det kan jag leva med. Börjar vänja mig vid att sova middag och komma i säng i tid på kvällarna.

Den senaste veckan har magen börjat växa på också, nu är det inte längre bara svullna tarmar utan en riktig bebismage som är på uppgång. Har inte fotat magen någonting ännu, känner inte att jag har behov av det, men det kommer väl.

Igår gick vi in i vecka 16 och om precis en vecka befinner vi oss på MVC vid den här tiden, äntligen ultraljud! Vi hoppas att dom kan se om det är en flicka eller pojke som gror där inne. Så sjukt spännande ska det bli hur som helst!

Aptiten kommer tillbaka mer och mer, men köttbitar går fortfarande bort. Konstigt med tanke på att jag brukar älska en god stekt kotlett. Men det kommer väl tillbaka det med så småning om!

Imorgon kommer mamma hit, vi ska tvätta en massa bebiskläder som jag fått ärva av min kusin... sååååå mysigt! Det ska bli så härligt att få hänga upp de där små pyttekläderna på torkställningen.

Nu blir det till att äta kasslergratäng framför How I met you mother.

Hoppas!

Var och träffade läkaren i onsdags. Hon sjukskrev mig de närmsta två veckorna. Hon tyckte också att jag skulle testa att ta Lergigan Comp nu när illamåendet inte är lika intensivt, det kan hjälpa bättre då. Och jag tror att hon hade rätt! Började ta tabletterna igår och idag har jag haft mer energi än vad jag haft de senaste 7 veckorna. Kunde äta ordentligt med lunch och har lyckats eliminera lite av dammråttorna som flyttat in under den här perioden. Städningen har verkligen blivit lidande, men nu känns det så mycket bättre!

Hoppas att det inte är en slump utan att jag faktiskt kan få må lite bättre nu framöver.

Nu ska jag hämta tvätten för att sen hoppa i badet. Efter det blir det nog en liten eftermiddagslur, idag känner jag mig till och med värd det! :-)

Tidiga kvällar

När jag skrev förra inlägget var jag verkligen på botten, aldrig har jag kräkts så mycket någonsin. På midsommarafton mådde jag bättre och mådde helt okej också på midsommardagen. Nu är illamåendet tillbaka men jag har inte kräkts något. På onsdag har jag en läkartid och hoppas på att bli lite mer peppad efter det. Ännu är inte hoppet helt borta om att illamåendet ska försvinna helt.

Nu har klockan passerat 20:00 vilket innebär att jag gått in i trötthetsväggen, precis som varje kväll. Vill inte somna så här tidigt för jag tycker att det är en pina att vakna vid 6 på morgonen utan att kunna somna om. Dagen blir så jäkla lång, speciellt när man inte mår bra. Brukar försöka hålla mig vaken till kl 22, sen brukar det vara rätt kört.

Ska borsta tänderna nu och göra mig i ordning för sängen, annars orkar jag inte det sen. När en gravid kropp säger "sov", då går det inte att svara "om en stund".

Illamåendet är kvar

Igår gick jag igenom en av de värsta dagarna hittills under graviditetens 14 veckor. Fick inte behålla någonting jag åt eller drack... kräktes inom fem minuter så snart jag försökte. Och på kvällen kräktes jag galla på galla på galla... som att kräkas koncentrerad jävla apelsinjuice.... Vidrigt! Elva timmar av kräkningar blev det innan jag till slut kunde somna.
Vaknade vid sju i morse och åt försiktigt lite filmjölk och tog min ångestmedicin i hopp om att den skulle få stanna i magen. Det fick den tack och lov. Nu har jag just ätit en smörgås som jag doppade i lite varm choklad... är ju så förbannat hungrig, men magen känns fortfarande väldigt mycket ur balans.

Har fortfarande hopp om att illamåendet ska släppa inom de närmsta veckorna. Om det håller i sig under hela graviditeten vet jag inte vad jag ska ta mig till.

Den 10 juli ska vi i alla fal på ett efterlängtat ultraljud. Det längtar jag så otroligt mycket till... vill ju se vårt lilla knyte och få bekräftat att allt ser normalt ut.

Har känt av paniken några kvällar när jag mått riktigt mycket illa.. men det är kanske inte så konstigt. I övrigt tycker jag att ångesten håller sig väl i schack. Efter att ha varit i princip sängliggande i sju veckor kunde läget vara betydligt mycket värre.

Inskrivning

Sambon är på hemmaplan igen och det var otroligt skönt att få lägga sig i hans famn efter kvällens kräkningar. För ja, kräkningarna är här varje kväll igen.

Idag ska jag på inskrivning hos barnmorskan, det ska bli skönt att få ställa alla frågor jag har och förhoppningsvis få lite svar som gör mig klokare. Ser också väldigt mycket fram emot att få en tid för ultraljud, det blir en dag att verkligen längta efter!

Snart dags igen..

Trots illamående gick det bra på studentfirandet igår.. jag var där i drygt tre timmar och det kändes skönt att få komma iväg lite. När jag kom hem blev illamåendet värre och värre så i hopp om att slippa kräkas la jag mig för natten redan kl 21. Det fungerade för stunden, men idag har jag mått extremt illa enda sedan jag vaknade... Känns som att jag ska spy när som helst.

När jag mår så här illa känner jag mig så jävla svag. Jag vill bara gråta och sova... vill att sambon ska vara hemma och ta hand om mig. Två nätter till utan honom... sen är han hos mig igen.

Idag skulle i alla fall svärmor komma till mig med mat.. känns skönt att slippa tänka på det i alla fall.. och även om jag inte kan få i mig den just nu så är det skönt att ha den stå där, färdiglagad, i kylen.

ÅÅÅÅÅH!!!!!!! Frustration över detta illamående!!!!!!!

Sorry...

Bloggen har verkligen inte varit prioriterad den senaste tiden som ni märkt. Efter att ha spytt varje kväll i fem veckor känner jag mig väldigt matt. På förmiddagarna och dagarna försöker jag få i mig så mycket vätska som möjligt. Igår slapp jag kräkas så idag känner jag mig lite starkare. Är i vecka 12 nu, då ska hormonnivåerna sjunka framöver... det längtar jag efter!

Sambon har åkt till Kiev för att vara på fotbolls-EM i fem dagar. Jag har verkligen bävat för att få klara mig helt ensam när jag mått som jag mått, första dygnet har dock gått väldigt bra (kanske för att jag slapp spy).

Idag tar min kusin studenten, jag orkade inte vara med på själva utspringet men ska dit en sväng nu på eftermiddagen och försöka vara med på middagen.

På onsdag ska jag till barnmorskan på inskrivning. Om jag inte har slutat kräkas då så får vi nog testa någon annan medicin (äter ingen alls nu då den inte hjälpte), för nästa lördag ska jag börja jobba no matter what.

Fortfarande ingen ångest sedan jag blev gravid, är inte kroppen fantastisk så säg?!

Kräsen

De senaste kvällarna har varit förjävliga, har kräkts och kräkts och mått sjukt illa hela tiden. Tvingade mig själv att se hela Eurovision song contest och efter det ville jag nästan dö så illa mådde jag. Men det var ju roligt att se Loreen vinna, utklassning dessutom!

Tanken är att det här ska vara sista veckan som jag är hemma nu, så jag hoppas verkligen på en vändning snarast! Imorgon går jag in i vecka 11.

Det svåraste är utan tvekan maten. Jag får knappt i mig någonting som är varmt och avsmaken för kött är brutal... kan knappt se andra äta kött. Beställde en kall smörgås med skagenröra nere på stan här om dagen, när jag fick in den hade de ändå värmt brödet... det lilla gjorde att jag mådde illa resten av den dagen. Tack och lov för att jag i alla fall kan njuta av frukt och bär, alltid något!

Magen växer!

Illamåendet blir bättre och bättre, har inte behövt spy på flera dagar även om illamåendet inte vill försvinna helt. Tröttheten är dock mer påtaglig än någonsin, sover 12 timmar varje natt och ytterligare ett par timmar på eftermiddagarna. Helt otroligt, men jag blir så trött att det bara inte går att hålla ögonen öppna. Men det är väl inte så konstigt med tanke på den avancerade produktion som sker i kroppen!

Magen har börjat växa och efter måltider sväller den upp ganska rejält!

Idag har jag i alla fall fått i ordning på balkongen, kokat rabarberkräm och bakat rabarberpaj! Länge sedan jag fick så mycket gjort, så jag är nöjd!

KÄRLEK

Idag fick vi se på vår lilla bebis för första gången. Den sprattlade på som en liten fisk i vattnet och hjärtat slog så fint så fint! Ren kärlek är det enda jag känner just nu!

Läkarbesök

Just nu är mina kvällar ett riktigt helvete att ta sig igenom. Mår ganska bra när jag vaknar på morgonen, men sen blir det bara värre och värre vartefter dagen går. Imorgon ska jag träffa en läkare, han kommer förmodligen sjukskriva mig några veckor... måste ju ha någon form av inkomst trots allt.

Det ser typ ut som att bomber har slagit ner här hemma.. energin till städning finns liksom inte. Det är bara i köket jag orkar hålla i ordning för det mesta. Och sambon jobbar ju på och tar hand om mig. Städningen blir lite bortprioriterad.

Imorgon bitti måste jag i alla fall åka på ett viktigt möte - hög prio! Så det är skönt att veta att jag ändå brukar må helt okej på förmiddagen.

Kroppen är väldigt trött... både av graviditeten i sig och av att ständigt gå med detta illamående. Magen är svullen som aldrig förr och det kommer inte dröja länge innan jag faktiskt ser gravid ut.

Nu ska jag sova middag på soffan... det är jag värd!

Upp och ner, ner och upp...

Jag hade två bra dagar i rad med väldigt lite illamående. Men sedan blev det värre igen. Igår natt stod jag och kräktes upp kvällens middag och det var första gången jag fick en riktig spya om man säger... brukar bara spy galla. Kan ju säga att jag inte kommer vilja äta tacos igen på ett tag....

Klarade av två timmar jobbmöte kanon här om dagen och nu på tisdag är det dags för möte hela förmiddagen igen. Jag har blivit erbjuden en tjänst i kommunen (fortfarande inom autism) så det är det som håller på att planeras. Känns väldigt skönt att jag kommer ha någonstans att komma tillbaka sen efter mammaledigheten.

På tisdag går jag också in i vecka 10. Det känns som att det börjar närma sig tryggheten vid vecka 12 och även ett bättre mående. Har många milstolpar att se fram emot under detta år!

Idag har vi varit och köpt ett köksbord och stolar som jag lämnat till pappa på om-målning, det kommer bli kanonfint sen när det är klart!!  Vitt och lantligt ska det bli, precis som resten av vårt kök.

Ikväll är jag ensam hemma då sambon har fotbollsfest med laget. Antar att jag kommer ligga och svära över honom ikväll när jag stått med huvudet över toaletten och hulkat, haha! Tur att jag har en hel låda med Piggelin i frysen som kan lindra det mesta :-)

Tack för den här dagen!

Idag har jag haft en väldigt bra dag om man jämför med hur de senaste veckorna varit. Illamåendet har inte alls varit så starkt som det brukar och jag har till och med kunnat åkt och storhandlat och hjälpt till att laga middagen! Lycka!

Plötsligt fick jag en liten inblick i hur mysigt det faktiskt kan komma att bli att vara gravid. Plötsligt kan jag faktiskt se mig själv gå tillbaka till jobbet inom en snar framtid!

Och det känns bra med tanke på att jag måste gå på ett jobbmöte kl 8:30 imorgon bitti. Det är ett väldigt viktigt möte som kan påverka mycket i min framtid!

Nu är jag i alla fall nybadad och trött som få. Har lagt mig i sängen för att se slutet på hockeyn och sen blir det sova för hela slanten.

Vila it is

Illamåendet går upp och ner hela tiden.. likaså känslorna! Förvirrad är nog ordet som bäst beskriver det jag går igenom. Det är så mycket som händer inuti, men ännu inget som syns utanpå. Det är svårt att greppa! Jag vill ha en bebismage att titta och känna på!

Tiden skulle dessutom gå mycket snabbare om jag mådde bättre. Minsta ansträngning nu resulterar bara i ett jäkla hulkande inne på toaletten. Kroppen bara skriker: VIIIIILA!!!! samtidigt som min hjärna håller på att koka över av rastlöshet.

Kroppen måste ändå få vinna i detta läge. Allt för den lilla ärtan som ligger där inne och gror! Nu har jag gått in i vecka 9 och alla organ finns redan på den där lilla lilla kroppen, nu handlar det bara om att utveckla tekniken :-) Det sista som bildas är könsorganet och det ska ske denna vecka! Åh, vad jag önskar att jag fick kika in och se hur det går där inne.

Ny dag, nya tag!

Efter samtal med en barnmorska igår är jag mycket lugnare. Hon sa att mina symtom bara är positiva ur bebisens synpunkt. Sen att det är jobbigt för mig är en helt annan sak. Men nu lämnar vi gårdagen bakom oss.

Idag mår jag bättre, har inte mått sådär illa att det känns som att jag ska spy när som helst. Har till och med varit till posten och hämtat ut en klänning som jag ska ha till min kusins student.

Ikväll är jag bjuden på ett sminkparty. Hoppas på att jag känner mig okej så att jag kan åka dit, behöver verkligen komma iväg lite känner jag. Om drygt tre timmar är det tänkt att vi ska åka, så till dess ska jag bara ta det lugnt. Ett bad kanske vore en god idé?

Först ska jag i alla fall försöka få i mig lite spagetti och köttfärssås.

Kul inlägg va?

Sämst.

Idag mår jag sämre än nånsin... började morgonen med att kvälja och kvälja... Mår riktigt dåligt och börjar bli orolig för hur bebis egentligen mår där inne... Har ringt gynakuten och dom ska ringa upp mig nu vid lunch. De måste ju bara kolla så allt är bra där inne och ta prover på mig för att se mina värden!

Återkommer.

Har det vänt nu?

Idag mår jag bättre än vad jag gjort på flera dagar, kanske börjar de här illamåendetabletterna att hjälpa lite nu ändå? Nu vid 16-tiden brukar jag alltid ha börjat må illa. Återstår att se hur denna dagen blir, ska passa på att ta mig ut på en liten promenad nu när regnet slutat och solen tittat fram.

Sambon är nere i Malmö och hämtar hem vår nya bil. Nu kan vi ju inte ha en skruttbil längre när vi ska ha en sån värdefull last framöver :-)

Puuuh!

Varje gång jag tror att illamåendet kommit till sin topp så blir jag överraskad. Man kunde faktiskt må ännu mer illa. På förmiddagarna är det okej, och då försöker jag få saker gjorda för att sedan vara totalt däckad på eftermiddagar och kväll. Lagom till sambon kommer hem från jobbet på eftermiddagarna brukar det vara dags att börja hulka.

Tack och lov så har jag förståelse från jobbet att jag inte klarar av det just nu. Mitt i allt har jag till och med blivit erbjuden att få en tjänst till sommaren. Och det känns ju helt fantastiskt i allt detta! Tänk vad skönt att ha någonstans att gå när mammaledigheten är över, istället för att behöva söka jobb. Ska på ett möte nästa vecka för att få mer information.

Nu ska jag skrubba rent köket, tycker att det luktar illa här inne! Ingenting som andra känner, men jag är så sjukt känslig för dofter just nu.. och då får det hellre lukta rengöringsmedel!

Jag är positiv varje morgon när jag vaknar, för då mår jag ju bra! Sen säckar jag ihop mer och mer under dagen och till kvällen vill jag helst bara gråta över allting. Men det är en period... en liten del av mitt liv som kommer att leda till något såååå fint. Det är så jag måste tänka!

Bad, isglass och små portioner mat är det som hjälper mig mest just nu. Håller mig till det och tar en dag i taget, en timme i taget!

Träffat barnmorskan

Idag har jag varit hos barnmorskan för ett första samtal. Det handlade mest om hur vi kände inför graviditeten och min relation till alkohol, tobak och droger. Och där har jag i alla fall inga problem! :-)

Mitt blodtryck låg helt okej och mitt blodvärde var bra. Det är alltså hormonerna som gör att jag mår så illa och är snurrig. Och jag kan stå ut med det under den här perioden även om det är jobbigt. Det jag inte alls vet hur jag ska kunna hantera är jobbet. Så snart jag anstränger mig börjar jag att må jättedåligt.

Och när jag inte kan ta mig till jobbet, DÅ får jag ångest. När jag vet att jag borde vara där och att jag krånglar till det för dom med att få in ny vikarie osv. Just nu överväger jag faktiskt att säga ifrån mitt vikariat till dess att jag går på mitt sommarvik sen. Då är jag förbi de första  tolv veckorna och ska må bättre.

Idag har jag haft tvättstugan, varit hos barnmorskan och gjort ett besök hos mamma och pappa... och nu är jag helt trasig... känns som att jag ska spy när som helst och huvudet dunkar som fan.

Får fundera på hur jag ska göra... i övrigt är det bara att vänta till den 13 juni då det är inskrivning!

vecka 7 (6+5)

Idag har jag bara mått illa och varit yrslig hela dagen. Mitt blodtryck ligger lågt och gör att jag är svimfärdig hela tiden. Försöker tänka "det är bara under en period" och jag är glad att jag inte har ångest... men symtomen skrämmer mig så förbannat mycket! Och helt plötsligt kan jag inte få bort dom med tankens makt... nu är det ju faktiskt på riktigt något fysiskt.

Imorgon har jag tid hos barnmorskan på eftermiddagen, ett första möte där vi mest ska sitta och prata som jag förstått det. Men hon ska ändå få ta mitt blodtryck och ge mig lite tips på vad jag kan göra åt det. Tror inte man kan göra så mycket åt lågt blodtryck dock.. det är ju inget som är farligt... hon kommer förmodligen säga "bättre lågt än högt".

Nu är jag vaken på övertid känner jag, ska inte skippa mina middagslurar har jag märkt.. då mår jag mycket sämre på kvällen.

Natti natti

Grill i regnet

Vi hinner inte mer än säga orden "nu tänder vi grillen" innan solen förvinner bakom mörka moln och regnet faller. Hoppas bara att dom försvinner lika snabbt som dom kom... Sambon ska ha fotbollskväll med sina grabbar och jag hade väl egentligen tänkt att ge mig iväg på egna äventyr, men det här illamåendet gör mig lite handlingsförlamad.

Istället tänker jag grilla med grabbarna för att sen titta på film och äta Ben & Jerrys cookie dough som min älskling var snäll att köpa hem till mig. Han köpte också Sea-band på apoteket (band man har runt handlederna , mot illamående) och jag hoppas att dom kan hjälpa mig lite framöver.

Igår började jag att tvivla på om illamåendet berodde på graviditeten eller om det faktiskt är ångest. Sambon tittade konstigt på mig och sa "det syns i dina ögon att du inte har ångest... dom är inte alls mörka". Och när han sa de orden kunde jag slappna av lite igen... men fy fan för illamående alltså!

Ensam!

Det var skönt att få shoppa lite idag. Illamåendet höll sig borta nästan hela tiden och jag handlade en tunika, tre par trosor, ett linne, mysbyxor och ett mysigt nattlinne. Sen avslutade vi shoppingrundan med en nachotallrik!
När vi var på väg hem igen kände jag hur jag blev alldeles yr och illamående.. så nu ligger jag nerbäddad igen, så snart jag ligger ner mår jag bättre. Jag tror att det är mitt, redan innan, låga blodtryck som spökar lite.

När jag ligger ner mår jag bra och känner mig sjukt rastlös, men så snart jag reser mig upp så mår jag dåligt igen. Så jag får snällt ligga här och vara rastlös... hellre det än att känna mig spy- och svimfärdig.

Önskar att sambon vore hemma så att jag hade lite sällskap i alla fall.. får nöja mig med att titta på hockey-VM. Jag känner att jag är så enormt sugen på någonting ätbart, men jag kan inte komma på vad det är! Det är jobbigt att fundera på vad det är också, för 90% av det jag kommer på får mig att vilja spy! Ja, vem var det nu som sa att det skulle vara lätt att vara gravid?! Haha..

Bättre dag!

Har börjat dagen väldigt lugnt med frukost, TV och ett bad. Än så länge mår jag mycket bättre än igår och jag hoppas innerligt att det håller i sig. Om en timme ska jag iväg med en kompis till ett köpcenter för shopping och lunch, och då vill jag kunna njuta lite av dagen!

Sambon är nu på jobbet och sen ska han iväg direkt efteråt och kommer inte hem förrän sent ikväll. Känner mig lite ensammen, så det är bra att jag kommer iväg lite.

Fick just ett MMS med en bild på en tvåmånaders bebis av sambon. En kollega kom förbi med sin lilla. Åh vad man längtar och drömmer sig bort när man ser sånna små söta!

Nu ska jag försöka göra mig i ordning lite innan jag blir hämtad!

Och nu har spyorna anlänt!

Det blev tre timmar på jobbet idag, de timmarna innehöll mina första graviditetsspyor. Trodde ju att det skulle kännas bättre efteråt, men icke sa nicke! It goes on and on... och jobbet blev omöjligt att sköta. Så nu är jag nerbäddad i min säng med hinken redo bredvid. Ser verkligen fram emot att vara ledig tre dagar framöver.. låt alla spyor komma under dessa dagar så att jag kan må bra sen! Vecka sju ska ju vara den värsta har jag hört..

Nu ska jag ta och sova en stund i hopp om att må bättre när jag vaknar.

Det här med illamåendet...

När arbetsdagen led mot sitt slut kände jag mig helt svimfärdig.. det har varit en varm dag och jag hade druckit alldeles för lite. Cyklade hem, öste i mig en massa vätska och lite mat för att sen däcka i sängen. Tröttheten har inga gränser. När jag vaknade hade jag en välförtjänt huvudvärk som ännu än gång påminde mig om att jag måste lära mig att dricka under dagarna. Imorgon blir det vattenflaska!

Är egentligen ledig imorgon, men i ett svagt ögonblick har jag lovat att jobba extra. Just nu undrar jag hur jag tänkte, men det är ju skönt sen när det är gjort. Fredag, lördag och söndag blir min tid för återhämtning!

Nu funderar jag på om jag ska orka ta mig upp ur sängen något mer idag eller om jag kommer bli liggande här. Illamåendet blir värre för varje kväll som går nu... igår trodde jag att jag skulle bli tvungen att gå upp för att spy. Känner att det inom kort kommer att stå en hink bredvid sängen.

Det här med illamåendet är väldigt svårt för mig att hantera. Jag brukar, peppar peppar, inte drabbas av magsjuka så allt illamående jag känt de senaste åren har signalerat ÅNGEST! Och nu ska jag gå och må illa mest hela tiden och försöka få min hjärna att förstå att det inte alls har med ångest att göra. Ibland glömmer jag bort mig själv och tänker "å nej nu kommer ångesten"... snart inser jag ju att det beror på bullen i ugnen och inget annat. Men det är ett litet dilemma jag får jobba med.

Har ju 1000 saker jag skulle vilja orka ta tag i här hemma, men det finns bara ingen energi... Speciellt inte de dagar jag jobbat, då är energimätaren på botten. Jag är lyckligt lottad som har världens bästa sambo som lagar all mat och tar väl hand om mig!

Utvärdering efter månad 4 av 12

En tredjedel av projektet är avklarat i och med att april passerades. April blev en månad som vände hela min värld upp och ned... från att ha allt fokus på mig själv och mitt mående till att plötsligt få en annan liten ärta att tänka på. Oplanerat som det var fick vi sitta ner och prata igenom allt många gånger, men båda två var lika säkra på att det här är något som vi vill välkomna med öppna armar.

Om det här hade varit i januari så hade vi nog varit bra mycket mer tveksamma... men jag har jobbat hårt med mig själv och min ångest och på något vis känner vi att det är ödet som har fått detta frö att börja gro. Vi har just gått in i vecka sju och vet att vi har några kritiska veckor kvar framför oss, men glädjen går inte att hålla undan... Vi väntar barn - inte missfall!

Jag blir glad och lycklig över att hela graviditeten ryms inom tidsramen av detta projekt. Bebisen ska komma lagom till att projektet tar slut, kan det bli bättre?! Resan blir inte som jag hade planerat, det blir så mycket häftigare än vad jag någonsin hade kunnat tänka mig.

Nu vill vi bara att maj månad ska försvinna illa kvickt så att vi kan njuta ännu mer av det här!

Valborgsmässoafton

Igår var det Valborg, ingen högtid vi brukar fira direkt... Den är mer till för barnfamiljer (vi snart!!!) och tonåringar som ska få sin första fylla. Vi hade några vänner över för lite fotboll, skitsnack och öl. Ingen öl för min del såklart, så det tog ju inte många minuter innan dom hade listat ut varför :-)

Kom inte i säng förrän klockan var 1 och då var jag så trött att jag inte vet om jag svimmade eller somnade. Fort gick det i alla fall! Ibland tror jag att det är ett sömnpiller som gror där inne och inte en bebis. Men det ska ju bli bättre så småning om!

Idag är jag i alla fall ledig och planerar att göra precis vad som faller mig in hela dagen. Förmodligen blir det mest vila på schemat. Imorgon är en ny arbetsdag och då behöver jag verkligen ha alla mina krafter samlade, att vara vaken i tio timmar i streck är inte det lättaste just nu.

Nu är vårt lilla frö ca 1 cm långt och under den här veckan kommer den att växa 1 mm om dagen. Varje MINUT bildas dessutom 100 000 nervceller (!!!), kanske inte är så konstigt att det tar lite energi? Igår kväll kunde jag för första gången känna mig lite svullen på magen, då njöt jag! Åh vad jag längtar efter magen!! Men nu ska jag njuta av att ha gått in i vecka 7 så länge :-)

Mycket händer

Skönt att äntligen kunna blogga om allt som händer just nu. Hormonerna sprutar ut ut öronen på mig och jag känner verkligen hur det händer mycket i kroppen. Brösten blir ömmare för varje dag och hjärnan är fylld av tusentals tankar om vad som komma skall.

Jag är lycklig och rädd, allt på samma gång! Vill bara att tiden ska gå liiiite snabbare! :-)

Idag ska jag på dop för mitt lilla kusinbarn... då får jag gosa med en liten sötnos i alla fall! Dopet är en bit utanför stan och jag är den enda i familjen som har möjlighet att åka. Därför blir jag hämtad av min kusin och vet inte när jag kommer ha möjlighet att komma hem igen. Det känns lite läskigt... men jag packar ner en banan och lite russin i väskan så jag i alla fall kan hålla illamåendet borta.

Nu ska jag försöka hitta något passande att klä på mig och fixa lite lockar i håret.

Projektet ändras en aning...

Nu, kära vänner, är jag tillbaka på bloggen igen.. och min tanke är att nu ge er förklaring på min plötsliga bloggtorka. Den 17 april fick jag veta att ett litet litet frö ligger och gror i min mage. Ett frö som förhoppningsvis kommer att växa och gro för en lång tid framöver. Till självaste julafton beräknas det lilla fröet ha förvandlats till en bebis som är färdig att komma ut och leva med oss.

Vi hade inte planerat att bli gravida just nu, det vet ju ni som läst min blogg ett tag. Jag trodde att jag skulle bli rädd, orolig och panikslagen... men det blev jag inte. Istället känns det helt rätt och välkommet till tusen. Det gick inte att förbereda sig på hur det skulle kännas att få veta att jag faktiskt har ett annat liv inne i mig. Ett extra litet hjärta som slår... Vi är otroligt lyckliga och håller både tummar och tår för att allt ska gå bra nu.

Jag är nu i vecka 6 (5+4) och anledningen till att jag inte skrivit något här var såklart för att jag ville berätta för mina nära och kära först.

Att en hel graviditet skulle ingå i detta projekt trodde jag aldrig. Snacka om att allt tar en oväntad vändning! Jag  mår illa om dagarna, men än så länge är det inte värre än att jag kan hantera det utan att spy. Vad jag däremot inte kan hantera är effekten av alla hormoner i kroppen... tålamodet är inte stort, bergen är höga och dalarna djupa. Men i det stora hela svävar jag på små rosa moln och känner mig så otroligt lycklig.

Ångesten håller sig borta och det hoppas jag att den fortsätter att göra. Den 7 maj ska jag till min barnmorska och diskutera min medicin (den verkar dock vara en av de bästa om man nu måste äta medicin som gravid).

Den vändningen var ni inte beredda på va?!

Hur lätt är det egentligen att driva en ångestblogg när man inte har någon ångest? Funderar över vad jag ska skriva om.. och så blir det att jag inte skriver alls i stället.

På lördag ska jag dock släppa en liten bomb här inne och efter det lovar jag att motivationen till att skriva kommer att vara tillbaka.

Feel-good

Arbetsdagen är avklarad, matlådorna står i kylen och köket är städat. Nu ser jag fram emot en god natts sömn! Drömmer en massa helmysiga drömmar om nätterna just nu och det älskar jag. Ska bara vänta in att sambon kommer hem från fotbollsträningen så vi kan krypa ner i vår renbäddade säng tillsammans.

Imorgon tror jag att dagen kommer se ut ungefär som idag. Inte världens roligaste kanske, men vad gör det när man mår så jävla BRA!?

Jag tänker inte oroa mig för vad som kommer att ske eller inte kommer att ske. Jag tänker leva i nuet och njuta av varje stund. 

Harmoni

Det var en riktig toppendag igår! Kul att testa på att gå på auktion för första gången, shiiiit vad han med klubban kan snacka alltså.. i början satt jag mest och skrattade åt hur roligt det lät.
Och på Filip & Fredriks show hade vi det riktigt roligt! Det var, som förväntat, väldigt bra underhållning och vi fick oss många goda skratt.

Jag var helt ångestfri hela dagen! Känner mig väldigt harmonisk just nu och trivs väldigt bra med livet! Plötsligt känns det ganska lätt att leva i nuet och orostankarna är lätta att hålla borta. Jag tänker njuta av den här tiden.

Idag ska jag ta det lugnt, städa lite och kanske tvätta någon maskin om det finns ledig tid. Imorgon är det en ny jobbvecka.

Tidig morgon

Att vakna klockan sex på morgonen verkar vara min nya grej. Helt klarvaken blir jag och det är ingen idé att ens fundera på att försöka somna om. Nu är klockan kvart över sju och jag har redan hunnit med både frukost och ett bad.

Idag är det två exponeringar på schemat. Först ska jag på auktion med en vän och sen ska jag på Filip & Fredrik-showen ikväll. Jag ska försöka att ta en sak i taget och stanna kvar i nuet.

Ber om ursäkt för mina korta och tråkiga inlägg just nu, har liksom ingen motivation till att blogga för tillfället... men I'll be back inom kort! Tills dess får ni nöja er med mina korta uppdateringar :-)

Snow snow snow

Idag vräker snön ner utanför fönstret. Skulle gärna hålla mig inomhus, men måste ta mig iväg och skriva ett delegeringsprov om medicinering på jobbet. Har inte riktigt kunnat fokusera på att läsa så mycket heller, mina tankar är upptagna av annat. Vet inte riktigt vad det är jag ska fokusera på vis läsningen heller, det är hur mycket text som helst och det mesta känns inte relevant.

Imorgon är det dags för en STOR exponering då vi ska gå på en liveshow med Filip & Fredrik. Ser fram emot det väldigt mycket, men lite nervöst är det på samma gång. Fick biljetterna i födelsedagspresent av sambon förut, så det ska bli kul att äntligen få utnyttja dom :-)

wihuuuu

Idag ska jag njuta av detta lyckorus som jag är i genom att fika på stan med en kär vän som jag inte träffat på evigheter. Har lite andra ärenden att ordna med också. Och till kvällen ska jag ner på stan en sväng till för att gå på en VIP-kväll i en butik där min granne är butikschef.

Just nu håller jag på och tvättar för fullt och strax är det dags att hoppa in i en dusch så att även jag blir ren :-)

Hoppas att ni alla andra också har bra dagar just nu!

Härligt härligt!

Idag är jag lycklig! Vaknade innan tuppen i morse men har ändå haft hur mycket energi som helst idag. Har jobbat, städad och varit barnvakt. Vissa dagar går allt bara så lätt! Ångest? Vad är det för nåt? Lite så känns det idag!

Den här känslan vill jag behålla länge. Nu ska jag lägga mig och läsa i badet.. och kvällen tänker jag sen spendera vid pysselbordet. Sen kommer jag nog att däcka när tröttheten kommer ikapp mig :-)

Bättre dag

Har mått bättre idag och jag känner mig glad. Har haft en bra dag på jobbet och nu är matlådor fixade, dagens bad avklarat och jag ligger nerbäddad i sängen och tittar på hockeyn. Min sambo är en väldigt inbiten Brynäsare och sånt där har ju en tendens att smitta av sig.
Imorgon är det veckans sista arbetsdag för mig och jag ser fram emot att få lite tid till tvätt och städning här hemma. Det är näst intill eko i garderoben nu, så det är verkligen dags.

Orkar inte blogga ordentligt idag, är tröttis..

BLÄ!

Huvudvärken har bara blivit värre och värre och nu har jag också ett fruktansvärt illamående. Har i flera dagar haft som värk i äggstockarna och jag har beräknad mens imorgon.. så förmodligen är det väl det som spökar. Har för mig att jag fått sån värk någon gång förut. Oftast har jag ju knappt någon mensvärk alls nu för tiden, så då tar den väl i extra mycket då och då... Vi säger så.

Har nyss tagit en Ipren... Väntar in att den ska göra sitt jobb och då tänker jag sova. Känner att jag vill ha många timmars sömn i natt. Kanske ska ta och testa att lägga mig en stund på spikmattan? Ibland kan det faktiskt göra underverk...

Önskar alla mina läsare en god natt. Imorgon ska det bli en bra dag - somna med den tanken!

Monday

Efter att ha sovit relativt gott i natt kände jag mig mycket bättre när jag vaknade. Har haft huvudvärk hela dagen, men det är inte så farligt mycket att jag inte kunnat genomföra min dag. Arbetet har gått bra och efter att jag kommit hem har jag badat, tittat på TV och lagat tacos. Har också fixat med lite papper till A-kassan som jag skjutit på allt för länge; Då är det extra skönt att få det gjort!

Dessutom känner jag mig så mycket med värdefull när jag jobbar en hel dag och faktiskt gör någon nytta för andra människor. Det är så underbart skönt att totalt släppa fokuset från sig själv.. och jag är SÅ glad att jag klarar av att göra det.

Nu skulle jag vilja sova en stund.. men det är ju typ det värsta jag skulle kunna göra inför kommande natt. Vid 21:30 sätter jag upp min gräns, då får jag sova! Började läsa lite i min bok när jag badade, och den har verkligen börjat spännande så jag tar nog och fortsätter med den.

Mörbultad

Totalt mörbultad känner jag mig. Den här kurs-helgen har verkligen varit tuff för mitt stackars psyke. Mycket gamla och jobbiga minnen har bearbetats... Det går verkligen inte att beskriva känslorna som kommer upp i en när man får healing. Man kommer så nära sig själv på något vis, och det finns ingenting man kan göra för att fly undan... man får lov att ta tjuren vid hornen och stångas så mycket man bara orkar. Jag har också fått känna på otroligt sköna känslor.. vågor som går igenom hela kroppen och hela jag blir som kolsyra. I dessa stunder får man verkligen känna på sann och riktig lycka. De lyckliga stunderna kommer att bli fler och fler ju längre jag går på healing och ju mer jag bearbetar. Så småning om kan man till och med lära sig att bära med sig den där känslan en hel dag, en hel vecka eller till och med en hel månad.

Skulle behöva laga matlådor och ta tag i diverse annat här i hemmet, men soffläge känns mycket mer lockande och det är nog så det får bli. Imorgon går jag på mitt vikariat och kommer att börja jobba 60%, det känns väldigt bra även om jag skulle behöva återhämta mig ett par dagar nu.

På väg hem idag var vi och handlade, då fick vi se denna fantastiska regnbåge:

Efter kursen

Har varit på kursen hela dagen och känner mig nu väldigt omtumlad. Fylld av känslor, både härliga och jobbiga. Men framför allt känner jag mig helt slut. Idag har vi bland annat övat och lärt oss hur vi kan ge healing till andra. En ganska mäktig upplevelse måste jag säga. Det är intressant att lära sig hur det fungerar, men mitt mål är inte att hålla på att ge healing eller jobba med det på något vis.. jag går enbart kursen för min egen personliga utveckling. Det har jag ju nämnt här flera gånger tidigare också.

Vi har en kursdag imorgon också och sen har vi en månad till nästa kurs. Under den tiden ska vi göra tre healingsessioner på tre, för oss, helt okända personer. Tycker inte alls att det känns speciellt roligt... mest jobbigt faktiskt. Det är ju inte allt sånt jag vill göra. Läxa nummer två ser jag dock fram emot enormt mycket. Det är en bok vi ska läsa och bara genom att titta på den och läsa om den känner jag mig väldigt laddad. Det är en inspirations-roman! Här kan ni se vilken bok det är:

Funderar på om jag ska börja läsa lite nu... men tror att jag behöver vila mitt huvud lite istället. Det blir ju en ganska lång dag imorgon också.