Nu ska jag berätta om eftermiddagens meditation som jag var på. Vill först bara säga att meditation inte handlar om andar och andra övernaturliga saker, det handlar om att komma i kontakt med sitt eget inre. Många människor missförstår det där...
Hur som helst så var jag på en vägledd meditation som började med att vi skulle gå längst en väg och se vart den ledde oss. Vägen jag gick på var grå, fylld av betong och det fanns ingenting som gav några som helst intryck. Plötsligt kom jag fram till ett vägskäl. Den ena vägen ledde till en vacker plats som var grön och upplyst av solen, den andra vägen ledde till en mörk plats som inte alls så inbjudande ut. Jag visste att jag ville gå den ljusa vägen, men det var ändå svårt för mig att ta steget ut.. länge stod jag och laddade innan jag äntligen lyckades gå.
Väl på vägen gick det tungt att gå, mina ben blev sega och det gick sakta framåt. Vi skulle komma fram till ett berg som vi skulle klättra upp för, och det gjorde jag. Ben och armar var som gelé och jag fick hela tiden intala mig själv att jag inte skulle ge upp och gå tillbaka till vägskälet. Till sist kom jag i alla fall högst upp på berget. Jag såg mig omkring och såg hur allt runt omkring berget var alldeles mörkt och grått, det var bara här som det var ljust och vackert.
Vi skulle slå oss ned på en plats uppe på berget och jag hittade en stor vit hängmatta som jag satte mig på. Då berättade hon att vi skulle få besök av någon som vi skulle prata med. Jag såg en man komma gående upp mot mig, jag kunde inte se något ansikte och hela han var inlindad i ett stort vinrött skynke. Det enda jag visste var att det var en gammal man.
Den gamle mannen slog sig ned bredvid mig i hängmattan och jag funderade en stund på vad jag skulle prata om. Till slut frågade jag 'Hur ska jag göra för att stanna kvar i det här ljuset och inte gå ner till mörkret igen?'. Det enda mannan svarade var 'Lyssna!'. Han upprepade ordet ett par gånger och jag kände hur förvirrad jag blev. 'Men vad är det jag ska lyssna på?' frågade jag. 'Dig själv', svarade mannen.
Jag satt kvar en stund på berget och funderade på vad han sagt, sedan började jag sakta att klättra nedåt. Vartefter jag klättrade växte ljuset kring berget och när jag väl var nere så fanns det inte längre något mörker. Allt var ljust och vackert!
Vi skulle gå tillbaka till den väg vi kommit från, men den fanns inte längre där för mig.
Vad säger ni om den meditationen? Ganska symboliskt va?! Jag känner mig i alla fall SÅ mycket bättre nu efteråt och nu känner jag att jag visst kommer att klara av jobbet imorgon.
Tankens makt är häftig.
Oj, vad häftigt! Heter meditationen något speciellt? Du verkar duktig på att släppa allt omkring dig när du mediterar.
SvaraRaderaJag vill oxå testa något liknande när jag läser om dina upplevelser. Men jag bor i en liten stad med väldigt dåligt utbud av sådant.
Lycka till på nya jobbet idag. Det kommer garanterat gå lika bra som förra veckan!
Kram
G
hej! Nej, det är en vanlig ledd meditation. Det blir lättare och lättare att släppa vardagstankarna, men det märks att det krävs mycket träning! Jag bor inte i någon storstad direkt... men här har jag hittat tre ställen! Så googla lite, då kanske du blir överraskad :-)
SvaraRadera