Helt otroligt att mitt inlägg om utsättning av Venlafaxine fortfarande, över ett år senare, får kommentarer. Vi är många som gått igenom detta hemska och jag lider med er alla som går igenom det just nu.
Mitt projekt är avslutat och jag tänkte bara kika in och säga att jag mår så jäkla bra! Jag har världens finaste son och jag älskar att vara mamma. Kolik, sömnbrist och tröstlös bebis... nä, ingenting av det har skapat ångest hos mig! När lillkillen är ett halvår ska jag boka tid hos läkare och göra upp en plan för min framtida medicinering. Kanske kan jag sänka den då?
Tack för allt stöd jag fått under den här resan!
Härligt att få höra av dig igen :-) Du har varit saknad.
SvaraRaderaMin sambo håller på att trappa ner Venlafaxine nu och han ligger mest på soffan hela dagarna och mår Skit!! Tufft att se honom må så där.
Får vi se någon bild på underverket?
Min sambo har precis påbörjat sin utsättning och jag kan bara konstatera att det är ett rent helvete. Jag lider med honom..
SvaraRaderaMen hur gör du, kommer du fortsätta blogga?