December månad är här, likaså kylan och snön. BB-väskan är packad, julpyntet är näst intill färdigt och vi börjar känna oss redo för att få träffa vår son för första gången. Det är en konstig känsla att ha haft en annan människa inuti sig så länge, men ändå veta så lite om honom.
När jag i december förra året bestämde mig för att starta detta projekt mot ångest hade jag ingen aning om hur stort och omtumlande detta år skulle komma att bli. Jag hann jobba med mig själv väldigt bra i några månader innan graviditeten upptäcktes. Jag tror att dessa månader av hårt arbete verkligen var nödvändiga för att jag sen skulle kunna ta mig an graviditeten så bra som jag faktiskt gjort.
Mycket hormoner har det varit, men ångest?! Nej, näst intill ingenting. Så på ett sätt kan man ju säga att projektet inte kunde ha blivit mer lyckat än vad det blev. Ett av mina största mål med detta projekt var att våga ta steget mot att skapa mig en egen familj.. och nu är jag snart där! Tre veckor är det kvar till beräknad förlossning, det innebär att det är som mest fem veckor kvar.. FEM VECKOR, sen är vi en familj.
Jag räknar med att det kommer bli några jobbiga veckor i början med alla hormoner som ska ställas om i kroppen, men sen hoppas jag att jag kan fortsätta på detta ångestfria spår och istället hålla fokuset på vår son och vår lilla familj. Men det blir ett nytt kapitel.
Den sista tiden innan förlossningen kan nog komma att kännas ganska lång nu då jag inte kan göra så himla mycket alls. Allt går lite i slowmotion och minsta överansträngning får fogarna lida av om kvällarna. Men jag gör mitt bästa för att hitta saker att fördriva tiden med... lite bakning, julpyntande, korsord, TV, bad.... ja, diverse!
Nu är det dags för lunch och sen ska jag sova middag (man måste väl passa på nu?).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar