Livet är skört

Sambon är hemma igen och jag är väldigt tacksam över att han mår bättre. Han kom hem igår eftermiddags och är väldigt sliten och mörbultad. Tar hand om honom väl nu och vill inte att han ska anstränga sig i onödan. I soffan framför TV'n hör han bäst hemma just nu.

Jag känner att jag blir påverkad av allt detta. Han konstant yrsel just nu... hela huvudet gungar. Men jag  vet ju att jag inget annat kan göra än att försöka slappna av.

Ska snart börja förbereda för någon form av middag och sen blir det nog soff-häng för mig också. Bara ligga där och vara tacksam över att han är hemma hos mig igen mitt hjärta!

Tycker dock att jag kan sluta få tecken på hur skört livet är.. jag får det överallt och hela tiden och JAG HAR FATTAT! Så nu räcker det - tack!