Bakslag

Mitt fina schema sprack ju innan det ens han börja. När jag skulle gå och lägga mig igår kände jag hur allt bara kom över mig. Jag la mig i ett bad för att komma ner i varv - det fungerade inte. Jag försökte läsa en underhållande bok - det fungerade inte. Jag la mig på spikmattan - fungerade inte. Till slut var paniken ett faktum och jag blev rädd.. så otroligt rädd.

Jag ville inte störa sambon som varit halvsjuk och dessutom skulle upp och jobba. Istället ringde jag till mamma mitt i natten, visste att hon var ledig. Vid 2-tiden satte jag mig på cykeln i ösregnet och åkte till henne. Fick några panikattacker till, de var inte så långa men jobbiga. Kräktes ur mig alla mina negativa tankar och en och en bröt mamma ner dom åt mig. Förklarade varför det och det inte var rimligt.

Vid 4-tiden kunde jag äntligen somna. För att sedan vakna igen vid 8 då vi skulle ringa vårdcentralen. Var alldeles skakis i kroppen och så jävla nervös inför läkarbesöket. Fick tid kl 13:45 och gick hem och sov i min egen säng ett tag innan dess.

Väl på vårdcentralen fick jag träffa en, tack och lov, bra läkare. Det kändes att han förstod. Utan problem förlängde han min sjukskrivning i två veckor till. Jag blev lättad.

Efter det har jag två veckor kvar på jobbet innan anställningen slutar. Kanske kommer jag klara av att jobba de veckorna, kanske inte. Jag orkar helt ärligt inte tänka på det nu.

Ikväll är det familjemiddag hemma hos mamma. Till dess hoppas jag ha varvat ner lite. Känner mig helt mörbultad.

Imorgon är en ny dag.