Precis som jag anade igår var det sömn som behövdes för att göra mig till människa igen. Sov välbehövliga åtta timmar och kände mig som vanligt igen i morse. Dagen har gått bra på jobbet, men nu känner jag mig otroligt sliten igen. Huvudvärken har visst skapat rutin i att dyka upp vid 16-snåret. Men jag mår inte lika dåligt som igår och det är jag tacksam över.
Imorgon kommer det dock bli en riktigt stor utmaning för mig. Vi skulle tydligen göra en liten utflykt med några brukare och till den ska vi åka stadsbuss. Tydligen älskar de att sitta och åka buss, utan att egentligen ha någonstans att åka. Och där går vi ju inte riktigt hand i hand om man säger så...
Även när jag varit HELT ångestfri så har jag fortfarande dragit mig för att åka buss. Jag hatar det! Men nu har jag inte så mycket till val.. så det är bara att anpassa sig och försöka göra det bästa av situationen. Ska försöka att tänka på det så lite som möjligt och bara ta det som det kommer. Men det känns inte tipp topp direkt. Håll tummarna för mig imorgon snälla ni!
Nu blir det precis som igår: vila, äta, bada, TV, sova.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar